Har ni "gått vilse" ? I vildmark och/eller stad ?

En lite svårplacerad fråga, helt klart.
Men med tanke på att "vandring" är relaterat till "promenad" och det ena avhandlas i detta delforum så tar jag det här istället för i delforum "Hobby."
Men visst kan Moderator flytta till "Hobby" om den vill ...


Så - alla vandrare och promenerare där ute ...
Har ni gått vilse någon gång?

Ute i vildmarken, och/eller i staden?

Hur gick det till och vad hände isf?

När jag var liten och med i Scouterna hände det nästan alltid på de olika lägerna vi var på att någon grupp gick vilse i skogen.
Då fick vi som hittade rätt i uppdrag att ge oss ut och leta efter dem.
Vid ett tillfälle tog det hela natten innan de hittades. Och då av polis som fick kallas in för att leta.

Själv har jag gått vilse i relativt "vuxen" ålder.
Men då i tätbebyggt område. I tonåren flyttade min familj til ett mindre samhäle utanför Malmö, och jag hade inte hunnit orientera mig. Så när jag på måndagen skulle till skolan inne i stan, så blev jag helt förvirrad då jag skulle hem. Alla husen såg likadana ut och jag fick gå omkring flera timmar innan jag lyckades hitta något som jag kände igen.

En annan gång när jag var barn, då jag med en ny lekkamrat gick vilse i hennes egen stad. Hon ville inte skämmas så hon sa åt oss att vi skulle gå med händerna i byxfickorna. För då skulle vi se tuffa ut och inte rädda.

---

Inget allvarligt med andra ord.

Men Ni, ni som gått vilse "på riktigt"?

Hur upplevde ni det?

Fick ni tex övernatta i ensamhet och i rädsla för att ni var helt vilse?
Var det allvarligt, fick helikopter etc leta efter er?

Tolkade terrängen fel i fjällen en gång och följde fel jokk. Det blev en tur som nog var sex timmar längre än avsett innan jag var tillbaka i jaktstugan, och jävligt mycket brantare terräng än avsett. Det var lite svettigt en stund när vi insåg att jag inte alls var där jag trodde, innan jag orienterat mig. Kompisen litar inte på min kartläsning efter det.

Ska jag gå i tät skog där det inte är stigar, exempelvis till ett pass på en jaktmark jag inte känner väl, behöver jag en kompass eller GPS även för relativt korta sträckor för annars börjar jag dra åt höger och har en gång till och med gått i cirkel. Så man kan ju säga att jag då var vilse en stund utan att veta om det, tills jag kom tillbaka till en plats jag kände igen. Och då var jag ju inte vilse längre.

Dock aldrig i en stad, även om jag av misstag hamnat i högst otrevliga kvarter där jag absolut inte borde vara, men jag visste var jag var och kunde ta mig därifrån.

kört mej lite vild på okända skogsvägar när jag åkt cross hoj några gånger största problemet då är att få bränslet att räcka , men brukar vara rätt välförsedd av den varan på mina långturer på 7-9 mil hemmifrån

Har gått vilse flera gånger i skogen när jag inte haft karta och kompass. Oftast är det för alla kanaler och våtmarker som man hamnar blan och vips så är man i rena labyrinten och vet varken in eller ut. Har dock alltid hittat ut utan att behöva övernatta

Risveden gick jag vilse i för några dagar sedan bara. Skulle gå Risvedenspåret men tänkte att jag genar över naturreservatet. Hade inte karta med mig så klart. I reservatet där röjer man inte. Visste till en början i vilken riktning jag skulle gå men fallved, rotvältor, våtmark, klippor och stenblock överallt gjorde att jag inte kunde just i den riktning jag ville och så vips så var lite vilse. Tror det tog mig en och en halv timme att hitta ut. Terrängen var verkligen eländig och var nog mest den som jävlades

Helt totalt lost har jag dock aldrig varit. En del vandringsleder har man ju irrat sig bort ifrån för att märkningen är bristfällig, men då är man ju sällan riktigt vilse.

Ja, just det, en stad har jag gått vilse i. I Örebro mitt i natten. Det var deppigare än att gå vilse i skogen. Människor man frågade om vägen var totalt okunniga om sin egen stad. Kändes förnedrande på ett sätt somman inte känner när man är lost i naturen. Man känner sig efterbliven på nåt sätt.

Jag har gatt vilse i Saigon en gang. Lamnade hotellet forsta dagen for att planlost spatsera runt i kvartern och gick alldeles vilse. Loste det hela genom att ta en taxi.

I vildmarken ar jag aldrig varit helt vilse. Daremot sa har jag varit tvungen att vanda runt en gang da jag inte har hittade fortsattningen pa stigen pa en skogsbekladd bergslutning. Ganska frustrerande da tiden gar och dagsljuset haller pa att forsvinna. Till slut, efter ett par timmars letande var jag tvungen att vanda da terrangen inte var taltbar just dar.

