Artificiell intelligens, inlärning och medvetande

3d-simuleringen ser jag som fundamental och tänker mig att det är genom en vidareutveckling av den funktionen som människan har uppnått den abstraktionsförmåga som djuren saknar. När vi lyssnar på en berättelse så simulerar vi berättelsen som om vi själva hade upplevt den. När vi blickar tillbaka eller spekulerar i framtiden sker det också genom att vi simulerar något som om det hände just nu. För att förstå vad andra tänker använder vi rekursiv simulering.

Men precis som simuleringsmotorn i sig är intuitiv och oåtkomlig för introspektion, så tänker jag mig att även beslutsprocessen består av en intuitiv exekutiv del, där vi omedvetet fattar rationella beslut i realtid. Den omedvetna processen följs av en medveten process där vi återupprepar beslut som avviker från det normala och reflekterar över dessa för att kunna fatta bättre framtida beslut. (Märk att vi måste kunna fatta parallella beslut för att t.ex. köra bil, medan vi alltid minns besluten som om de vore seriella.)

Antag att vi står och slår i spik med en hammare. Efter tusen spikar kan vi hur man gör och mentalt planerar vi inför middagen medan vi fortsätter spika. Vi tar fortfarande beslut om varje hammarslag, men dessa beslut är omedvetna. Plötsligt slår vi hammaren i tummen, släpper hammaren och stoppar tummen i munnen. Allt det här sker instinktivt och det hjärnan reagerar på när hammaren träffar tummen är smärta genom nervsignaler (i motsats till qualia).

Den medvetna processen fiskar upp beslutet att slå hammaren ur minnet, återupprepar det genom simulering, fiskar upp minnet av smärtan från tummen och producerar en association mellan hammarslag och smärta som gör oss mer försiktiga nästa gång vi spikar. Minnet av smärtan är qualia. Det triggar negativa belöningssystem och vi associerar det med andra händelser som också gjorde ont.

En sådan förklaringsmodell anser jag inte eliminerar smärtan, men då ett minne är en konfiguration av neuroner uppstår det som följd av andra neuroners signaler. Det behövs inget icke-materiellt för att förklara vår upplevelse av smärta.

Jag förstår vad du menar. Dock så blir det problematiskt när du säger att "ett minne är en konfiguration av neuroner". Medelst lebniz lag om identitet så kan fenomen A och B inte vara identiska om de inte har samma prejudikat. Aktionspotentialer och neurotransmittorer delar uppenbarligen inte alla prejudikat med den fenomenala världsimuleringen. För att ta ett konkret exempel; en neuron i område V4 i nackloben som kodar för färgen rött, har självklart inte attributet rött själv.

Har aldrig påstått att det behövs något icke-materiellt, men det finns flera olika versioner av materialism. Jag har svårt att förstå vilken typ du är. Type/Token-identitetsteorin?Reduktionist?Emergentism? Eliminativist?Panpsykist?

Man kan förövrigt vara panpsykiskt utan att postulera något utöver standardmodellen inom partikelfysik(eller framtida fysik).

Jag har svårt att förstå vilken typ du är. Type/Token-identitetsteorin?Reduktionist?Emergentism? Eliminativist?Panpsykist?

Men eftersom jag inte är filosofiskt bildad har jag svårt att sätta etikett på mig själv. Jag har för mig att Chalmers talar om typ-A materialister, vilket kanske passar in.

Bra fråga, hur identifierar du dig själv?

JPå senare tid så har jag dock börjat luta mer åt panpsykism, och andra mer intrikata frågeställningar inom kvantfysik med möjlig relevans för medvetandefilosofi.

Tolkar jag dig rätt i att du anser det är nödvändigt med exotiska naturfenomen för att förklara medvetandet, samt att dessa naturfenomen (i princip) kan beskrivas med matematiska modeller?

För mig framstår det som en motsättning. Matematiska modeller kan simuleras med konventionell fysik. I princip kan neuronerna göra en sådan simulering och existensen av en sådan möjlighet strider mot antagandet om nödvändighet.

Förstod inte riktigt vad du menar med att de kan simuleras med konventionell fysik? Om du menar att kvantberäkningar kan simuleras konventionellt så ja, de kan de, men det går LITE snabbare om man nyttjar kvantmekaniska principer Är dock ej fysiker så vågar inte säga för mycket.

Visst är det så att det finns ett problem med beräkningskomplexiteten. Att simulera superposition på en vanlig dator är dyrt, så att en sekund av realtid kanske tar tusen år att simulera.

Men prestanda handlar mer om kvantitet än kvalitet. Om vi tar oss tid att vänta i tusen år och låter den simulerade hjärnan tänka en sekund, skulle den då uppleva qualia och annat som vi förknippar med mänskligt medvetande?

Javisst, om den är tillräckligt avancerat modellerad så är det mycket möjligt. =D vad tror du?

Ja, för mig är det helt självklart och det gör också att jag anser att Chalmers hårda problem inte existerar.

Är det teoretiskt möjligt att simulera medvetandet så är det också möjligt att spara ned det på en usb-sticka. Och då kan vi göra saker med det som helt omkullkastar våra intuitiva föreställningar om vad medvetandet egentligen är. Klona det, plantera in falska minnen eller köra tiden baklänges. Eller övertyga det om att det är så komplicerat och märkvärdigt att det måste vara skapat av Gud och därför är helt omöjligt att simulera. Bara fantasin sätter gränser.

Är inte säker på hur det löser Chalmers "Hard-problem"? Bara för att något fungerar betyder det inte att vi förstår oss på det. Mycket av den senaste tidens tekniska innovationer bygger på kvantmekaniska principer, men vi förstår fortfarande inte hur det hela hänger ihop så att säga. Hur ska du ta reda på att den simulerade hjärnan är medveten? Det enda du kan göra är att anta det utifrån dess beteende. Det blir samma problematik som redan existerar idag.

Jag försöker bara poängtera ut att man fortfarande måste göra antaganden som inte kan bevisas vara "sanna".

Jag trodde vi var överens om att alla naturkrafter ingick i simuleringen. Finns det någon komponent utanför simuleringen måste informationsflödet vara enkelriktat, då materian i sig enbart låter sig påverkas av naturkrafter. Om medvetandet finns utanför den simulerade modellen, så blir det till ett spöke som ser vad som händer men som inte kan påverka.

Ett passivt medvetande har ingen evolutionär relevans och det förefaller fullständigt orimligt att naturen i blindo skulle utveckla något så komplext som medvetandet till ingen nytta. Och hur avgör vi själva om vi har ett passivt medvetande? Det är i så fall kunskap vi aldrig kan kommunicera till någon annan. Åtminstone inte med världsliga kommunikationskanaler.

Jag löser inte Chalmers problem, jag nöjer mig med att konstatera att det inte finns.