Organdonation

Eftersom brist på transplanterbara organ leder till ett antal dödsfall, vore det inte rimligt om vi lagstadgade att beslutet om vad som ska hända med våra potentiellt livsräddande organ, till läkaren?

Givetvis ska man aktivt kunna motsätta sig organdonation, med hänsyn till kultur och egen person. Vad jag menar är att praxis borde vara omvänd mot nu, att man istället aktivt måste ha motsatt sig donation för att inte tillåta organdonation.

Vilka invändningar kan egentligen finnas mot en sådan lagstadgad medicinsk praxis, givet att vi undantar omyndiga?

http://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret

I Finland är man automatiskt ja och med i donationsregistret om man inte sagt nej.

Tyvärr verkar anhöriga ha mest rätt här i Sverige och kan lägga in veto.
Om än man sagt ja.

Vi är för slappa i Sverige.

Sen kan inte alla donera heller.

Kan tänka mig att det bottnar i någon "rätt till sin kropp-" argument. Att det passiva valet till organdonation är moraliskt fel eftersom det inte är ett aktivt.

Men jag anser du har rätt. Det "aktiva" och "passiva" valet håller inte om man kan välja att gå ur när man vill. Det skulle antagligen rädda många människor varje år att införa det.

Tror det med. Men man kan säga att man bevarar den rätten med autonej tills 18, med familjvfrihet, sen autoja med personlig rätt till att neka, det skulle vara en mjuk variant som säkrar fler organ under valgfrihet.

Bra förslag, jag instämmer. Det löser nästan alla knutar som jag ser det. Vet inte hur finnarna formulerat motiveringen till lagen dock. Det jag undrar främst över är följande:

Alla accepterar att man äger sig själv och sitt eget liv, det är en fundamental rätt. När man dör äger man inte sig själv om det här förslaget gällde. Man tillfaller i någon mening staten som har rätt att plocka godtyckliga organ ur ens kvarlevor. Var går gränsen mellan de efterlevandes rätt till dina kvarlevor och statens rätt att plocka dig i bitar enligt RadicalFails tidigare kommentar. Har staten i ett extremt osannolikt fall rätten att ta exakt allt och lämna inget alls till de efterlevande att begrava.

Det är ju precis det alla inte gör. Dödshjälp är ju t.ex. inte lagligt, vilket gör det hela ännu mer märkligt. Du har inte rätten att avsluta ditt eget liv i egentlig bemärkelse men du har rätten att säga till om vad som händer med din kropp efter att du dött

Varför ska det vara nej under 18? För barn kan absolut donera och rädda liv.
Det enda som inte kan doneras är hornhinnor på folk under 18, tror att det hade att göra med endotelcellerna.
Men organ, hud, hjärtklaffar går bra att ta från barn.

När jag var själv 5 år sa jag att jag var villig att donera (nu ville dock inte förälder att jag skulle göra det så det var nej för mig fram tills jag var 18) så vad säger att inte andra barn vill?

Statens? Det är inte staten som bedriver organdonation. Läs på lite.

Jag menar bara att man automatiskt blir med i registret, sen kan det finnas många hinder till att bli donator av vävnader eller organ.
Men vad skulle det bli för skillnad? Nu har vi ju nästan automatiskt nej i Sverige om man inte gjort sin vilja känd. Så varför skulle automatiskt ja vara dåligt? Menar då måste ju personen aktiv säga nej, istället för att det är som nu.

Tack. Kommuner och Landsting och allt annat inom Sverige är i någon mån underordnad staten. Jag erkänner att jag var otydlig. Meningen med mitt inlägg var att peka ut skillnaden mellan individens rättigheter och "kollektivets" rättigheter i den här frågan. Kan du leva med det? Jag hoppas det eftersom jag vill ha svar på mina frågor.

Pro.

Mest därför att ett barn inte KAN säga nej, och att föräldrar KAN vara likgiltiga, och jag lutar mot pliktetik, så har en känsla av att det är värre att någon gör något man inte vill ha, där de inte borde, än att de inte gör något man vill ha. En vuxen som glömmer att säga nej får skylla sig själv, ett barn med dåliga föräldrar är ett offer, och kan då bli ett dubbelt offer. Fast det är såklart ingen åsikt jag lägger stor vikt vid. Så argumentera gärna emot.

http://www.kyllaelinluovutukselle.fi..._organdonation

Den liknar vår lag bara det att det är automatiskt ja. Men det är samma problem där. Folk säger ändå inte sin vilja. Och uppenbarligen om viljan inte är känd kan anhöriga motsätta sig. Som i Sverige.

Så bara för att det är automatiskt ja så betyder inte det att man får ta organ hur man vill. Så hoppas att det ger dig ett svar på din fundering.

Dom kan ju uttrycka sin vilja om dom vill eller inte. Det kan ju alla.
Man kan ju fråga.
Läste om ett barn nyligen som hade sagt ja. H*n hade sagt att om h*n dör så vill han hjälpa andra. Detta i samband med att han fick vara med och bestämma om dom skulle donera då dennes pappa dött.

Så jo, barn kan ju ha en egen vilja och uppfattning om det. Och vill dom så tycker jag absolut att dom ska få. Och om dom såklart har kunnat uttrycka sin vilja om detta.

Som jag själv kunde som barn. Och jag tycker att det var fel att min mamma sa nej p g a sina egna uppfattningar.

Jag tror problemet ligger mer i att vi inte vill prata om döden alls med folk och hur dom vill ha det.
Och därför får inte alla sin önskan igenom. Tyvärr.
Vilket jag tycker är trist.

Jag har gjort klart både på internet och i min plånbok att jag donerar organ. Och vilka vävnader jag inte donerar. Och mina anhöriga är informerade så att det inte blir något tjorva om jag väl blir hjärndöd och dom kan ta mina organ.