Kan man vara något när man inte existerar?

Hej

Jag har försökt förstå Epikuros syn på döden. "Där döden finns, finns inte vi och där vi finns, finns inte döden. Därför är döden ingenting för oss." Menar han att vi aldrig är döda?

Om man ser människan som att vi är våra kroppar inte att kroppen är vi, då borde vi inte existera när vi är döda? Kroppen är kvar men inte vårt jag? Genom detta existerar vi inte och vi kan inte vara något om vi inte existerar. Vi är alltså inte döda?

Hur ser ni på detta?

Fridens!

Känns spontant mer som en semantisk fråga snarare än en filosofisk... Har jag fel?

Det har du rätt i. Men vår död eller icke död ligger egentligen i någon annans händer?

Jag tolkar det som att den enda gång vi finns är den då vi är vid liv. Om vi inte hade varit vid liv hade vi aldrig kunnat veta att vi lever. På samma sätt som att det enda universum vi kan leva i, är ett som är anpassat för att vi ska kunna leva. Ett annat hade varit omöjligt att leva i, eftersom vi inte kan leva i det.

Jag tolkar det även som att Epikuros försöker att separera världarna i vilka döda och levande människor "befinner sig". När du dör är du inte kontaktbar i denna värld, ergo "du finns inte här längre". Ditt jordliga du kommer alltså aldrig att vara ditt döda du. Döden är ingenting för oss, för att det som är vi här på jorden aldrig kan vara dött.

Intressant! Men är du:et kopplat till den andra världen? Kroppen är ju såklart kvar här men är mitt JAG i den andra dimensionen? Förstående vad som skett? Tar vi med våra erfarenheter från jordelivet?

Hur menar du i någon annans händer?

Om man tänker att vi är och har en kropp så skulle man väl förklara det som att vår "själ", vilket jag förstått det som är den immateriella versionen av jaget vara borta och därmed skulle kroppen tappa det värdet. Alltså kroppen skulle bara vara en död maskin utan vårt jag kvar, det enda värdet kroppen skulle ha är då att det skänker ett minne av vad som en gång var (alltså kropp+själ).

Om vi är pågrund av kroppen skulle väl det ge lite mervärde i att vi skulle se liket som samma person som när kroppen levde. Känner att det blev lite flummigt nu.

Men hur kom det icke-döda in i bilden?

Nej, så uppfattar jag det inte, snarare motsatsen tänker jag. Ditt du här är helt frikopplat från du:et i döden, läs "där döden finns, finns inte du och där du finns, finns inte döden".

Om vi inte har samma bild av vad en människa är uppfattar vi varandras död som olika. Du kanske ser att människor är döda medan jag ser dem som icke döda. Döden är inget som vi är eller finns i.

Jag ser människan som en helhet, vi är ingen människa utan kroppen men vi är ingen människa utan JAGET. När jag dör och inte finns kommer mina nära och kära ta farväl men jag är förmodligen redan borta. Det är bara min kropp som finns kvar eller den maskin som mitt JAG har levt i.

Så det finns helt enkelt inget dött på jorden. Det döda har ingen existens i denna dimension? Endast det levande?

Men det döda måste komma från någonstans? Det döda har sitt ursprung men på samma gång inte?

Epikuros ansåg att man inte existerar när man är död och således kan man inte uppleva döden. Därför är döden, tillståndet av att vara död, inte något dåligt (d.v.s. obehagliga förnimmelser kan inte förekomma). Han menar inte att vi inte kan dö, han anser att döden är annihilation - vilket sker när atomerna som utgör din varelse frigörs. För att något ska kunna påverka dig på ett eller annat sätt så måste du existera, vilket du inte gör efter att du dött, så döden kan inte påverka dig.

Men skillnaden ligger väl endast i hur vi minns dom, hur levande dom är i våra sinnen osv. För inflytandet en död människa kan ha på en levande är ju strikt reglerat av förhållandet och händelserna den levande och den döda hade när BÅDA var vid liv. Den döde kan ju inte öka sin chans att påverka den levande mer än dom minnen som den döde sått i den levande.

Angående det andra håller jag med. Och det behöver man nog inte döden för att bevisa. Det räcker väl med att kolla på en hjärndöd person aka en grönsak där jaget försvunnit (i allafall i dom levandes ögon) och se hur mycket värde den person tappar genom att bara ha sin maskin till kropp kvar. Kroppen i sig utan hjärnan och jaget blir ganska snabbt ointressant.

När vi pratar om det som är dött så är det avsaknaden av levande innehåll i det levande vi menar tror jag. Den kvarlämnade kroppen visar inga tecken på levande innehåll. Det är dött, livlöst. I vår värld är det bara allt som har ett levande innehåll som är levande. Det finns inget som är (eller var) du kvar på jorden. Du finns inte mer. Allt som är du ur ett jordiskt perspektiv är borta, förintat.

Jag förstår inte riktigt vad du menar när du skriver att det döda måste komma från någonstans. Om du menar att det döda inte kan existera utan det levande (då döden är icke-liv) så tror jag att Epikuros inte delar den bilden. Livet är frikopplat döden, för att det som är du endast kan vara levande på jorden.