Måste närstående veta ifall jag är med om misslyckat självmordsförsök?

Som tråden lyder undrar jag om jag till exempel försöker begå självmord men misslyckas, så att jag hamnar på sjukhus, måste då mina närstående bli kontaktade eller kan jag be dem på sjukhuset att vara tysta om det?
Är inte minderårig men är inte heller "fullvuxen".

Jag skulle vilja försvinna obemärkt och vill verkligen inte att det ska bli någon uppståndelse så att mitt eventuella nästa försök skulle bli hindrat av mina vänner och min familj.
Läkare och psykologer kan jag förstå att de kommer försöka hindra mig men vill inte att mina närstående ska bli inblandande.

Vill inte ha några kommentarer om hur det är onödigt att ta sitt liv, att det är själviskt eller inte löser något.
Jag vet att det är en dum jävla idé och har inte riktigt bestämt mig heller, men jag vill ha svar på min fråga så att jag vet.

Vet inte heller ifall det är rätt tråd för ämnet, men jag tror jag hittat rätt.
Är ny på flashback så ber om ursäkt för eventuella misstag.

Är du över 18 ska ingen ha att göra med detta. Då är du din egen man.

Att ta livet av sig själv är förresten rätt. Ingen annan än en själv ska avgöra om man vill leva eller dö.

Om du är myndig så har sjukvården inte rätt att ta kontakt med tex dina föräldrar. Du kan även se till att det skrivs in i dina journaler att ingen info om dig får ges om anhöriga/vänner ringer till sjukhus och frågar om dig.

Man skall inte ge sig in på nåt för att misslyckas. Pröva nån enklare fix som rekreationsknark eller sex först.

Du är ung! Det kan fortfarande bli mycket bättre mycket snabbt.

Jag kan vara väldigt cynisk ibland, men blir riktigt ledsen av att höra unga personer känna som jag gör ungefär och jag är lastgammal. Försökt få hjälp? Någon familj att prata med?

Även som äldre kan det bli bättre väldigt fort ibland. Klamrar mig fast vid den tanken, vad blir bättre död? Smärtan? Men den är inte konstant, är den det bör man ta medicin eller ändra livsstil.

Som svar på frågan, troligtvis vill de att du ska kontakta anhöriga. Är du i riktigt dåligt skick kan de göra det åt dig om de känner till anhöriga på andra sätt. De kan inte tvinga dig om du är vid medvetande osv

När du blir inlagd på en psykiatrisk avdelning kan det gå till på följande sätt: Efter inskrivningssamtal med läkare får du troligtvis prata med en skötare på avdelningen. Där får du lämna ifrån dig bälte, sladdar (t. ex. laddare till mobil) och gå igenom dina fickor och eventuell väska, sedan gör personalen en bedömning vad du får behålla och inte. Saker som du - eller andra patienter - kan använda för att skada sig själv med får du inte behålla, utan dessa tas om hand av personalen. Vid det här samtalet får du troligtvis även svara på en del frågor, varav en kommer beröra närmast anhöriga, kontaktuppgifter till dessa, samt om personalen får berätta att du befinner dig där om någon skulle ringa och fråga efter dig. Du kan svara nej på samtliga av dessa frågor om du vill.

Du kan förresten riskera att bli inlagd under LPT och då vet jag inte om det ser lite annorlunda ut, men ovanstående text är min egen erfarenhet (frivillig inläggning). Inlagd på en psykiatrisk avdelning kommer du troligtvis att bli efter ett misslyckat självmordsförsök, antingen under tvång eller frivilligt (''Frivilligt'' kan i det här fallet innebära ett ultimatum från läkarens sida: ''Antingen går du med på att lägga in dig själv, eller så blir det LPT''.). Du är välkommen att skicka PM till mig om du vill prata. Gör ingenting, som du inte kan ångra eller ta tillbaka senare.

Ts, tänk på att självmord är en permanent lösning på ett tillfälligt problem.
Du vet inte vad som händer imorgon eller dagen efter det. Du kan gissa, men du kan aldrig riktigt veta om du inte är här för att ta reda på det.