2010-03-16, 10:22
#1
2010-03-16, 13:59
#3
Man kan se det från flera olika perspektiv, ungefär som när man vrider och vänder på ett 3D-objekt. Man kan försöka förstå vad filosofi är genom att titta på det ämnesvis, att det rör sig över områdena; logik; metafysik; epistemologi; vetenskapsteori; språkfilosofi; medvetandefilosofi; värdeteori; etik; estetik; rättsfilosofi; religionsfilosofi. Men det finns också andra områden som man kan anlägga en filosofisk analys av, såsom; kärlekens filosofi, sexualitetens filosofi, krigets filosofi; osv. Frågan man då ställer sig är om dessa senare, och rentav några av de tidigare kan hänföras till några av de mer grundläggande tidigare. Det finns ingen konsensus här. Ett filosofiskt perspektiv kan anläggas på det mesta, även om inställningen om de ämnen som traditionellt anses vara filosofernas domän är att vörda och beakta när man börjar filosofera, det är primat och en annan inställning skulle behöva berättigas argumentativt.
In any case, så bör den karakterisering av filosofin som adequate och excelsis tar upp vara vägledande för när man filosoferar och när man inte gör det.
Jag tänkte att det skulle göra gott att se vad enskilda filosofer har haft att säga om ämnet.
Russell om filosofi i Västerlandets filosofi:
"Filosofi i den mening jag här tar ordet är något mitt emellan teologi och vetenskap. Liksom teologin sysslar med spekulationer över frågor, om vilka vi hittils icke lyckats ernå någon slutgiltig kunskap; men liksom vetenskapen vädjar till förnuftet, icke till någon auktoritet, varken traditionens eller uppenbarelsens. All slutgiltig kunskap hör enligt min mening till vetenskapen, alla dogmer som går utöver den slutgiltiga kunskapen hör till teologin. Men emellan teologi och vetenskap finns det ett Ingenmansland, som utsättes för angrepp från båda hållen; detta Ingenmansland tillhör filosofien. Nästan alla de frågor, som är av största intresse för människor med spekulativ läggning, är av den art, att vetenskap icke kan besvara dem, och teologernas dogmatiska svar förefaller oss icke längre så övertygande som fallet var i forna dagar. "
När Russell talar om spekulativa så talar han inte om framkastandet av hypoteser utan argument, han talar om det i kontrast till vetenskap, sådant som vi skulle ha svårt att empiriskt verifiera. Vilket leder oss in på en annan syn på filosofin:
"Traditionellt skiljs mellan matematiska och empiriska fackvetenskaper å den ena sidan och a priori filosofi å den andra, vilket emellertid reser frågan om vad som menas med att något är a priori kunskap. Ofta försöker man undgå problemet genom att bestämma filosofin som en reflexion över fackvetenskaperna och tillvaron i övrigt."
Citatet från Filosofilexikonet (Forum), som också anlägger ett flertal andra perspektiv på frågan.
Ett annat perspektiv man kan ta är den av filosofin som ett fortgående samtal med en rot i antiken. Tanken skulle då vara att det likt en väv spinnes nya tankar på den grund som de grekiska filosoferna lagt, sådant att det egentligen är samma samtal som vi idag deltar i, de gamla grekerna dock framlidna i kropp. Spelreglerna för detta samtalet, eller bättre uttryckt, den allmänna hållning gentemot världen, en särskild sorts livsåskådning som är mer rigorös än de andra och som antar en hänsynslös argumentativ form, skulle då åtminstone i någon form lagts av de vilka vi kallar de tidigaste av filosofer. En citering av Konrad Marc-Wogau ur Filosofin genom tiderna kan tjäna oss något här:
"I viss mån kan dock antologins titel försvaras. Utan att nedvärdera Östernlandets tänkande kan man säga att filosofin i en alldeles bestämd mening, för vilken kanhända termen "vetenskaplig filosofi" kunde väljas, är Västerlandets skapelse. Den föddes och utvecklades med imponerande intensitet i Grekland och har sedan varit en viktig inspirationskälla för de flesta av västerlandets tänkare.
Att dra bestämda gränser mellan de olika sätt på vilka det spekulativa tänkadet tar sig uttryck är svårt. Till en början är gränserna mellan religion, myt, dikt och vetenskap flytande. Alla dessa yttringar av mänsklig kultur tycks rymmas inom den visdom som termen "sofia" åsyftar och som filosofin ansågs vara vän av. Men snart nog utformades olika sätt att behandla frågor om verkligheten, kunskapen, det goda och det rätta, bestämda tankeformer, som i motsats till religionen, myten och dikten ansågs kunna göra anspråk på vetenskaplighet. Man började skilja mellan legitima och icke-legitima sätt att resonera och argumentera. I logiska och semantiska undersökningar sökte man fastställa vad som är rätt och tillåtet i detta avseende, och därmed hade en grundläggande skillnad mellan "vetenskaplig" filosofi och annan spekulation"
Marc-Wogau kommer här in på filosofin som en förnuftsverksamhet. Förnuftet är en avskiljare. Den sorterar legitima slutsatser från illegitima. Nu närmar vi oss den ganska mättade och kärnfulla sentensen om filosofins vara som jag skulle vilja lägga fram, nämligen:
Filosofin är i vid bemärkelse försöket att inte fela att använda förnuftet, för förnuftet självt felar inte.
I denna mening ser vi inställningen, hållningen, och förlitandet på förnuftet som avskiljare när det gäller alla de slags frågor om vad som är sant, gott, rätt och riktigt, osv. Det är denna allmänna hållning, den brutalitet gentemot dess ämnen (som är av det mest extrema slag i förhållande till de andra intellektuella verksamheterna), och de traditionsenliga områden som det fortgående samtalet rört sig kring som är vad vi idag kallar för filosofi. Enligt min mening, förståelse och preskription.
