Dock nu är det väl primärt denna man som kommer föra Sveriges talan:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Olof_Skoog
Med reservation då om nu Löfvén till januari 2017 inte istället ger Mona Sahlin detta jobb...
Att nu skicka utrikesministern eller att de ska uttala i frågor rörande rådet är väl mindre vanligt åtminstone gällande de permanenta medlemmarna.
Tidigare ambassadörer som suttit i rådet för Sverige.
1957-1958 var Gunnar Jarring FN-ambassadör.
Citat:
1956 utsågs han till ambassadör, och blev Oscar Thorsings efterträdare som Sveriges ständiga ambassadör i FN. Han innehade den posten till 1958, och efterträddes av Agda Rössel. Under tiden i FN var han även Sveriges ombud i Säkerhetsrådet 1957-58, och medlare i Kashmirkonflikten mellan Indien och Pakistan. Han hade en svår roll i Libanonkrisen 1958, då svenska regeringen som enda land intog Sovjetunionens sida, vilket gjorde Dag Hammarskjöld förtvivlad enligt Jarring. Detta ledde till en konflikt mellan utrikesminister Östen Undén och densamme, och Jarring blev samma år ambassadör i Washington, D.C. till 1964 då han förflyttades till Moskva.
1975-1976 var det Olof Rydbeck.
Citat:
Under 1976 var Rydbeck ombud för säkerhetsrådet, då generalsekreteraren utsåg honom att förhandla om Västsaharas framtid. 1977 lämnade han posten till Anders Thunborg, och var i tre år ambassadör i London. År 1979 utsåg FN honom på förslag av svenska regeringen genom Hans Blix, till generalkommissarie för UNRWA, FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, en tjänst han innehade till sin pensionering 1985.
1997-1998 Hans Dahlgren.
Citat:
År 1986 fick han titeln ambassadör. Han var statssekreterare hos statsminister vid statsrådsberedningen 1994–97. Han var Sveriges FN-ambassadör 1997–2000 och i denna kapacitet ledamot av FN:s säkerhetsråd 1997–98.
Utifrån årtalen så var det alltså alltid en sossestyrd regering som fört kampanj och nu då tagit en plats. Tage Erlander, Olof Palme, Göran Person och nu Stefan Löfvén alltså.