Kan man hävda att universum inte existerar?

Om universum verkligen är oändligt, existerar det kanske inte. Man kan börja med att jämföra med något annat som är oändligt, nämligen alla naturliga heltal. Antalet av dessa är bevisligen oändligt. Alla dessa kan dock inte sägas existera, då man aldrig når ett högsta tal. Så delar av dem existerar såklart men inte helheten.

En annat sätt att se det, är att tänka sig ett bord som är oändligt i två riktningar. Vi kan aldrig se hela utan endast en del av det. Därför kan hela det ändlösa bordet inte sägas existera som ett ting.

Och nu till universum som samma eller liknande förhållanden råder för om det är oändligt. Vi kan aldrig se hela universum, eller peka på det som helhet. Därför äger det inte existens som något, eller i varje fall inte som ett ting. Substantivet "universum" refererar inte till en sak som andra substantiv. Så kan man faktiskt hävda att universum inte existerar?

Men om inte universum existerar, hur kan vi människor existera? Vad e det för nåt med alla flummisar som undrar om universum finns, om vi finns, om något alls finns?

Asså det du tänker på tror jag är primtal vilket man idag forskar i. Kan ju ha fel.

Och metaforen med ett bord att det är ändlöst, det är en ring eller en cirkel också.

Så frågan är om vi kommer att nå en ände i universum och därifrån komma till en annan punk det vill säga ände B från A.

Tror intersteller tar upp det och om du läser upplägget med Intersteller vilket det finns research papper om. Han som gjorde filmen är typ en fysiker i grunden eller något men läs det. Kan vara intressant att fördjupa sig i.

Disc någonting ska research papperna heta.

universum existerar inte.

Det var väl inte så svårt?

När nåt beskrivs som "oändligt" av människan, görs det ofta för att vi inte vet. Universum (den vi inte kan observera) är för människan fortfarande ett mysterium, så den ter sig (i teorin) ja, oändlig.

Däremot det vi kan observera av universum och det vi vet går inte att heller beskriva som "oändligt" i den meningen, går inte heller att börja hävda att t.ex. månen, solen etc. inte existerar.

Hur ska man men den kunskapen i hand, hävda att universum inte existerar bara för att det finns fortfarande enorma delar av universum man (som människa) inte haft kapaciteten att observera?

Vi talar inte direkt om gud här, som garanterat absolut aldrig har observerats, inte ens en ynka del. Det som talar för universums del (även som helhet), är att den inte är helt omöjlig att observera och fortsätta att observera (tills man med rätt metoder även kan det man hittills "inte har sett"). Jag kan tycka att vi vet att universum existerar, medans samma går inte att säga om gud.

Mycket konstigt resonemang. Vilka delar menar du existerar? Alla under fem miljoner?

Varför skulle det vara en förutsättning för bordets existens?

Oavsett om det finns något därute i universum eller inte så är människan inte redo för det. Vi kan inte ta hand om de våra på jorden då är det nog inte dags att belägra och föstöra ännu en planet.

Ditt resonemang verkar ha en dold premiss, t ex att något måste kunna räknas upp för att existera. Frågan är då vem som ska kunna räkna upp - ett litet barn? Måste objekten även kunna förevisas på ett litet bord? o.s.v

Tidigare tyckte jag att man borde kunna ställa vissa krav på fysiska ting, som gjorde att det var besvärligt om de var oändliga. Men nu tycker jag tvärtom. Se tråden
(FB) Oändliga ting

Den tråden är dock inte kunskapsteoretisk ur filosofisk mening, utan handlar om fysiken, som är en mer pragmatisk och praktisk vetenskap. Man arbetar där med saker som genom sina blotta namn låter som hittepå, allt från virtuella partiklar till fält som uttrycks med 'imaginära' tal.

Kan du ge exempel på ett sådant naturligt tal som inte existerar?

Nej, men du kan hävda att tanken "ingenting" inte existerar.