Självmord är vackert

Tänker mest på de anhöriga. För dem är det definitivt inte vackert.

Visst är man frisk så kanske man inte kan föreställa sig att man som liggande och sjuk på sin dödsbädd skulle helst vilja av allt bara leva.

Men jag tror att när man är sjuk är det då som man mest av allt vill bara leva och leva, det där andetaget även om svår att ta tror jag känns som ALLT.

Det tycker jag är vackert även om smärtsamt, det vackra finns även paradoxalt nog också i vårt lidande. Jag skulle vilja leva så länge nog att kunna uppleva det här, jag vill inte ha en smärtfri död och en lätt väg ut, efter allt svårt man ändå upplevt ska jag inte smita ut som en fegis men en kämpe in i det sista!

Hur ska du kunna känna oändligt mörker om dina sinnen är döda? Vad är det som inte kan lämna detta "mörker"? Hur ska mörker kunna existera om inga sinnen kan referera till något mörker?

Nej. Tänk på dina anhöriga.

Aldrig romantiserat.

På vägen mot exempelvis altaret så drar du då en Colt mot gommen?

Kanske fint i den meningen att du bar en snygg kostym vid tillfället eller
som slutscen i någon Tarantino.

Romantisera självmord...tycker det låter patetiskt ärligt talat.

Byt ut Självmord mot Döden -t i TS rubrik så kan jag köpa resonemanget.

Men då hade själva TS behövts göras om också. Ser inget vackert med att avsluta på topp (TS egna ord) och lämna familj och vänner i sorg.

Nej det förutsätter nog en speciell sorts människor alltså.

(Den sorten som skriver dikter på väggen med sin egen avföring).

Det är egoistisk att säga att man ska tänka på de anhöriga eller de som hittar en. Man ska väl leva sitt egna liv och inte sitt liv genom andra? Att vi människor föds på jorden är ett val vi inte gjorde. Men vi måste väl få ha ett val att lämna livet när vi vill? Vi har ju tillsammans ett ansvar att ta vara på våra liv som vi själv vill forma den! Men vi har inget ansvar över hur andra kommer att känna! Jag vägrar ta på mig andras känslor, jag lever som jag själv formar det och inte hur andra vill att jag ska forma det!

Jag är pro-självmord, vi bör införa en lag där aktiv dödshjälp ska erbjudas. En som mår psykiskt eller fysiskt dåligt eller helt enkelt vill bara avsluta det. Så ska möjligheten finnas!

En kompis till mig pratar mycket om självmord och säger att han är född på egen hand och tänker då dö på egen hand.

Själv så har jag ju haft självmordstankar till och från och varit självdestruktiv och självmordsbenägen. Men jag vill inte dö av den anledningen att min familj älskar mig och de behöver mig levande.

Jag var mer självmordsbelägen under den perioden jag knarkade som mest, men nu är et bara festdroger jag tar. Jag tror ändå att jag kommer begå självmord då mina föräldrar har dött, för det är för deras skull jag lever. Men när de dör så kan jag lika gärna gå och ta livet av mig.

Kan köpa ditt resonemang om man inte är förälder eller har sina föräldrar i livet. Särskilt det förstnämnda. Grymt för barnen att bli lämnad av en förälder, särskilt om de är små. För dem r självmord inget romantiskt, det kan förstöra dem för livet. Man måste leva för sina barns skull, där har man inget val ser jag det som.

Du har alltid ett val, antingen är du svag och lutar ditt liv mot att andra ska göra det fantastiskt åt dig eller så tar du ansvar och lever de livet du själv har ansvar för. Dessa anhöriga går vidare i livet och om dem tvingar en att leva i en symbios så är de egoister och du som individ som luras in i det är svag och ansvarslös mot ditt eget liv och själ.

"Mitt liv står på topp. Nu ska jag dö".

En berättelse jag hittade på DN precis som kanske är intressant att läsa.