Om det istället hade rört sig om två snubbar på krogen, där den ene i en opolitisk dispyt hade spottat på den andre, tagit emot en välförtjänt käftsmäll och slagit huvudet i marken i ett olyckligt fall som sex dagar senare resulterade i hans död – vem hade då babblat om "mord"? De allra flesta, också bland dem som nu låtsas förfasa sig, hade kallt konstaterat att det var hans eget fel, om än tragiskt.
Hade rollerna varit omvända, om en ond nazist hade spottat på en god antirasist med samma resultat, då hade det inte ens varit tragiskt – det hade varit heroiskt och berättigat självförsvar mot ett besinningslöst angrepp mot mänskligheten, demokratin, yttrandefriheten, flyktingarna, kvinnorna, bögarna och allt annat som är gott och heligt i universum. Vänsterextremisten hade naturligtvis inte fått något straff.
Är det inte märkligt hur allt förändras om ondskefulla och hatfyllda nazister är inblandade? Då är det minsann fråga om en brutal och skoningslös avrättning! Oprovocerat mord på öppen gata! Att spotta på nazister är en mänsklig rättighet! Alla goda krafter håller med! Alla förnuftiga krafter instämmer! Alla vet ju hur våldsamma de där är! Hundratals mördas varje år! Varje dag! Varje minut! Att spotta på dem är en modig protest! Krossa nazismen!
Jag ska spotta på er hycklare och så får vi se hur ni reagerar när mitt saliv rinner ner för era kinder, om ni blir upprörda, eller om ni kyligt väljer att ringa polisen medan jag hånflinande går därifrån.