Russell å andra sidan framlade någon gång problematiken att förstå vad filosofi är genom inställningen att vad filosofi är förstår man oftast först när man själv börjar filosofera. Och då är det ju inte dumt att vi har ett forum för just detta.
In any case, så bör den karakterisering av filosofin som adequate och excelsis tar upp vara vägledande för när man filosoferar och när man inte gör det.
Jag tänkte att det skulle göra gott att se vad enskilda filosofer har haft att säga om ämnet.
Russell om filosofi i Västerlandets filosofi:
"Filosofi i den mening jag här tar ordet är något mitt emellan teologi och vetenskap. Liksom teologin sysslar med spekulationer över frågor, om vilka vi hittils icke lyckats ernå någon slutgiltig kunskap; men liksom vetenskapen vädjar till förnuftet, icke till någon auktoritet, varken traditionens eller uppenbarelsens. All slutgiltig kunskap hör enligt min mening till vetenskapen, alla dogmer som går utöver den slutgiltiga kunskapen hör till teologin. Men emellan teologi och vetenskap finns det ett Ingenmansland, som utsättes för angrepp från båda hållen; detta Ingenmansland tillhör filosofien. Nästan alla de frågor, som är av största intresse för människor med spekulativ läggning, är av den art, att vetenskap icke kan besvara dem, och teologernas dogmatiska svar förefaller oss icke längre så övertygande som fallet var i forna dagar. "
När Russell talar om spekulativa så talar han inte om framkastandet av hypoteser utan argument, han talar om det i kontrast till vetenskap, sådant som vi skulle ha svårt att empiriskt verifiera. Vilket leder oss in på en annan syn på filosofin:
"Traditionellt skiljs mellan matematiska och empiriska fackvetenskaper å den ena sidan och a priori filosofi å den andra, vilket emellertid reser frågan om vad som menas med att något är a priori kunskap. Ofta försöker man undgå problemet genom att bestämma filosofin som en reflexion över fackvetenskaperna och tillvaron i övrigt."
Citatet från Filosofilexikonet (Forum), som också anlägger ett flertal andra perspektiv på frågan.
Ett annat perspektiv man kan ta är den av filosofin som ett fortgående samtal med en rot i antiken. Tanken skulle då vara att det likt en väv spinnes nya tankar på den grund som de grekiska filosoferna lagt, sådant att det egentligen är samma samtal som vi idag deltar i, de gamla grekerna dock framlidna i kropp. Spelreglerna för detta samtalet, eller bättre uttryckt, den allmänna hållning gentemot världen, en särskild sorts livsåskådning som är mer rigorös än de andra och som antar en hänsynslös argumentativ form, skulle då åtminstone i någon form lagts av de vilka vi kallar de tidigaste av filosofer. En citering av Konrad Marc-Wogau ur Filosofin genom tiderna kan tjäna oss något här:
"I viss mån kan dock antologins titel försvaras. Utan att nedvärdera Östernlandets tänkande kan man säga att filosofin i en alldeles bestämd mening, för vilken kanhända termen "vetenskaplig filosofi" kunde väljas, är Västerlandets skapelse. Den föddes och utvecklades med imponerande intensitet i Grekland och har sedan varit en viktig inspirationskälla för de flesta av västerlandets tänkare.
Att dra bestämda gränser mellan de olika sätt på vilka det spekulativa tänkadet tar sig uttryck är svårt. Till en början är gränserna mellan religion, myt, dikt och vetenskap flytande. Alla dessa yttringar av mänsklig kultur tycks rymmas inom den visdom som termen "sofia" åsyftar och som filosofin ansågs vara vän av. Men snart nog utformades olika sätt att behandla frågor om verkligheten, kunskapen, det goda och det rätta, bestämda tankeformer, som i motsats till religionen, myten och dikten ansågs kunna göra anspråk på vetenskaplighet. Man började skilja mellan legitima och icke-legitima sätt att resonera och argumentera. I logiska och semantiska undersökningar sökte man fastställa vad som är rätt och tillåtet i detta avseende, och därmed hade en grundläggande skillnad mellan "vetenskaplig" filosofi och annan spekulation"
Marc-Wogau kommer här in på filosofin som en förnuftsverksamhet. Förnuftet är en avskiljare. Den sorterar legitima slutsatser från illegitima. Nu närmar vi oss den ganska mättade och kärnfulla sentensen om filosofins vara som jag skulle vilja lägga fram, nämligen:
Filosofin är i vid bemärkelse försöket att inte fela att använda förnuftet, för förnuftet självt felar inte.
I denna mening ser vi inställningen, hållningen, och förlitandet på förnuftet som avskiljare när det gäller alla de slags frågor om vad som är sant, gott, rätt och riktigt, osv. Det är denna allmänna hållning, den brutalitet gentemot dess ämnen (som är av det mest extrema slag i förhållande till de andra intellektuella verksamheterna), och de traditionsenliga områden som det fortgående samtalet rört sig kring som är vad vi idag kallar för filosofi. Enligt min mening, förståelse och preskription.
Russell å andra sidan framlade någon gång problematiken att förstå vad filosofi är genom inställningen att vad filosofi är förstår man oftast först när man själv börjar filosofera. Och då är det ju inte dumt att vi har ett forum för just detta.
2010-03-24, 04:41
#5
2010-04-11, 07:10
#6
2010-04-27, 00:27
#7
2010-04-27, 01:03
#8
2010-05-11, 21:43
#10
__________________
Senast redigerad av john1 2010-05-11 kl. 21:45.
Senast redigerad av john1 2010-05-11 kl. 21:45.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
