Finns det olika typer av ingenting?

Det kanske var en solmassa som startade det, men det sker en kontinuerlig tillförsel av energi eftersom det svarta hålet på andra sidan ständigt suger i sig mer stoff att skicka in i vår, av den anledningen expanderande bubbla?

Samtidigt har vi svarta hål här hos oss, som drar ut energi från vårt universum till andra likadana.

Antingen har vi då en samling kommunicerande kärl i form av universum-bubblor förbundna genom beröringspunkter i form av svarta hål, eller så har vi en druvklase av universum, en form av mandelbrot- eller fraktalkonstruktion som ständigt växer "neråt". Eftersom allt annat i naturen bygger på fraktaler så är det väl mer sannolikt av det skälet att även multiversum är en fraktalkonstruktion.

Om det är fraktaler så kan ju den stjärna som startade vårt universum med en big bang ha haft en ansenlig storlek i förhållande till vad vi anser "rimligt" på vår skala.

Kanske är en galax vad vi skulle mena med ett vitt hål, d v s andra sidan av ett svart hål? Om man tar fasta på modellen att big bang är feltänk och att universum aldrig har startat, bara alltid funnits, eller så missförstår vi big bang, det är galaxens födelse och inte universums.

Ett vitt hål borde ju inte vara en gravitationsbrunn utan ett gravitationsberg som repellerar energi utåt, kan man tycka. Kanske en spiralgalax har vissa likheter med en roterande vattenspridare?

Kanske big bang pågår kontinuerligt i centrum av galaxen?

Jag spånar bara såklart. Men det finns många skojiga varianter man kan föreställa sig.

Tillägg: Om multiversum är en fraktal druvklase med allt mindre druvor, där en sol kan skapa ett stycke universum i en mindre skala, och så vidare, så skulle druvorna i slutet av klasen vara så små att en atom skulle vara av planetstorlek. Då är man en bra bit på väg mot den totala entropin, som ju har förutsetts. Åtminstone så långt som det är enkelt att hänga med i den tanken. Men det är ju sköldpaddor hela vägen ner, så det är lite att bita i ändå.

Jag får nog revidera mina tidigare bidrag i tråden genom att gå tillbaka till grunden med frågeställningen.


Jag vet inte om jag köper att något kan uppstå ur intet. Ingenting är just ingenting, vilket inte heller tillåter olika "dimensionella förutsättningar" som jag själv uttryckte det tidigare, för då är vi redan inne på rumtid. Om rum och tid kan uppstå så betyder det att omständigheterna tillåter det. Hur är det då möjligt utan påverkan från något annat? Ett utrymme av tid och rum kan väl inte uppstå omfattat av intet utanför utan något att börja med som utgångspunkt? Då är det "intet" ändå någon form av kärl för tid och rum.

Och varför talar vi ens om att intet är "utanför" våran rumtid? Vi kan lika gärna säga att det är innanför eller bakom den (om universum är ett hologram, som jag hört en del säga) eller valfri annan positionsbeskrivning. Alla dom försök till konkretisering förutsätter ändå att det på något vis skulle gå att ta sig igenom någon barriär för slutet på det vi känner till med tid och rum. Varför skulle något sådant bli lättare genom att ta oss till det yttre gränserna för det vi känner till, om man inte förutsätter en bild av någon form av tomrum "utanför". Intet är inte tomrum. Det är ingenting alls.

Vi kanske istället kan tänka oss att barriären till intet, om man nu kan tala om något sådant, kanske finns överallt runt omkring oss i det vi känner till. Om man ruckar lite på dom fundamentala beståndsdelarna för det som utgör vår rumtid så kanske våran rumtid försvinner.

Nej, det finns inte olika former av ingenting. Det hör du ju själv när du ställer frågan. Om du antar en skillnad mellan två eller flera tillstånd som skapar olika förutsättningar så kan du inte kalla endera av dom för intet.

Inlägg nr. 18 i tråden är dock ett beundransvärt och intressant sätt att beskriva hur det kan tänkas ligga till. Ingen sarkasm.

Det känns som att trådens fråga i rubriken för mig mest handlar om semantiska definitioner jämte dom övriga frågeställningar som väcks.

Precis, och varför skulle de omständigheterna förändras bara för att något uppstår? Det var ju inte i något som omständigheterna, eller förutsättningarna, rådde enligt teorin.


Jag är medveten om att intet inte är ett tomrum utan att det är ingenting alls.. men språkligt gör jag definitivt misstaget du beskrev här. Det är ju i stort sett omöjligt att skapa sig en ordentlig bild (eller rättare sagt icke-bild) av ett absolut ingenting och sen komma med vettiga beskrivningar. Det blir att man går i fällan hur man än försöker undvika det, eller jag gör det iaf. Tack för påpekandet, jag fick mig en nyttig tankeställare.


Antingen det.. eller så kanske vi bör släppa det här med ingenting en gång för alla och inse att det inte längre råder. Det finns ju något nu... och vi lär inte hitta det där intet hur mycket vi än letar här i, eller omkring, någonting. Antingen råder existens eller icke-existens (väl?).

Som jag skrev i min inledande post: "Kan det vara så enkelt att man menar att när väl ett big bang har uppstått så finns någonting och man kan inte längre prata om ett intet?"
Tror nog det är så det förhåller sig och du bidrog till att jag insåg det.

Så istället för att tänka oss att barriären till intet finns överallt runt omkring oss som du nämnde så når vi kanske närmre sanningen om vi tänker oss att "barriären" till de andra rumtiderna finns överallt runt omkring oss, som i "dimensions-multiversat" från post 18. Kanske varken en barriär av någonting eller ingenting på samma sätt som att vårt universum inte anses ha några egentliga barriärer.

Forumanvändaren jagesnyggast beskrev det riktigt bra i en annan tråd för nåt år sen:
(FB) Olika dimensionstyper



Hur förklarar vi då att astronomerna säger att universum uppstod ur ingenting och samtidigt påstår att det ingenting finns utanför vårt universum, och så menar de att förutsättningarna att bilda big bang bara fanns i det ena av dessa ingenting? Är inte det ett tecken på att de menar att det finns olika typer av ingenting?