Citat:
Ursprungligen postat av
ThomasJisander
Kort och gott, vad är mitt problem/diagnos och finns det något sätt att ändra detta beteende?
Bakgrund:
Närmare 30, från en av Sveriges största städer, arbetar rätt mycket utomlands.
- Är manipulativ, ljuger för egentligen alla för att sätta mig själv i bättre dager.
- Utnyttjar människor för mitt eget bästa men är inte empatilös, känner för dessa människor men väljer ändå att utnyttja dessa, får ångest efteråt men väljer ändå att göra det.
Detta gäller även familj och andra nära.
- Har flera "flickvänner" samtidigt och är notoriskt otrogen, har jag varit under hela mitt liv.
Något som slagit mig är att jag på ett relativt imponerande sätt klarat av att hantera uppåt 4-5 flickvänner samtidigt utan att någon av de märkt detta.
- Vältalig, välutbildad, har bra jobb och klarar mig bra i sociala sammanhang trots att jag kan känna ett obehag inför vissa tillställningar och alltid rädd för att göra bort mig.
- Hypersexuell, onanerar dagligen även om jag haft sex. När jag har sex är jag ofta våldsam men älskar samtidigt att ge njutning åt den jag har sex med. Har även på senare tid upptäckt att könet på den jag har sex med inte spelar någon roll utan kan ha sex med i princip vem som helst. Skulle dock aldrig få för mig att vara "intim" med en man, inte som det känns i dagsläget.
- Kan känna mig extremt ensam vissa stunder och helt överväldigad andra. Skulle säga att jag har ett bra socialt nätverk och många bra vänner. Dock egentligen ingen som jag är nära "på riktigt".
Eventuellt högt på skalan borderline/instabil personlighet, och/eller antisocial, om alls någon diagnos. Diagnoser används, tror jag, för frikostigt och skadar ofta mer än vad de hjälper. Så därför blir det här mer av en analys.
Hypersexualitet bottnar i tomhetskänslor, rastlöshet, vilket jag uppfattat är karaktäristiskt för borderline/instabil, liksom även promiskuösitet(flera flickvänner) är. Det hade varit viss skillnad om det varit ärligt öppna förhållanden eller kk:n.
Oavsett vilken diagnos eller dimension man väljer att tolka det utifrån så tror jag det bottnar i en på något sätt ( i det långa loppet) dysfunktionell självkänsla. Dysfunktionell eftersom den kan leda till framtida utbrändhet, livskriser, eller dåliga strategier för att hantera stress(t.ex. missbruk).
Tomhetskänslor, rastlöshet. Dessa känslor är kanske inte enbart dåliga utan kanske också en förutsättning för det driv som många i dagens samhälle sätter stort värde på, rätt eller fel. Om du ljuger för att sätta dig själv i bättre dager, säger du ju implicit att du har en uppfattning om vad "bättre dager" är, och att det finns vissa krav att leva upp till för att duga. Vilket är kopplat till självkänsla. Kanske är du hård mot andra, liksom mot dig själv, när det gäller anseende osv.
Dina problem ligger i fälten självkänsla, existensiell psykologi, psykoanalys. Förändringar börjar väl med medvetandegörande och att man vill förändra. Eventuellt ta hjälp av någon psykolog eller liknande.
Min högst amatörmässiga analys.