Spädbarn misstänkt mördad, föräldrar gripna 2016-09-10

Jag är av åsikten att de föräldrar som är vid sitt barns sida när barnet är medvetslöst eller hjärndött, gör det för sin egen skull och inget annat. Det finns ingenting som indikerar att ett medvetslöst barn behöver eller ens påverkas av föräldrarnas närvaro. Många saker som föräldrar gör med hänvisning till att de älskar sitt barn och bryr sig om det, är egentligen saker de gör för sin egen skull, för att föräldrarna behöver det. Det är löjligt att påstå att någon är inhuman eller känslokall för att de inte är med sitt medvetslösa eller hjärndöda barn. När barnet är hjärndött så spelar ingenting någon som helst jävla roll för den ungen och allt föräldrarna gör i det läget är för dem själva, inte för deras barn. Du håller inte ditt hjärndöda barn när det dör för barnets skull, hur mycket du än inbillar dig själv det. (Vet du var medvetslös innebär?)

Och nej, jag är inte en ondskefull psykopat. Jag ser det bara rent sakligt, och rent sakligt gjorde det ingen som helst skillnad för HA var EA och AL var när hon var medvetslös. (Med tanke på hur dåligt de rimligtvis mådde så hade det väl varit ännu värre för HA om de nu var där och HA faktiskt kunde uppfatta det, eftersom deras smärta då skulle smittat av sig på barnet.) Det som ser ut som omtanke, är inte alltid omtanke.

Du har uppenbarligen ingen erfarenhet av hur utmattning hos en person med autism och ADHD ter sig. Det är inte "vanlig föräldratrötthet" som "får vara så". En person med adhd och autism som är utmattad kan inte ta hand om ett barn. Spara på energin är rätt, rent pragmatiskt och om en struntar i normer om hur en förälder ytligt bör bete sig för att se ut som att hen bryr sig. Om du tror att lyckan över att ens barn vaknar med allvarliga hjärnskador ska kunna ta bort utmattning hos en förälder med autism, så är det du som är empatistörd.

ALs familj verkar, som flera tidigare nämnt, ganska rubbad. Den där Esko, exempelvis, oväntat att han gått på "Livets hårda skola". https://www.facebook.com/esk*.capper

Men faktum är att vi vet inte vad livet och döden är. Jag är inte religiös, men inser att livet, oavsett om vi lever det, "hänger på en skör tråd mitt emellan" eller om det lämnar oss, är något ogreppbart som vi inte kan ana vidden av. Du får det att låta som något helt annat. Som att det krasst är vettigare att t ex storstäda huset när någon i familjen håller på att dö, för "den personen märker ändå inte om jag är där och det är mer praktiskt att huset blir rent". Att hålla på att dö är det största som kan hända oss, förutom att vi föds, att då som närmast anhörig inte finnas där tycker jag är konstigt.

Föräldrarna förstod ingenting. Inte hur man sköter en bebis inget om hushållsekonomi , körkort , jobb m.m
Jag menade att H kanske inte hade dött/blivit skadad om hon hamnat hos andra/normala föräldrar.

Det är absolut inte lätt att vanvårda ett barn till döds, då de är tåliga varelser, så nog hade hon överlevt.

Angående trötthet och ang. att inte finnas vid H:s sida när hon dog, så tror jag inte alls det var strategiskt planerat. Erika var väl för det första utsövd och nyvaken när H blev medvetslös? Dagen hade ju precis börjat! Tror inte ens någon med ADD avstår akutbesök med bebis för att "hålla sig pigg till kvällen".

Däremot tror jag ADD och trötthet bidragit till att E inte orkat ta tag i situationen tidigare. Hon har oroat sig för Baby Shaken Syndrom, googlat och haft sig, tagit lite fotosessioner och sedan har hon varit mentalt slut. Har själv en kompis med ADD och det är ett jävla sovande hela tiden. I synnerhet om nå´t är mentalt påfrestande, typ ett gräl om vad man ska äta för mat med pojkvännen, ja det kan mycket väl resultera i att eftermiddagen blir förstörd genom att hon måste sova bort den. Kan tänka mig att mycket av E:s tid med tanke på livssituationen gått åt till att vara mentalt slutkörd.

Mm det får man ge dem. Mycket skickligt att ha ihjäl H på så kort tid utan att sjukvård och BVC hinner stoppa dem.

H dog liksom drygt ett och ett halvt dygn senare -- så vad pratar du om?

Det framgår dessutom av förhör med personal i Lund att det var A som inte ville vara i rummet med H eftersom han "led av klaustrofobi" ...

Ja, och jag skulle säga att det är jävligt mycket mer relevant att utgå från mig än från den genomsnittliga personen när det gäller bedömningen av EAs agerande. Varför torde vara uppenbart. Jag ser inget empatistört i det du ser som empatistört (och oroa dig inte, min föräldraförmåga är noggrant utredd och godkänd med beröm).

Hon var döende bra mycket längre än så. Hon hade uppenbart stora inre skador och var okontaktbar redan han ringde 112.

Du kan genast sluta upp med dina påhopp på mig! Jag har inte kallat dig emapistörd så du behöver definitivt inte kalla mig det, dels för att det är så långt från sanningen som du kan komma, dels för att detta fallet handlar inte om mig (eller dig heller för den delen även om du verkar indentifiera dig med Erika).
Jag är medveten om vad medvetslös betyder. Medvetslös och hjärndöd är två väldigt olika saker. De visste uppenbarligen inte om att hon var hjärndöd för då skulle inget hopp finnas, de trodde hon var medvetslös och jo det finns indikationer på att människor som är medvetslösa och ligger i koma kan känna av närvaro av anhöriga i närheten.
Jag har kunskap om olika diagnoser så det behöver du heller inte generalisera om, men jag påstår fortfarande att det är en förälders uppgift att sätta sina egna behov åt sidan oavsett på vilket sätt du blir trött eller utmattad.
Jag skulle kunna skriva en hel del mer både om detta och om ditt sätt att tro dig vara allvetare i fallet enbart baserat på din diagnos, men jag tänket bespara mig det för jag tror inte denna diskussionen leder längre. Men jag vill avsluta med att säga att vi är alla individer, så oavsett om du och Erika delar diagnos eller ej så kan du inte veta hur hon tänker eller varför hon agerade/inte agerade som hon gjorde.

Ja han led förmodligen av klaustrofobi. Hoppas han har det trevligt i häktningscellen