Vilka är ni som tar droger?

Jag läser ofta drogtrådarna på Flashback av ren nyfikenhet och reagerar ofta på hur stort intresse och kunskap det finns bland flashbacks medlemmar. Själv har jag aldrig tagit någon drog och känner inte heller något behov av det, men jag tycker att det är så otroligt intressant hur ett piller kan påverka en så mycket.

För mig hade användade av droger troligtvis inneburit en negativ effekt på mitt sociala och yrkesliv, varför jag har valt att försöka undvika dem. Därför undrar jag: vilka är ni? Jag har mina fördomar, så jag önskar att ni motbevisar mig. Har ni utbildning? Vilken nivå av jobb har ni? Är ni ambitiösa? Är ni strukturerade och organiserade personer? Ålder? Boende? Familj? Beskriv gärna era liv

Tar denna "varning" med ro angående mitt "spekulerande" angående din person - vad är detta för snutförhörstråd?

Vill du ha namn och adress osså?

Inget förhör. Menar inte att ni ska avslöja tillräckligt mycket för att kunna röjas. Kah är helt enkelt nyfiken. Bland mina vänner är det inga som jag vet tar droger. De bekanta jag känner till verkar ha förstört sina liv tack vare drogerna, varför jag har en negativ syn på droger. När jag läser forumet här tycks det vara en salig blandning människor där vissa tycks leva ett vanligt Svenssonliv samtidigt som de tar droger.

Jobbar och knarkar när tillfälle ges och då blir det oftast cannabis/e.

brukar cannabis, jobbar som fastighetsmäklare

Nu brukar jag inte på långa vägar lika mycket som jag gjorde förut, mest tack vare terapi. Men men, ibland tar jag droger, så varför inte svara?

Jag är nästan färdig med masters i ett humanistiskt ämne, därav inget jobb. Inte särskilt ambitiös, om du inte räknar med att jag ska försöka ta in mig på forskarutbildning. Inte särskilt organiserad. Ålder ca 30. Bor med sambo, ingen familj annars.

Jag är 25-30 år idag, när jag var yngre 15-20 brukade jag benzo nästan varje dag, skolan gick åt helvete och mycket bråk med föräldrar och syskon under den tiden.

Idag har jobb som jag trivs väldigt bra med, sambo, bil och hela rubbet. Dock så tar jag fortfarande sub nästan varje vecka. Det är något som varken arbetsgivare eller sambon vet något om.

Är nog mest lyckade individer som ser bra ut och har stort socialt kapital som knarkar. De har avsevärda reserver att ta av så att säga.

Människor på marginalen i livets lotteri håller sig borta. De vet att en liten knuff räcker för att störta ner i avgrunden.

Mellan 10 och 40år. Yrkeslös, outbildad, inte arbetslös eller obildad
Senaste året har jag: Tagit akrylnitrit/lösningsmedel/LSD/toppisar/ketamin/ Zopiklon/zolpidem/cannabis/hasch/ kratom/heroin/tramadol/oxykodon/ amfetamin/metamfetamin/koffein/
etanol/benso/lyrica.

Senaste månaden har jag boffat, druckit alkohol och ätit benso samt rökt cannabis.

Vill du ha min hjälp hjälper jag dig hjärna men blir utstirrad om jag drar till Gränna...

Vad snackar du om? Kändisar pundar, lowlifes pundar, de som inser att de är så fragila att de inte klarar av att berusas, berusar sig troligtvis inte såvida de inte vill dö, och då handlar det om självsanering vid bruk och din tes går i uppfyllelse ... så jävla puckat påstående!

Tja, det bara bara en spekulation. På min tid när jag var ung så knarkades det nästan inte alls. Möjligen röktes det på någon gång för att testa. Om man nu inte var någon sorglig överlevande, blandmissbrukande trashippie från flowerpower-perioden, vill säga.

