Svensk ursyntax?

Som i alla mänskliga påfund så är det en kombination av slump, trial-and-error, konventioner och logik.

Varför säger vi "Jag äter inte ett rött äpple" snarare än "Jag inte äter ett äpple rött"? Det har bara slumpat sig så. Båda konventionerna finns och funkar lika bra så länge alla är överens om dem.

Varför kan inte "En liten pojke äter ett stort äpple" betyda att pojken är stor och äpplet litet? Därför vore ologiskt och förvirrande att ha ett system där adjektiv inte modifierar närmaste substantiv.

Sen finns det inget som säger att alla språk har "samma" ordklasser. Ordklasser är ganska godtyckliga.

OK? Det måste i så fall innebära att du inte hört talas om engelska eller franska? Jag tycker svenskan har hyfsat fri ordföljd.

1. Jag ser inte Pelle.
2. Pelle ser jag inte.
3. Pelle ser inte jag. // Jag måste vara betonat.
4. Inte ser jag Pelle.

Prova att göra likadant på engelska eller franska.

Svår fråga, men man ska inte underskatta slumpens makt. Det är ju inte alltid något slår igenom bara för att det ev. gör saker enklare. Gäller syntax, uttal och massor av andra saker. Jag är högerhänt men skär köttet med vänster hand för det, även om jag skulle göra det enklare för mig om jag gjorde det med höger.

Vi vill gärna ha svar på varför det blev på det ena eller andra sättet och är bra på att hitta på fullt trovärdiga teorier i efterhand eftersom vi älskar att se mönster och syften i saker.

I efterhand kanske det känns självklart att t ex ett krig fick det ena eller det andra förloppet, och nu sitter vi har och undrar hur de dumjävlarna inte fattade det då . Men det har antagligen funnits oerhört många oväntade händelser i det kriget som ingen då kunde förutse men som fick stora effekter.

Nu är det Brexit alla sitter och tror de vet vad det ska få för följder. Sen när det kanske leder till helt andra utfall än vad som just nu förutspås så kommer de som är barn idag att undra hur vi idioter inte kunde fatta vad de riktiga effekterna egentligen skulle bli. Det kommer finnas så många svarta svanar i brexitprocessen att våra spekulationer antagligen är mest ett slöseri med tid.

Sorry för att det här drog åt det politiska hållet nu men jag tror det kan bli svårt att hitta svaret på din fråga. Fast det är förstås inte fel att undra.

Grunden för det mesta är att det finns olika sätt. Vi kan ta oss från en plats till annan med olika färdmedel och på olika färdvägar. Så länge det bara är en eller ett fåtal som ska samsas om något, fungerar det att variera efter fattade beslut eller träffade överenskommelser.

När något blir en »kollektiv angelägenhet« behövs en rikslikare som åtminstone gäller från tid till annan. När denna rikslikare fastställs sker det inte av en slump, men i viss mån beror det nog på någon eller några tillfälligheter. En förutsättning för att ett språk ska fungera och fortleva är att grundstrukturen är stabil. Det betyder inte att det inte hade funnits andra sätt att bygga denna grundstruktur. Det betyder bara att man behöver enas om en som fungerar tillräckligt bra.

Nä de kan ju inte välja en struktur som inte är stabil men just vad valet av strukur blir, i ett urval av flera fungerande sådana, så kan det faktiskt vara slumpen som ligger bakom. Om det var en auktoritet som besämde kan han ju lika gärna slagit en tärning eller liknande för att komma till ett beslut för att han inte orkade lägga mer tid på det. Isåfall är det slumpen. Och tillfällighet och slump är väl ungefär samma sak?

På sätt och vis, men de är olika i min kontext. Med »tillfällighet« menar jag då att ett antal val görs som utfaller i ett antal effekter. När man använder ordet »slump« ger det ofta sken av att vara en händelse som inte påverkats av olika val.

Processen fram till strukturen har med säkerhet inte innehållit några tärningskast. Det har snarare handlat om att pröva, anpassa och ompröva.

Ja om de verkligen suttit och divierat om att göra en rad val och dessa tillsammans leder till ett visst resultat så kanske utfallet inte riktigt kan kallas en slump utan kanske en tillfällighet då. Ifall det nu gick till så.

Men om jag råkar tänka på en person och hur gärna jag skulle vilja prata med den (jag valde att tänka på den) och den här personen råkar ringa just när jag gör det skulle jag säga att sammanträffandet var en slump även om den som ringde också gjorde ett aktivt val (för att den också kom att tänka på att den ville prata).

Allt som finns dokumenterat har genomgått en bestämningsprocess.


Det skulle jag absolut inte kalla en slump. Vad som möjligen är en slump var din tanke på personen i fråga. Det här handlar om två händelser helt skilda från varandra.

»När man talar om trollen står de i farstun« säger man bara när det händer. Man glömmer bort att de i de flesta fall inte står där.

Så kanske det kallas, men räkna inte bort att slumpen kan ha påverkat den.


Även tankar är en form av val. Vad är inte det? Drömmar är nog det enda jag kan komma på, om ens det. Och extremt tvång kanske.

Tanken och telefonsamtalet påverkades av val, men valen i sig var helt frikopplade från varandra.

Därvidlag är vi således helt överens.

Ytterligare en rolig sidestick, drömmar! Drömmarna är väl någon form av personlig syntax och hur fungerar dem? I vilken ordning berättar de saker, alltså via bildklippen? Det måste ju på något sätt vara ursyntaxen direkt från hjärnan.

Haha, ursäkta jag blir filosofisk ibland.

Detta är taget från vad en annan användare skrivit här på forumet:

"Var slutar du själv och var börjar "det andra"? Troligtvis skulle du svara "där kroppen slutar", men känslan av "själv" och kroppen är ju inte låsta till varandra: exempelvis blir din känsla av "själv" applicerad på en drömkropp varje natt då du sover. Detta är ett tydligt bevis på att hjärnan dels har konceptet "kropp" och dels konceptet "själv" och att dessa, om än bedrägligt sammankopplade, separeras varje natt."

Så visst, man kan väl säga att hjärnan tillämpar en annan syntax när vi sover än när vi är vakna (utom vid några speciella tillfällen). "Bildklippen" verkar inte vara speciellt låsta till någon ordning heller i tid och rum kan man tycka, verkar inte som att tempus och adverbial har så mycket att komma med... Vilket av dröm- eller vakentillståndet som är "syntax error" vet jag inte. Men lutar mer åt att det är vakentillståndet som vi har f*uckat upp rätt påtagligt.