Lyxkonsumtionen har börjat äckla mig.

Jag har märkt en annan sak i detta ämne också.

Vi som var med förut då Sverige var underbart att leva i och man kunde vara trygg då man var ute på kvällen med vänner då man var yngre och alla var trevliga och vänliga, vi som var med på den tiden har börjat hata samhället för vad det är idag.

På den tiden handlade vi saker och åkte på resor och dylikt och pengarna var inte lika viktiga som nu.
Idag märker jag fler och fler som drar i handbromsen på utgifterna och resonerar att pengar ska hållas stenhårt i.

Då samhället blir otryggt och medborgarna börjar hata utvecklingen då försvinner glädjen och hoppet om framtiden och vi slutar nästan konsumera helt.

Vi är bara oroliga över att behöva flytta när som helst. Oroliga att bli av med jobben när som helst. Skyddsnäten som vi alla var stolta över att ha och ha en stolthet i att inte nyttja om det inte var absolut livsavgörande nödvändigt. De skyddssystemen plundras idag av folk som har som livsstil att urholka och parasitera på allt de kommer över.

Jag får en känsla av att broarna är brända. Det trygga konsumtionssamhället vi hade tidigare kommer nog aldrig igen. Vi har sett hur illa det går för ett land på kort tid och det kommer sätta djupa spår tror jag.

Jo den trygga lilla sossevärlden då alla klarade sig fint och man kunde bo vart som helst är förbi.

Idag är sparat kapital skillnaden på om du ska bo i ett ghetto och få dina fälgar snodda varannan vecka eller bo i ett område där vänner/flickvänner/familj kan tänkas hälsa på dig.

Lite fint att läsa om folk som tror att världen kommer tand om dem och att samhället alltid kommer finnas där om det händer nått. Hur länge tror ni det kommer vara så?

Redan nu är det i stort sett slut på de tiderna.

Sjukhusen läggs ner och vi som behöver vård som vi betalat miljontals kronor för under livets gång får åka 20 mil enkel resa för att bli mötta av en ej svensktalande påstådd läkare som inte vet vad treo eller astma är. Det hände senast.

Hemtjänsten som många äldre är beroende av är ett skal av den en gång var. Nu är de inne hos brukaren cirka 1-3 minuter. Då micron plingar färdigt så ställs lådan på bordet och de springer ut till bilen och åker till nästa person i bilens maxhastighet och hinner ändå inte. Man behöver inte vara ett geni till att se att hemtjänsten kommer förmodligen kollapsa den också. Det går inte att ha det så här i längden.

Samhället tar inte hand om någon idag. Det är varje person för sig själv och på bästa sätt försöka klara sig.

Vi svenskar som vaknat måste hålla ihop och försöka hjälpa varandra. Även det lilla räknas som att dela med sig av ett tips eller bara ett vänligt ord eller hej. Jag har börjat sprida i min närhet och bekantskapskrets att vi svenskar håller ihop!

Gör det ni med

Ja konsumtionssamhället och produktionssamhället är åt helvete.
Vi behöver återgå till kvalitet och inhemska produkter.

Nej, inte rakt av. Däremot ekonomiskt sett lyx o bo i metropolis.

Såg topic och kände spontant, ja!

Ganska lustigt, jag kan i viss mån avundas din uppväxt. Det har lärt dig värdesätta saker, både pengar och prylar men även vad som är viktigt i livet.
Växte upp "medelklass+" om man säger så och har haft väldigt svårt att värdesätta pengar och prylar. Främst pga vetskapen om att pengar inte gör dig lycklig, men också delvis pga av att man varit bortskämd. Sen har det ju självklart med mig själv att göra när man inte sparat en krona i hela sitt liv. Men uppväxten präglar en så är det.

Men vi kommer till samma slutsats ändå; Konsumtionssamhället har spårat ur.

Ett tips: Lägg mindre tid(pengar) på prylar och köp dig mer tid att spendera med familj. Det enda som betyder nått i slutändan.