Man, mellan 25-30, pluggar civilingenjör på en av de tre stora(Nej fucking LiU eller vafan är inte med) tekniska i Sverige.
Använder för det mesta benzos(då och då, mest för att komma ner från tjack race, ibland för att sova, kan ha bra att ha i baklådan om nånting hemskt händer och man behöver lugna ner lite och för en eventuell snetripp), cannabis(då och då, inte största fannen längre, väldigt mycket av det magiska(och jag har haft MAGISKA upplevelser innan) med weed har försvunnit med de senare åren, mer och mer ångest och generell "varför liksom?", har testat pauses och allt möjligt, det enda som jag tycker om den weed nu egentligen är att den förhöjer min upplevelse av musik.
Psykedeliska. Typ min favorit nu. Helt sinnessjuka upplevelser. Eftersom jag är en väldigt logisk och vetenskaplig person tror jag absolut inte på "aliens" eller "andar" eller "gudar" eller dylikt bullshit. Använder det för att utforska mitt eget psyke och världen omkring mig och att koppla allt denna information till det etablerade vetenskapliga. Och för att ha jävligt balla upplevelser såklart.
MDMA, sällan, men i rätt miljö och tid kan det vara helt underbart. Tänk typ festival, rave men också sex.
Tjack(amfetamin), en av mina favoriter, använder inte heller ofta, mer för special occasions. Men det passar perfekt till min hjärna och personlighet. Man har bara skitkul. Ibland för att plugga om det är crunchtime på gång.
Lyrica. Nog min favorit drog. Kan beskrivas som tjack + benzo + alcohol + mdma, fast i mildare form och utan nån som helst baksmälla. Dessutom sover man skitbra på den, till skillnad från alkohol och tjack/ladd. Den går också att kombinera i princip med allt annat och den gör allt bättre.
Finns nog mer som jag har provat, kommer inte ihåg.

Min drogfilosofi är att för utforska vad man tar så mycket som det bara går först, lägga ut en plan enligt informationen: när, var, hur ofta, varför osv. Krävs disciplin för att det ska funka och sen är jag gentekniskt och psykologiskt lagt för att inte bli beroende väldigt lätt, vilket är ett stort plus. Sen skaffa varan från ett säkert källa så man kan vara någorlunda säker på vad man får. Egentligen borde man ha egna test kits om man kör regelbundet, man vet aldrig ens vad din kran kan få in, kan vara bajs och det är inte has fel direkt. I grund och botten använder jag droger för att utforska mig själv, andra människor och världen omkring mig. I regel försöker jag aldrig ta knark när man "behöver" det, dvs. om man har några känslo- eller livsproblem. Ibland går det inte att undvika, kanske om nån nära och kära dör plötsligt skulle ett par benzo hjälpa enormt. Fast man får inte fastna i en cirkel.

Jättebra relation med min familj. De flesta mina nära kompisar vet vad jag håller på med och dabblar också med sånt då och då(de flesta är akademiker). Så det finns alla möjliga människor som knarkar för alla möjliga anledningar. En av mina mer "politiska" vinklar så att säga är att jag hatar innerligt Sveriges drogpolitik som är nån sorts blandning av gammelbondemoral och USAapande + mild facism. Så att knarka har en viss element av uppror kopplat till det som jag njuter av ärligt talat. Ett fet fuck you till staten.

Är ganska oorganiserad och ostrukturerad egentligen men det beror på min personlighet och var i gång långt innan jag testa nån form av drog. Samt är jag ganska grov prokrastinator, som också har hängt med från typ grundskolan. Men det roliga är att droger som lyrica och tjack eliminerar totalt sådana egenskaper utan då blir jag skitproduktiv, motiverad och organiserad. Vilket är lite ironiskt om man tänker på det.

Anledningen att jag kom till droger var att för det mesta nyfikenheten på nya erfarenheter och på att se världen från ett annat sinnestillstånd. Men också som lite rebellion mot staten/samhället osv. Ser mig själv(och andra gör det också) som en väldigt stabil person. Så stereotypen att alla som knarkar är hopplösa jävla kräk är helt fel(DOCK so finns väldigt många sådana, så det är inget skämt i det stora hela, men jag tror att i grund och botten handlar det om uppväxts och familj, vilket jag hade en ganska bra av, och nu menar jag inte finansiellt, men också gener och personlighet, så ja det är ingen enkel subjekt).

Tar inga droger regelbundet liksom och jag tar en väldigt vetenskaplig syn på det hela. Jag har microgrammsvågar där jag väger och räknar ut alla doser exakt och spara sånt i loggböcker för att senare kunna justera och modifiera doser och för att komma fram till ny kunskap.