Ursprungligen postat av
knepplenning
Jag börjar där förhöret nästan slutade med PO...
En goolare har inga polare...
Och dessa andra åtalade, var inte längre hans vänner....
Tolkningsbart då så klart...
Men idag kom jag några minuter i nio, och kommer in i den stora hallen där alla står och väntar på att få släppas in till de salar förhandlingarna äger rum, och den sal man är med via en videouppkoppling...
Jag ser advokaten som är med för Maddes dödsbos räkning, jag går fram till honom, och ber honom hälsa Maddes barn, att jag är ledsen för det som hänt, och att jag är här på förhandlingarna för Maddes skull... han skulle hälsa så gott..
Jag väljer att sätta mig i den sal där man är med via videolänk, och jag går in och sätter mig, på en stol..
Bredvid mig kommer en man, han berättar att han är PO:s pappa, och vill vara med mär PO skall förhöras.
Han tror att han ser PO, pekar och säger glatt till mig, där är han, min son..
Jag ser att han pekar på fel person, det är lite svårt att se tydligt, vem som är vem på videolänken, men får man lite tid på sig, så kan man bilda sig en uppfattning.
Jag hjälper honom och pekar på duken, att där sitter han, och han konstaterar, jaha på samma plats som den där flickan satt? Ja, svarade jag... De som blir förhörda sitter där, förklarade jag. Jaha, fick jag till svar.
Han säger, ja det är min son, han är så snäll och han vill gärna hjälpa andra, och har han haft någons kort, så har han lämnat tillbaka det. Förhören börjar, och vid en punkt säger åklagaren, att PO sagt något om lilla jag i ett förhör, och pappan pratar i örat till mig, ja han är som en tio-åring säger han och småskrattar.. Någon hämtar vatten åt honom.
Under förhörets gång tystnar pappan, och jag tittar på honom, och ser en tår i hans öga...
När pausen på en kvart kommer, reser jag mig upp, och jag ser på pappan, han ser väldigt ledsen ut, och tårar är nog på väg att komma, då han är väldigt tårfylld i ögonen...
Jag har under tiden fram till pausen inte kunnat följa med under POs förhör så detaljerat, mest hört honom säga, att han inte minns, att han var drogpåverkad, alkoholpåverkat, men ändå håller med vad han sagt i förhör, ungefär som Benita gjorde igår. Väldigt påverkad av pappans reaktion, går jag ut och tar ett bloss, och åter igen pratar jag med en av journalisterna som direktrapporterar, berättar för vad som händer i den sal jag sitter i..
.Pausen avslutad, åter i salen, men pappan och jag sitter inte nära varandra nu..
Men jag har väldigt svårt att koncentrera mig på POs förhör, hör mest att han mår dåligt, vill ta en paus och vet inte hur många gånger jag hört "på rak arm"... idag.. det kan jag inte svara, på rak arm, men det kan jag säga på rak arm.. jag blundar, och finner mig själv i en situation, där detta mord har påverkat många människor djupt, och på näst intill overkligt sätt.. och bakom mig denna gång, sitter pappan, knäpptyst.
När klockan är 11.30 är det dax för lunch.
Videolänken stängs av, folk börjar resa på sig, och jag hamnar bakom pappan, klappar honom på axeln, och frågar, hur går det?? Han svarar mig med gråten i halsen, inge bra..
Nej, jag förstår det, sa jag.. och la handen på hans axel igen..
Trots att jag är där för offret, Madde.. kunde jag känna empati för denne pappa, som idag har insett, vad hans son har gjort, och hur den den lille ur pappans perspektiv, 10-åringen har förvandlats till ett 46-årigt monster...
Ja många tragedier i detta som hänt...
Och med tårar i mitt eget öga, för pappans lidande skall jag ta hand om mig själv idag, orkade inte stanna kvar tills dagens slut...
Sköt om er därute, man vet aldrig vad som kan hända...
