Hej igen Fb!
Jag känner mig helt överkörd av läkaren, som nu verkar vilja tvångsmedicinera mig med litium. Hon vill inte ens diskutera saken utan det är "för mitt bästa" och inget att diskutera tydligen! Men jag fattar inte hur dom ska kunna tvinga mig att ta den.
Jag har i alla fall sedan tonåren fått en massa mediciner som jag egentligen inte behöver och nu känner jag att jag vill säga stopp, nu räcker det!
Jag börjar bli lite förtvivlad över att dom kan sätta in den på tvång om dom känner för det. Psykiatrin alltså. Vill inte ta litium och helst inte någon annan medicin heller. Jo kanske mirtazapin som hjälper mot mina depressioner. Men annars känns det inte som jag vill ta några mediciner mer...
Det finns så många exempel på folk som vill ha hjälp av psykiatrin men i mitt fall verkar det vara det omvända. Dom ska alltid ha koll på mig och sker en försämring måste jag träffa läkaren för att diskutera om det behövs några medicinjusteringar. T.o.m när jag mådde kanon så fick jag åka in och prata med henne och hon ville gärna att jag skulle läggas in på grund av kortvarig psykos men jag lyckades hålla mig undan LPT. Jag känner mig bara så mindervärdig och som att dom inte tror att jag klarar mig på egen hand.
Jag har jobb och hade en flickvän (tyvärr höll det inte så länge) som jag älskade över allt annat men ändå ska dom lägga sig i precis allting. Börjar bli trött på att leva så här mer nu!
Utreddes för ADHD och AS i tonåren och fick båda diagnoserna efter en längre utredningsperiod. Dom misstänkte redan då att det fanns inslag av psykos och depression hos mig men ville inte säga mer än så. Och nu vill dom bara säga att jag har affektiva svängningar. Nu orkar jag inte med att stämplas som psykiskt sjuk mer och vara det där "psykfallet" i släkten mer, men ändå ska dom hålla koll på precis allt.
Jag känner mig helt överkörd av läkaren, som nu verkar vilja tvångsmedicinera mig med litium. Hon vill inte ens diskutera saken utan det är "för mitt bästa" och inget att diskutera tydligen! Men jag fattar inte hur dom ska kunna tvinga mig att ta den.
Jag har i alla fall sedan tonåren fått en massa mediciner som jag egentligen inte behöver och nu känner jag att jag vill säga stopp, nu räcker det!
Jag börjar bli lite förtvivlad över att dom kan sätta in den på tvång om dom känner för det. Psykiatrin alltså. Vill inte ta litium och helst inte någon annan medicin heller. Jo kanske mirtazapin som hjälper mot mina depressioner. Men annars känns det inte som jag vill ta några mediciner mer...
Det finns så många exempel på folk som vill ha hjälp av psykiatrin men i mitt fall verkar det vara det omvända. Dom ska alltid ha koll på mig och sker en försämring måste jag träffa läkaren för att diskutera om det behövs några medicinjusteringar. T.o.m när jag mådde kanon så fick jag åka in och prata med henne och hon ville gärna att jag skulle läggas in på grund av kortvarig psykos men jag lyckades hålla mig undan LPT. Jag känner mig bara så mindervärdig och som att dom inte tror att jag klarar mig på egen hand.
Jag har jobb och hade en flickvän (tyvärr höll det inte så länge) som jag älskade över allt annat men ändå ska dom lägga sig i precis allting. Börjar bli trött på att leva så här mer nu!
Utreddes för ADHD och AS i tonåren och fick båda diagnoserna efter en längre utredningsperiod. Dom misstänkte redan då att det fanns inslag av psykos och depression hos mig men ville inte säga mer än så. Och nu vill dom bara säga att jag har affektiva svängningar. Nu orkar jag inte med att stämplas som psykiskt sjuk mer och vara det där "psykfallet" i släkten mer, men ändå ska dom hålla koll på precis allt.