Instängd på ett rum och i Huvudet

Hej

Flyttade för 6 månader in hos en familj för att bo där medans jag pluggade. Är inneboende alltså och har ett rum. Sedan dess har det gått helt jävla åt helvette.

I början gick det hyffsat, men sedan många månader tillbaka så vill jag inte ens gå ut från rummet. Jag undviker varenda kontakt med familjen som jag kan. Eftersom att jag hör varenda ljud de säger, så känns det alltid så jobbigt att gå ut.

Jag sitter och väntar på det rätta tillfället men det kommer aldrig. Vill inte prata med dom, vill inte att de ska se hur stökigt det är inne i mitt rum. Då jag i början fick en massa möbler inskjutsade i rummet, mycket som var trasigt, men också sånt som jag inte hade användning för. Kan knappt gå i rummet.

Så möblerna bara ligger här, omonterade och har gjort det sen 6 månader tillbaka. Har 3 kontorsstolar, 2 sängar, och sen en massa brädor som jag skulle byggt ihop.

Ljuden förstörde alla mina studier. Dels från en byggarbetsplats som har slått i järnrör i marken kl.7-17:00 varje dag sedan 6 månader tillbaka. Så jag slutade gå till skolan, för jag låg efter. Kunde inte koncenterar mig alls. Eftersom att jag pluggade språk, så ville ju jag kunna tala för mig själv. Men det känns så JÄVLA konstigt att sitta och snacka, när jag vet att de hör varenda fis.

Smyger ut och lagar mat när de inte är där, och blir rädd och nervös när de hastigt öppnar dörren. Känns liksom som om jag inte kan stå där och bara laga mat. Utan tankarna börjar gå "Vad ska jag säga, ska dom precis laga mat?"

Så jag lagar alltid snabbnudlar, musli och fil. Dessutom är de i köket nästan hela tiden, och eftersom att jag vill undvika kontakt så är det jobbigt. Sitter ofta hela dagen utan att äta eller gå på toaletten. För att sedan när de ska sova, gå ut och göra ett nudelpaket.

Jag måste lyssna på alla konversationer de har. Hjärnan kan inte undvika dom. Ibland är de negativa mot varandra och jag står inte ut med det.

Ville givetvis flytta ut för ett någon månad sedan. Jag trodde att jag hade ett mer muntligt kontrakt med hyresvärden eftersom att jag sa att jag ville stanna ungefär 6 månader när jag flyttade in. Men på kontraktet var ju uppsägningstiden 3 månader.

Så jag sa till honom, att jag ångrade mig. För 3 månader var ju mycket tid, och jag hade inte pengar till att betala hyran. Jobb skulle vara lättare att hitta i den stora stad där jag bor. Sökte en massa jobb, fick inte ett enda svar.

Sitter här nu, mår sämre och sämre över situationen. Vill säga att jag vill flytta ut, men det är som om jag inte vågar. Har aldrig känt mig så paralyserad som nu. Aldrig heller upplevt något liknande.

Min hälsa har grovt tagit stryk. Jag vill bara härifrån så fort som möjligt.

Har någon råd på vad jag ska göra?

Låter som en fallbeskrivning på begynnande schizofreni.

Allvarligt talat; kan du inte skaffa öronproppar mot oljudet? Den sociala fobin gentemot familjen kanske lättar om du väl kommer i gång med skolan igen. Isolering kan generera fobi. Eller har du redan gett upp skolan?

Har du sagt upp kontraktet med familjen? Uppfattade aldrig riktigt hur du gjorde med det.

Låter riktigt tufft och svårt, jag lider med dig.

Den sociala fobin kan absolut ha genererats av det här, har mått helt totalt nere. Har gett upp skolan för längesedan. Men jag kanske kommer tillbaka någon gång i framtiden, har dock inte så höga krav på mig själv mer än att jag ska bli enormt känd.

Har inte sagt upp kontraktet än. Ville göra det igår och idag, egentligen för flera dagar sedan. Men det är något som tar emot och jag har väldigt svårt att sätta fingret på det.

Det kan va, att när jag säger upp kontraktet, så måste jag även nämna att det är en stor blå fläck på fönsterkarmsbordet i marmor. Har inte råd att betala den. Det är väl en av anledningarna.

Vad gör du på dagarna då i och med att du ej är i skolan? Har inte CSN slutat komma?

Mitt bästa råd ur en generell synvinkel är att du vänder dig till dina föräldrar och ber om råd och stöttning. Det förutsätter förstås att du har en bra relation med dom sedan innan.

Du bör absolut åtgärda ditt näringsintag. Bristfällig kosthållning spär på dåligt psykiskt mående. Köp frukt, sådan behöver du ej tillaga och du kan således äta den på rummet.

Börja med att säga upp kontraktet så du får det gjort så snart som möjligt. Under de tre månaderna ordnar du med nytt boende.
Säg inget om fläcken på bordet just nu om det känns för jobbigt. Låt det bli ett senare problem. Det är ju inte pga fläcken som du vill flytta, så det finns ingen anledning att ta upp det än.

Som ovan nämnt, det låter som schizofreni.

Jag har själv fått särskilt svårt för ljud och isolerat mig pga att det varit jobbigt i de bostäder och rum jag haft. Efter att jag fått en riktig lägenhet med en riktig hyresvärd så har de löst sig, ja samt att jag hade en bra granne ovanpå. Blev orolig när hen byttes mot en annan och jag började höra främmande ljud men det visade sig inte vara något problem och jag är helt i fas och störs inte längre av grannarna. (Jag har haft cp grannar etc men även misstolkat en döende kvinnas slag i väggen efter hjälp då jag blivit störd av oljudet ) Ändå måste man vara mycket uppmärksammad kring vad man störs av då ens psykiska hälsa kan svikta. För mig löstes problemet av att slippa bo under/leva under frestande omständigheter.

Oavsett varför du har det jobbigt psykiskt så har du min fulla sympati. Du behöver kanske söka hjälp för schizofreni utlöses ofta under studier och stress men det kan vara ångestrelaterat också. Jag har känt många som inte varit schizofrena som haft svårt med städning och att ta in folk etc.