Citat:
Ursprungligen postat av
Jokce15
Läste någonstans att vid en ev fällande dom kommer fängelsestraffet bli betydligt kortare än om mordet begåtts i närtid, med motiveringen att det gått lång tid sedan mordet. Det är ju inget unikt i sig utan tillämpas ofta. Min undran är kort och gott varför det är så? Kan själv bara se försvårande omständigheter. Anhörigas långa och svåra väntan på "avslut, kostnaderna bör rimligen vara högre desto längre utredning, dvs mer resurskrävande.
Visst finns det möjlighet att straffet blir kortare p.g.a den långa tid som gått. Men i detta fallet tror jag att det kortare straffet snarare kommer bero på att han bara var 18 år vid gärningen.
Det kan ALDRIG vara en försvårande omständighet att polis/åklagare inte har löst fallet tidigare. Europakonventionen har dessutom ett förbud mot självinkriminering, dvs att man inte har någon som helst skyldighet att bidraga till sin egen utredning (man har rätt att ljuga, hålla sig undan etc). Givetvis kan det heller inte vara någon försvårande omständighet att resurser/kostnaderna för utredningen varit höga.
När det gäller tidsaspekten och att det förflutit lång tid mellan brottet och domen, så handlar det om "behovet" av ett långt fängelsestraff. Dvs att om man utför ett brott och därefter under flera år lever ett förhållandevis välordnat liv, där man arbetar, har fast bostad, kanske har familj och det inte finns någon historik om liknande brottslighet - Så kan det vara väldigt svårt att argumentera för ett väldigt långt fängelsestraff alt. maxstraffet. Enkelt sätt så får man se till varför man överhuvudtaget dömer personer till fängelse. I Sverige är ju detta en kombination av allmänprevention, individualprevention och rehabilitering. Därför måste man alltid ha ALLA dessa parametrar i åtanke. För tänk dig följande:
1. Ponera att man fått tag på gärningsmannen direkt och därefter kunnat döma honom. Då hade han uppfyllt ALLA "krav" för ett långt fängelsestraff; Han skall/måste avskräckas från att göra detta igen, man måste förhindra honom från att göra liknande brott/ samhället måste skyddas från en sådan person, personen måste under lång tid rehabiliteras så att han inte hamnar i detta igen och slutligen skall offret ha upprättelse för det hemska som hon varit med om senaste månaderna/året. Ställ detta mot:
2. En person döms för brott flera år efter att brottet begåtts (i detta fall 26 år senare) också kollar vi på "kraven". Personen skall avskräckas från att göra liknande brott - Han har alltså inte gjort något liknande/grovt brott (eller ens något brott över huvudtaget) på 26 år, då behöver han uppenbarligen inte avskräckas från att göra om detta. Personen skall förhindras från att göra liknande brott - Han har alltså inte gjort något liknande/grovt brott (eller annat brott för den delen) på 26 år, då behöver han uppenbarligen inte förhindras från att göra detta. Han måste rehabilitera sig för att inte göra om detta igen - Han har alltså inte gjort något brott under 26 år, så behov av en lång rehabilitering behövs ju uppenbarligen inte eftersom han klarat av denna tiden. Kvar finns då offrets rätt till upprättelse, som alltså är det enda egentliga skälet till att "fullt straff" skall utdömas. Men då skall ju som sagt alla parametrar (allmänprevention, individualprevention och rehabilitering) räknas in i straffmätningen.
