Felbarhet som argument för uplift

Två människor med exakt samma sjukdom, till exempel totalförlamning, kan uppleva sina liv så olika att den ena sätter högt värde på sitt eget liv medan den andra vill dö. Detta har fått mig att tänka på felbarheten i att förutsätta att en varelse upplever saker på ett visst sätt för att varelsen fysiskt reagerar på ett visst sätt. Att det inte går att veta vad som är för en varelses bästa eller vad som är hemskt för varelsen om denna inte kan analysera ens antaganden och rätta dem om de är felaktiga.

Därav drar jag slutsatsen att alla varelser som kan känna något förtjänar att vara fullt intelligenta, kapabla att rätta andras felbara antaganden om deras välbefinnande. Jag anser detta vara ett starkt etiskt argument för uplift, alltså för genteknik och/eller cybernetik till förmån för intelligensen. Att andra arter bör höjas till "mänsklig" intelligens samt att den "ointelligenta" barndomen görs så kort som möjligt.

Samt avskaffande av annan ointelligens (till exempel visar politikerna inga tecken på att vara, om det nu ska kallas sapienta, Popperska, kapabla till samtycke eller helt enkelt intelligenta).

Jag anser naturlagarna vara orättvisa, eftersom de medger vissa varelser möjligheten att flyga i luften eller vandra i taket, medan andra inte kan det.
Jag kräver en omedelbar revision av sagda naturlagar, så att jag när det mig lyster kan transmogrifiera mig till trilobit eller teleportera mig till Andromedagalaxen.

Det går att genförändra fram flygning eller takvandring också. Eller för den delen en trilobit. Teleportering till Andromedagalaxen krävs det däremot annat för att åstadkomma. Genteknik duger inte till det.

Intelligens utmärker sig dock genom att vara nödvändig för att kunna rätta andras felbara uppfattningar om vad en upplever. Om en varelse inte är intelligent, går det inte att veta om den varelsen vill bli genförändrad till att flyga eller till att andas under vatten.