Svensk ursyntax?

Nu undrar ni flashbackare säkerligen vad jag menar med ursyntax, vänta en stund så ska jag förklara. Vad jag menar med ursyntax(som är ett påhittat begrepp) är om det finns en satsgrammatik i svenskan som är mer rätt än den andra och hur ser då denna syntax ut?

Låt säga att ni ska beskriva trädgårdsarbete, bara som ett exempel, det kan lika gärna vara flygplan. Finns det då en syntaxvariant som är mer korrekt än andra och som inte avgörs via begrepp som t.ex. register och kontext. Utan en syntaxvariant som är överlägsen de andra i både tydlighet och informationspresentation och som fungerar lika bra i oavsett ämnet det beskriver?

Försök att vara lite kreativa här och svaret behöver inte redan finnas för att det ska vara sant, utan det räcker med era belägg, givetvis bör de vara förankrade i grammatiken överlag.

Det gör det absolut. I exemplen (hämtade just från trädgårdsskötsel och flyg) nedan så anser nog de flesta syntaxen i variant A mer korrekt än syntaxen i B oavsett register och kontext.

A: Boeing 737 har två motorer, en under vardera vingen.
B: Vingen motorer under två har, en Boeing vardera 737.

A: Igår klippte jag ner alla mina rododendronbuskar.
B: Mina ner klippte rododendronbuskar alla jag igår.

A: Nu har jag vattnat rosenbuskarna till vänster.
B: Vänster vattnat jag till nu rosenbuskarna.

I övrigt uppfattar jag din fråga som rent svammel (eller i alla fall helt obegriplig). Det är ju fullkomligt självklart att alla språk har en föredragen syntax som fungerar oavsett ämnet (nämligen den som faktiskt används). Vi sätter ju liksom inte samman orden slumpmässigt.

Ja, absolut är det till viss del svammel, men ändå vad är det som gör att just denna syntaxen är föredragen? Vad i t.ex. Boeing 737 har två motorer, en under vardera vingen, är överlägset vingen motorer under två har, en boeing vardera 737. I exempel gör du det självklart att den ena är mer effektiv av ren tradition av användning, men finns det något annat som gör att den är mer effektiv? Är det något i själva syntaxen? Som sagt kreativitet!

När man talar om språks effektivitet brukar man väl komma fram till att det inte är någon skillnad eftersom att språk som innehåller mer information per stavelse talas långsammare än språk som innehåller mindre information per stavelse, och med tanke på den stora skillnaden mellan olika språks grammatiska uppbyggnad bör det ju innebära att "ursyntax" inte heller spelar någon större roll.

Majoriteten av språken är däremot SOV, vilket kanske kan tolkas som att det är det mest "naturliga", och därför enklaste och därmed mest effektiva för människans hjärna att hantera.

Ja, det är ju det bästa sättet att fylla en tråd med allt annat än fakta.

På tal om kreativitet så finns det väl några med just den böjelsen som gärna ruckar på ursyntaxen - poeterna.

Kanske därför ingen fattar vad de vill ha sagt .

Det är ingen som hindrar dig att bestyrka dina teser med fakta. Det handlar om att orka tänka om och kanske hitta något nytt.

Roser urgröpt bevingad
Ängel neråt rum i dum
I sten av Moses visar
lagen inunder flykting
Egyptien dalar igenom gå
Vagn och häst farao
I skänk förödelse funnit
Skratt och plåga, hån och svält
Boja förvägrad
Israel Moses samlad
Häst och vagn farao flykting Egyptien

Jag tänker mig givetvis att en del ordklasser kan berätta en historia bättre än andra, med associativa inslag, dvs. substantiven, då måste det ju även finnas en struktur hos de andra ordklasserna internt vad som bäst fungerar i en syntax med andra ordklasser.

Säkerligen finns det sådan ursintax, och jag kan bevisa dig det just nu.
Jag, som lärde mig svenska genom radio, tv, olika läxor, ordböcker och läroböcker, kan skriva nog grammatiskt rätta meningar. Men ni äkta svensktalande kan alltid se att mina meningar inte låter som fullkomligt/tillräckligt svenska.
Om ni skulle skriva detsamma som jag ville säga, så kanske skulle ni bygga mina meningar annorlunda.
Så ert sätt att bygga meningar i jämförelse med mitt sätt skulle vara just den ursyntaxen som du letar efter.


Jag tycker att Svenskare inte menade att hitta en mer rätt ordföljd, eftersom den svenska ordföljden verkar redan vara mest regelbunden och strikt bland alla som jag hörde om.

Kreativitet används när något nytt ska utvecklas. När det gäller språket är det inte frågan om att hitta något »nytt«, i synnerhet inte om syftet är att hitta en »ur-form«. Redan där har du hamnat fel när du blandar ihop »ur« och »mer rätt«.

Du har fått ett mycket bra svar av JaneC. Det säger precis hur det förhåller sig.

Vet inte vad du menade med det där, själv syftade jag på att de till exempel ofta sätter verbet sist vilket man inte gör i svenskan i de flesta andra fall

Att de flesta språk kör SOV-ordföljd gissar jag beror på att verben är grundbultarna i språket, generellt, och att man därför sparar det viktigaste till sist för att minnas det bäst.

Varför det inte blev så i de flesta europeiska språk vet jag inte. De var kanske otåliga och ville veta snabbt vad det egentligen handlade om.

Här lyfter du något intressant? Om ordklasserna är densamma i alla språk, med smärre undantag, hur kommer det sig då att inte alla just använde oss av verbet sist? Det måste ju finnas något svar på detta förutom det tråkiga, tradition? Något som har med de inbyggda ordklasserna att göra i huvudet?