När börjar man bli dement?

Vilken åldern är det mest vanligt som man börjar bli demens, eller sådana psykiska besvär som man kan få i hög åldern.

Jag känner en kvinna i 65 års åldern. Upplever att hon ändrat sin personlighet totalt. Mer självisk, självxentrerad och väldigt aggressiv. Tendens till att smutskasta andra och kan bli rassande om man går till den personen som hon smutskastat och talar om vad hon sagt.

Hon inser inte att hon gör fel, men det är tydligen fel att tala om att hon förtalar andra o.s.v.

Vet inte om hon egebtligen alltid varit så. Känt henne trots allt i tre år. En annan påstår dock att hon också har förändrats rejält.

Min fråga är: Vilken åldern är det mest vanligt som man utvecklar demens, alzheimers och andra psykiska besvär som man kan få i hög åldern?

Jag skulle egentligen inte påstå att hon verkar särskilt frisk. Säger en sak men sedan menar hon tydligen helt något annat. Påstår att hon är en bra ledare när hon i själva verket inte är det. Vid en tid så ältade hon om EXAKT samma historia hela tiden vad hon råkade utför. Men hon har dock lagt av med det nu.

Tacksam för svar!

Det är helt olika. Majoriteten är väl mellan 70-80 år. Har en vän som har en närstående under 50 som har blivit dement det här året.

Jag vet inte om det riktigt är relevant i sammanhanget men just demens, alzheimers är något som kommer att försvinna eftersom uppkomsten är metalljoner från kärl. Förr lagade man mat i kastruller som fällde stora mängder sådana joner. Nu för tiden kan man i sig små mängder av det om du tappar upp varmt vatten ur kranen eftersom koppar då följer med vattenledninen, men även om du gör det varje dag är risken liten att du ska drabbas av demens som äldre.

Det har jag glömt.

Det finns olika slags demenser, bl.a. åldersdemens som ofta blir tydligt först i 70-80-årsåldern som sagt. Och andra redan i medelåldern såsom alkoholdemens eller demens som är kopplat till neurologiska sjukdomar som parkinsons sjukdom och liknande tror jag utan att vara läkare eller ens annan expert. I normalfallet så blir man dement långt efter ålderspensionen i.a.f. Kanske är det bara andra problem i form av depression, stress, psykisk kris, näringsbrist eller annat.

Jag har också stundtals en del av de personlighetsdrag som beskrivs i trådstart och liknande tyvärr, lite folkilsk och förvirrad. Det har till och med hänt att någon antydde att de tror att jag är dement i medelåldern vilket var litet förnedrande att uppleva.... men kanske har de rätt. Om jag hade växt upp i en senare generation hade jag kanske fått diagnoserna ADD och kanske även Asperger istället tror jag själv, jag har alltid varit en konstig typ.

Hur lagar man mat idag menar du?

.

Min erfarenhet är att demens börjar visa sitt fula tryne efter 70. De flesta över 80 är rätt gaggiga. Finns ett fåtal undantag så klart, men majoriteten.

Träna minnet, träna upp hjärnmusklerna, ät rätt kost med mycket B-vitamin och mycket magnesium, så borde man fortsatt vara frisk i knoppen. Vem vet sedan, vad som har skett när vi är över 70 jag ser fram emot 2063 med spänning

Jag har jobbat på demensboende och där fick de flesta demens efter 80. Däremot fanns det en man som var dement trots att han bara var runt 65, och jag har även en vän vars mamma är i 60-årsåldern (gissar jag) som är dement. Min mormor blev dement vid ungefär 92 års ålder.

Så det är ett ganska brett spann, där relativt unga personer kan bli dementa, men min uppfattning (från demensboendet) är att risken ökar efter 80.

Har också jobbat på demensboende och har dementa äldre släktingar. Jag kan tillägga att den ålder demens vanligtvis debuterar varierar en del beroende på typ av demenssjukdom, det är alltså inte en sjukdom utan en hel hög olika diagnoser som kallas demens.

Pannlobsdemens, vars första symptom ofta är personlighetsförändringar och bristande omdöme, brukar debutera betydligt tidigare än t.ex. Alzheimer. Om jag minns rätt är det mer ovanligt att drabbas av pannlobsdemens i högre ålder än ~65, då är risken större för de vanligare sjukdomarna Alzheimer och vaskulär demens.

Väldigt tråkigt för både den drabbade och dess anhöriga, oavsett. Ta vara på varje dag allihop, man vet aldrig när livet förändras tvärt.