Deprimerad för att jag är avundsjuk eller avundsjuk för att jag är deprimerad?

Ja som rubriken lyder. Jag är deprimerad just nu och känner mig avundsjuk på allt och alla. Alla andra mår så bra och har såna bra och normala liv. Alla andra vet vad de vill och är så normala. Jag är onormal. Det är en slags ensamhet.

Finns det någon mer som känner likadant?

Inte personligen, men har en vän som har en IDENTISK känsla av det du beskriver, och kan säga att det är så många fler än du någonsin anar, som tänker som dig !! Du är långt ifrån ensam!!
För det första (om du ens är aktiv där) skippa facebook, instagram och annat trams där människor förstås bara visar upp de bästa stunderna i deras liv. Genom att gå och köpa dig en mjukglass och sätta dig på en bänk i solen, slänga dit ett filter och lägga upp på instagram med texten "En otroligt skön dag i solen!" kan alla lyckas lura dig med att livet är så jäkla bra och bara rullar i medvind. Så är det inte. Det viktigaste för dig tror jag är att gå till grunden med problemet - varför är jag deprimerad, som du säger. Vad kan det finnas för alternativ för dig om du inte just nu i livet vet vad du vill göra? Hur gammal är du? Finns så oändligt många alternativ! Läsa upp gymnasiebetyg, söka jobb, söka universitet, börja med en grym hobby, gå någon rolig kurs, finns både kreativa sådana och teoretiska, just bara för intresset. Och på köpet träffa andra personer med samma intressen! Om du känner dig totalt nere och inte vet hur du ska komma vidare, råder jag dig att kontakta din vc för ev samtalsterapi, eller tex en livscoatch, alternativt en studievägledare om du är pluggsugen. Finns så många utbildningar / jobb man inte riktigt tänker existerar som kan vara väldigt intressant för just dig.

mvh

Som ovanstående säger så är det med största sannolikhet något du gör fel i din vardag, fel handlingar, fel tänk, om du tar droger så kan de förvärra tankeverksamheten runt dina egna problem och på så sätt förvärra tillståndet.

De flesta mår bra om de har en aktivitet som involverar fler människor, kanske hjälpa nån släkting med vardagliga sysslor?

Ordentlig sömn, kost och aktiviteter som aktiverar hjärnan på flera plan brukar lösa det mesta.
Om du är säker på att du sköter allt detta bra så kanske du behöver uppsöka hjälp via psykiatrin.

Din avsaknad kan va beroende av flera faktorer, men i grund o botten så är det din självkänsla du bör arbeta på om du vill känna dig "normal". Alla är UNIKA, du måste förstå att det är ditt liv, du är inte som alla andra, du är du. osv.