Filosofins språk

Som vanligt ser jag er diskutera saker inom ett språk där språket inte förstås.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen.

Vad är verktygen ni använder för att lägga fram era "solklara ståndpunkter"?

Vad är det som målar upp eran sekvens av ord?

Och hur ser det ut i ett annat perspektiv utanför ert språk?

Om språk var utan mening,
bara en upplevelse bland andra,
hur ser du på den/språket?


Ett språk som pressar mot något som tar emot.
Fast inte genom det vi kallar läsning.
Mycket mer suddigt.

Filosofi är en metod. Den mest generella jag kan tänka mig är:

- Ljug inte/hitta inte på saker.
- Följ "tanke reglerna" (https://en.wikipedia.org/wiki/Law_of_thought)
- Koppla alla dina påstående till vad vi redan vet (så vi får en väv av koherens)
- Ifrågasätt väven (det jag kallar väven av koherens) bara om du kan visa var, hur och varför den är fel, utan att bryta mot de tre reglerna ovan.

Det är en bra början, långt från perfekt, men den metoden innehåller egentligen hela hållningen i filosofi. Det mest anmärkningsvärda är kanske att den passar på i stort sett alla diskussioner om vad som helst.

Det hjälper dessutom att ha viss allmänorientering om det ämne man bestämmer sig att dyka in i. Därför är det bra att ha läst åtminstone de tre fyra första posterna från den här tråden: (FB) Vad är filosofi och vad är inte filosofi? (läs och fråga gärna här innan du postar)

Hoppas det hjälper. Andra i forumet kan säkert lägga till fler punkter (eller refusera dem) eller klargöra problem.

Följa vilka tanke regler?
Från dina regler.
Och när blir en tanke inte en tanke att följa och varför?
Med tanke på att alla tankar ser i princip likadana ut med olika form.

Citat:

Ursprungligen postat av ivanivan

Jag har sagt det förut och jag säger det igen.

Bra. Semantisk kompositionalitet, semantisk holism.
Russell, Wittgenstein, Quine, Chomsky, Davidson och Dummett. Ryle och Austin.

Semantik versus pragmatism. Semiotiken.

Konnotation. Denotation.
Tecken. Symbol.
Diakron. Synkron.
Syntagmatisk. Paradigmatisk.
Metafor. Metonymi.
Fonologi. Grammatik.
Morfologi. Syntax.

Massa ord jag inte förstår men jag ser nog att du har rätt.
Tecken.
Metafor.
Osv.


Men om vi bryter ner det till enkelheten då?
Vad är en tanke i grunden?
Innan vi ger dom ordet. Alls.
Innan tecken och metaforer.
Vad bygger tecknet?

Jag gav dem till dig ovan och här är de igen:

https://en.wikipedia.org/wiki/Law_of_thought

På svenska blir de ungefär

- A är A (lagen om identitet)
- Allt är antingen A eller inte A (lagen om motsägelse)
- Inget kan vara både A och inte A (lagen om det uteslutna tredje)


Jag antar att du med "när" i meningen ovan menar "hur" så att din fråga blir: "Och hur blir en tanke inte en tanke att följa och varför?"

Åter igen; om du bryter mot vilken som helst av de "lagar" jag reciterat ovan i detta och tidigare svar.

Hoppas det hjälper.

Pro

Är vissa ord i viss sekvens mindre värda än andra?
Hur är dessa ord mindre än andra?


"Åter igen; om du bryter mot vilken som helst av de "lagar" jag reciterat ovan i detta och tidigare svar."
Obegripligt. Bra jobbat.


Och sen när jag tänker på det så är A här, inte A där.
Om man nu ska vara noga.
För dom är ju inte på samma plats så de skiljer dom ju åt...
Eller hur?
A <- där kan aldrig vara A -> här

Det här är inte speciellt hjälpfullt för Ivanivan eller vem som helst som ramlar in i forumet. Vad har detta med ursprungsfrågan att göra. Jag tror att jag vet vad vissa av dessa termer betyder, men sätter du kastar dem ur dig är bedrövligt och adderar inte ett dugg till ursprungsfrågan.

För att vara extra tydlig: om du var en lärare skulle du koppla dessa termer till en begreppsmässig väv, och anstränga dig att visa varför de är relevanta.

Varför gjorde du inte det, är du bara lat?

You go girl!
Du har rätt.
Jag fattade inget typ.
Men det är ju typ det som är meningen.

Okej, bra fråga. Låt oss börja med "Lagen om identitet", dvs A är A och tänka att det bara handlar om alfabetet (det finns säkert de som är bättre att förklara detta än mig). När du läser eller skriver en text vill du att den ska vara begriplig. Du antar att alla kan alfabetet, och hoppas att alla kan läsa. Eller hur.

Om i en text, plötsligt A betyder något annat än A blir texten lite svårare att greppa, A har förlorat sin identitet och verkar flytande. Här ett exempel om jag skriver om hela passagen ovan med en flytande betydelse av A kan det bli så här:

"Om i en text, plötsligt L betyder något cnnnt än A blir texten lite svårere ött greppp, Q her förlorkt sin identitet och verkkr flytönde."

Eftersom du kan svenska ser du snabbt att A (och a för den delen) blivit slumpmässigt utbytta mot nya bokstäver. Kanske av kosmisk strålning, fel på lagrings mediet eller av en illvillig aktör (mig i det här fallet). Den regel man kan säga att du (och jag följer) är att "a" i "kalt", för att ta ett slumpmässigt ord (i betydelsen naket) fortfarande betyder "a" fem minuter senare, snarare än "kelt" (i betydelsen en människa av keltiskt ursprung). Och den här regeln gäller för alla bokstäver, alla siffror, alla tankar och allt du säger. Om det inte gjorde det skulle betydelse bli förlorad.

Lagen om identitet (A är A) är egentligen en lag om permanens, det vill säga att en bokstav i det här exemplet, fortfarande är samma bokstav med samma betydelse om fem minuter. Inom matematik är detta fundamentalt. Du kan inte förändra vad symbolen "2" är exempelvis bara för att få 2+1=4.

Med andra ord: om du vill förändra betydelsen av en bokstav (säg "A") eller siffra (säg "2") eller koncept (låt säga "bord"), så måste du deklarera det från början.

Just detta faktum är vad lagen om identitet säger. Och det är bara början.

Inte säker på om jag förstår dig rätt nu men förmågan att kommunicera
utan verbal landar ju på känslorna.

Konsumerar ingen energi. Inga misstolkningar. Känslorna är kommunikationen.

Jag tror det ligger betydligt mer under uttryck som "våld föder våld" eller
fenomen som attraktionslagen.


Om språk var utan mening. Det låter nästan som du ifrågasätter värdet i kommunikation.
Språk utan mening. Does me fakkin' head in m8.

Vet inte om du är först i klassen eller bara irriterad över en massa saker alltså.

Det snurrar i huvudet på mig vid tanken på din tanke alltså. (Läs dig).

Irriterad ofta. Ett resultat av en långtgående känsla av mindervärdighet kanske.

Vilket är helt fel. Du jämför dig för mycket med andra vilket ligger dig till last alltså.

Vad grejjar du med?