Har gått vilse i Köpenhamn och det var inte läskigt bara irriterande.

Däremot har jag gått vilse i skogen ibland, jag är ofta ute och vandrar och den känslan man får när man inser att man inte alls har koll på vart man är, är riktigt obehaglig.

Som tur är så har jag koll på vädersträcken och kan läsa av naturen någorlunda bra så jag vet vad som är norr och söder och så har jag en bild av området i huvudet kanske om jag har tur...

Jag har aldrig dock råkat ut för någon större vilsenhet och tur är väl det eftersom många dör rätt snabbt när dom inser att dom är helt vilse.
De flesta som dör är dessutom vana friluftsmänniskor med bra utrustning.
Kanske för att majoriteten i ödemarker är just såna som har otur.
Jo det finn statistik på det..
Jag vill helst inte dö tack..

En enda gång har jag gått vilse (men då var det inte mitt fel och jag visste vägen tillbaka hela tiden)
det var under grundskolan på en orientering i en väldigt stor skog som min grupp valde att gå fram och tillbaka på samma förbannade stig i hopp om att den skulle ändra på sig om man går på den några gånger Tillslut sa jag hejdå och gick upp på stigen jag visste var den stig vi kom ifrån, jag var ensam vid samlingspunkten och rapporterade till läraren att ca 5 elever är kvar vilsna i skogen så stort sökpådrag gick igång med bilar på närliggande grusvägar och liknande tills dom hittades, men då var jag redan hemma. hahaha

Jag har en inbyggd kompass och ett lokalsinne som få tror jag, kan droppa mig i en skog och jag hittar ändå ut. Att man ska "gå i cirklar" tror jag bara är påhitt, förstår inte hur man kan lyckas med något så fåfängt

Ett par veckor sen i Phnom Penh gick jag lite vilse, men $1 till en tuk-tuk så var jag tillbaka på hotellet.

Hade nog fixat det själv åxå, men värmen gjorde att jag inte ville trava på för länge.

Inte jag (vad jag minns), men två gamla kamrater parkerade bilen vid en vändplats och gick till en tjärn för att fiska. Såklart gick de fel på hemvägen, det började mörkna och de insåg efter några timmar i mörkret att de var vilse. De ringde polisen, detta var när mobiler inte var något som alla hade, och beskrev var de parkerat bilen. Polisen åkte till deras bil där de slog på siren och blåljus så att de kunde streta sig fram mot ljudet.

Har gått vilse i de djupa Smålandsskogarna några gånger och det är ingen jätterolig känsla. Dock aldrig så illa att någon/några har behövt ge sig ut och leta efter mig, utan jag har alltid hittat tillbaka själv innan någon hunnit upptäcka att jag varit borta.

Ja, en gång för 5-6 år sedan. Jag och farsan var ute och jagade småvilt, vi gick med cirka 100 meters mellanrum genom ett välbekant område. Plötsligt blev det bara tjock dimma, vi tappade bort varandra och ingenting var sig likt. Jag började gå tillbaks mot vad jag trodde var tillbaks.
Insåg ju tillslut att jag var vilse så jag ringde farsan på mobilen.
Han hade kommit fram till samma slutsats och visste inte heller var han var, vi hörde inte varandra om vi ropade. Så via telefon beslöt vi oss för att skjuta hagelskott upp i luften och fråga om skottet hördes. Jag sköt först, farsan svarade att han hörde skottet, sen sköt farsan. Jag hörde skottet med kunde inte höra det pga. den tjocka dimman.

Detta upprepade sig många gånger, vi flyttade på oss mellan varje skott men vi hörde ju inte vart. Jag minns att jag sköt 18 hagelskott innan jag fick slut på skott. Och inga hörselskydd hade jag heller. Öronen ringde konstant och allt ljud var liksom förvrängt pga. hagelskotten.

Till slut fanns inga pengar kvar på mitt kontant-kort och jag förlorade kontakten med farsan som inte hade utringning på sin telefon. Efter en timme snavade jag in i en myrstack som nyligen var uppriven av en björn. 10 sekunder senare flyger några orrar upp rakt framför mig i dimman, gissa om jag kände mig hjälplös där jag stod med mitt hagelgevär utan ammunition... Trodde ju att jag skulle slitas i småbitar av en arg björn!

Lyckligtvis hörde jag tutandet från farsans bil, han hade hittat tillbaks. Jag var bara ungefär 100 meter från bilen...Och tur var det, för detta var årets första frostnatt med minusgrader och snö. Jag hade nästan förberett mig på att få sova ute i skogen en natt, skönt att slippa det.