Ensam

Jag sitter ensam hemma med min hund men jag mår verkligen überdåligt. Orkar inte ens ta ut hunden på en promenad, utan orkar bara släppa ut den på uteplatsen och snabbt in igen när den är klar.

Jag trivs inte där jag bor, mina grannar kollar snett på mig och jag tror det skvallras om mig i området. En natt vaknade jag av att någon hade kastat en stor lerklump på fönstret.

Jag känner mig så deprimerad och ensam nu. Ingen vill vara med mig när jag mår så här. Min bästa kompis dog för ett par veckor sen och då triggades en djup depression igång. Jag har bipolär sjukdom men får ingen hjälp av landstinget eller kommunen.

Det finns inte mycket jag kan göra än att vänta ut depressionen. För några dagar sen fick jag ett mentalt sammanbrott och tänkte ta livet av mig men jag stod emot impulsen trots att jag har impulskontrollstörning. Jag bodde på annat håll förut och min behandlare sa då att hon trodde att jag har borderline för att jag har svårt att behålla relationer och kan tända till på en sekund.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre

Möt folk då och sluta vara ensam. Ingen tvingar dig att vara ensam.

Sök hjälp då

Ska jag bjuda hem folk och sitta i soffan och knappt kunna prata. Det blir inte bra tror jag. Jag orkar knappt gå utanför dörren.

Allt psykiatrin erbjuder är inläggning och samtal med läkare en gång varannan månad. Det leder ingen vart.

När min kompis dog slutade jag ta medicinerna. Kan det vara en orsak till att jag mår sämre igen

Du borde lära dig att meditera. Det hjälper alltid mot depression. Anledningen till att du är deprimerad är pga av dina tankar. Det enda som gör dig olycklig är dina tankar. Under djupsömn var du lycklig, för då tänkte du ingenting. Därför måste du återgå till det ''tankelösa'' tillståndet. För att kunna sluta tänka, måste du hitta ''roten'' från vart tankarna kommer ifrån. Denna metoden kallas ''self-enquiry''. Detta genomförs genom att du frågar dig själv ''till vem kommer dessa tankar?'', svaret blir då ''till mig'', fråga då igen ''vem är jag?''. Det spelar ingen roll hur många tankar som kommer, bara fortsätt att leta ''till vem kommer dessa tankar?''.

Jag brukar försöka att meditera men tankarna om skuld och allt det hemska jag har varit med om finns alltid där. Jag tror att jag behöver bearbeta tidigare trauman men psykiatrin vill inte hjälpa mig. Samtidigt vet de inte vad jag har varit med om i form av olika övergrepp men de har inte frågat heller.

Vad tror du händer? Att någon knackar på din dörr och säger "jag vill vara din vän"? Gå ut och gör det ändå eller sluta gnäll. Ingen på Flashback kan trolla fram en kompis åt dig.

Psykologer är värdelösa, börja träna och röra på dig. Försök sedan trappa ned råttgiftet du går på.

Tror du missade att TS skrev att han/hon lider av depression.
Det blir lite som att säga till en person med brutet ben "ingen tvingar dig att sitta och vila ditt ben"

För övrigt, sök hjälp är enda rådet jag kan ge. Gäller det svår depression så behhöver du medicin eftersom att den kemiska balansen i hjärnan är i för obalans för att saker som psychoterapi, motion etc ska hjälpa.

Lider själv av svår depression som nu gått över till en mildare form efter att jag varit inlagd på sjukhus i en månad för ett halvår sen. Rekommenderar starkt att du söker hjälp. Efter fem års lidande önskar jag att jag sökte hjälp tidigare då det på bara en månad kändes mycket bättre.

Ja, men det är ensamheten han försöker råda bot på och vägrar han socialisera så kan han ju glömma att ensamheten försvinner. Sedan skiter jag i vad det beror på, ingen kan trolla fram vänner åt honom.