Har ni "gått vilse" ? I vildmark och/eller stad ?

Det hade varit kul att läsa om någon av er inte Bara hade gått vilse.

Utan då även blivit jagad av lösa hundar samtidigt.

Ja, det hade verkligen gjort min dag.

Varit vilse två ggr, här kommer första: Jag och min klasskompis var sju år, han hade även med sig sin lillebror, fem år. Kompisens farsa skjutsade oss till en friluftsgård, och vi tre knoddar ville springa milspåret. Orimligt kanske en del tänker men detta hände innan chipsepidemin och curlandet började. Efter kanske tre-fyra km hade vi tappat spåret, och spåret var faktiskt dåligt märkt. Hade vi varit smartare hade vi vänt tillbaka, men vi fortsatte i samma riktning och hoppade få syn på de gröna spårmarkeringarna igen. Hade vi ändrat riktning till väster, öster eller syd hade vi ganska snart hittat bebyggelse. Vi höll kursen norrut, och ca 17 km senare och i mörker nådde vi några ensligt belägna hus. Husägarna ringde polisen, och vi var redan rapporterade som saknade. En polisbil körde oss hungriga glin hem igen.

Dagens 7 åringar skulle kommit 1km och avlidit av hjärtsvikt...

Det där låter nästan som den gången när jag, som liten pilt, gick vilse längst med stranden.

Min mormor och morfar hade hus nere vid skånska sydkusten, och jag brukade alltivara därnere och bada och leka i sanden.
En dag bestämde jag mig för att följa strandlinjen så långt det gick.

Så jag började gå.
Och gå ...

Stranden tog aldrig slut tyckte jag, och timmarna gick.
Och jag började förstå att jag inte var hemmavid längre ...
Men jag fortsatte promenera.

Plötsligt ...
till min, ganska så stora, överraskning, så fick jag syn på en liten flicka i min egen ålder som satt och lekte i sanden.
Det visade sig vara min granne från mitt vanliga hem inne i stan.
Min granne.

Jag gick alltså vilse långt hemifrån, på en annan del av Skåne.
Och vem träffar jag ...
Jo, min granne

Hon och hennes mamma hade tydligen hyrt nåt sommarhus där, så jag fick sova över och slapp vandra tillbaka till min mormor och morfar hela vägen igen.

Återupplivar denna tråden pga ska snart ut och fjällvandra och vill höra mer skräckhistorier.

Jag har gått rejält vilse en gång. Det var min kära flickväns idé att gå rakt in i en stor skog där hennes föräldrars sommarstuga låg. Vi skulle leta efter ben som hon kunde tvätta och ha i sitt dödsskåp.
Vi klev som sagt rakt in ifrån en skogsväg och båda hade blicken på marken, och ingen utav oss hade ens en tanke på att vi kan gå vilse, tills jag kollar mig omkring och inser att allt ser likadant ut och jag har ingen aning om varifrån vi kom. Paniken steg som en jävla raket inom mig, och vi vandrade runt ett gäng timmar tills vi fick mottagning på telefonen, inte tillräckligt för att kunna kolla upp var vi var, men vi kunde ringa hennes päron som fick åka runt skogen och tuta, och sedan följde vi tutan och efter ett gäng timmar kom vi fram till bilen. Det jag lärde mig av det var att alltid kolla på kartan var jag befinner mig, och alltid berätta för folk var jag är om jag ska ut och vandra eller tälta. Fyll på med stories nu förihelvete.

2 pers är borta sen i måndags i Sarek. Helikoptersök och grejer då anhöriga är oroliga. Bilen stå vid Sitoälsvbron, så de verkar ha gått in från Aktse

Gick vilse en gång i Skrylle utanför Lund. Det är ett rekreationsområde med bl.a. ett flertal snitslade gång och löpvägar i skogen. Skulle promenera en runda och tänkte gå en runda men i bakvänd ordning för att få lite omväxling. Minns inte riktigt men tror att den skulle vara 5 km. Det gick bra i början och när jag tänkte att den nog snart var slut hittade jag inte längre markeringarna. Fortsatte en bit till men hittade inga markeringar och likväl kändes det som om jag gick på upptrampad mark.

Försökte gå bakåt en bit men fann likväl inga markeringar. Okej tänkte jag, i vilken riktning borde utgångspunkten vara och funderade på hur jag gått? Jag gick i flera timmar och till slut kom jag ut på en väg. Valde riktning igen efter vad jag trodde var åt rätt håll och plötsligt dök det upp en vägskylt som visade att jag åtminstone var 8 km ifrån startpunkten. Jag hade gått i cirklar men även bort ifrån vad jag trodde jag gick mot. Går numera i rätt ordning så att man ser markeringarna på långt håll!