Trodde albert einstein på ödet?

Verkar vara en bra artikel. Vänder mig mest mot hur många hittar något enstaka citat som passar just deras syn på saker och ting. Finns ju t ex både åt det ateistiska och det mer religiösa hållet. Två av referenserna är till den utmärkta boken Einstein and Religion av fysikern Max Jammer, som jag kanske borde läsa om.

Fast nu ska vi inte glömma att i den här tråden är ju fokus på Einsteins determinism. Som iofs kanske är kopplad till hans uppfattning om religion just genom Spinoza.

Här finns några intressanta artiklar skrivna av Einstein, om vi ska tillåta tråden att mynna ut i en djupare förkovring i hans tankar. Att han var determinist är ju redan klarlagt, så annars kan tråden låsas. http://www.sacred-texts.com/aor/eins...ci.htm#SCIENCE

Detta utdrag finner jag själv väldigt välformulerat.

The individual feels the futility of human desires and aims and the sublimity and marvelous order which reveal themselves both in nature and in the world of thought. Individual existence impresses him as a sort of prison and he wants to experience the universe as a single significant whole. The beginnings of cosmic religious feeling already appear at an early stage of development, e.g., in many of the Psalms of David and in some of the Prophets. Buddhism, as we have learned especially from the wonderful writings of Schopenhauer, contains a much stronger element of this.

The religious geniuses of all ages have been distinguished by this kind of religious feeling, which knows no dogma and no God conceived in man's image; so that there can be no church whose central teachings are based on it. Hence it is precisely among the heretics of every age that we find men who were filled with this highest kind of religious feeling and were in many cases regarded by their contemporaries as atheists, sometimes also as saints. Looked at in this light, men like Democritus, Francis of Assisi, and Spinoza are closely akin to one another.

How can cosmic religious feeling be communicated from one person to another, if it can give rise to no definite notion of a God and no theology? In my view, it is the most important function of art and science to awaken this feeling and keep it alive in those who are receptive to it.

Nå, jag tycker du formulerade det hela bra, mycket bättre än att förenklat beskriva det som om en filosof han var väldigt fascinerad av skulle utgöra någon slags kärna för en så pass tänkande människas bild av världen, som ju dessutom knappast kan ha varit densamma under hela hans liv, och som knappast kan ha uttryckts i sin totalitet i ett visst intervju- eller annat sammanhang där han uttryckt funderingar över livet.