Utsättning av Aplrazolam med Diazepam - Min resa

Jag är fortfarande inskriven på beroendecentrum, Maria Capio. Min psykitaiker som jag har haft i 20 år, som skrivit ut medicnerna till mig, går i pension efter sommaren. Efter mitt senaste självmordsförsök, kan han inte längre skriva ut Xanor Depot, 0, 5 mg, inte ens för att trappa ner.

Jag började att trappa ner redan hösten 2015, från xanor depot 6mg/dag, som jag hede medicinerat med i 5 år. Vi gjorde en långsam nedtrappning, minskade med 0,25 mg varannan vecka, när jag var nere på 1 mg/dag, mådde jag inte bra, så förra sommaren började jag att dricka alkohol iband. Min kropp tål inte alkohol, jag blir sjuk i flera dagar efteråt så den 8/3 var sista gången jag drack alkohol.

Eftersom min psykiatiker fick reda på om mina självmordsförsök i efterhand, så skickade han en remiss i psykakuten i Söderort. Det mobila psykakutteamet kom hem till mig den 18/4, jag berättade min historia, de tittade på mig fundersamt. De föreslog att jag skulle fortsätta på Maria Capio, vilket är absurt, den nedtrappningen under en läkares övervakning, fungerade ju inte!!! Precis innan de gick, frågade läkaren om jag hade provat Mirtazapin, ett läkemedel med biverkningar som muntorrhet - Mycket vanliga.

Jag har testat alla möjliga SSRI/SNRI men fastnade för fluoxetin, som också har muntorrhet som vanliga biverkningar, den medicinen tog jag i 20 år. Den biverkningen har lett till att mina tänder är helt förstörda, i överkäken har jag bara små brutna tandstumpar kvar. Pga låg inkomst har jag inte haft råd att gå till tandläkaren sedan mitten på 90-talet. Jag har skött mina tänder enligt ordinationerna, borstat, flossat, osv och hoppats att det skulle räcka, men det gjorde det inte, även fast jag använde eltandborste. Nu ingår ju inte tandvård i den allmäna sjukvårdsförsäkringen, så vad kan jag göra - ingenting.

Läkaren från det mobila psykakutteamet såg ju hur min mun ser ut, så jag fattar inte hur han kunde föreslå en medicin med biverkningar som, muntorrhet, mycket vanliga.

Så tror du fortfarande att ett beroendecentrum eller psykakuten, skulle vara någon hjälp för mig?

Förstår du nu varför jag försöker att göra en nedtrappning enligt Ashtons manual. Anledningen till att det "skitit" sig är ju svårigheten att få tag på fungerande mediciner, plus att det är väldigt dyrt för mig att handla på internetshoppar. En dålig produkt som var väldigt dyr och som jag antagligen inte kommer att få någon ersättning för, är orsaken till att mitt nedtrappnings-schema har gått åt skogen.

Om man nu ska följa Ashtons Manual, se då till att du har en läkare som går med på den metoden och som lagligt kan skriva ut den mängd bensodiazepiner som behövs för att fullfölja schemat.

Det är direkt farligt att göra det på egen hand genom att handla på drogshoppar, de är inte direkt att lita på.

Jag gjorde ett stort jävla misstag när jag försökte mig på det, jag låg på 6 mg Alprazolam per dag tills jag började följa Ashtons schema. 6mg Alprazolam är lika med 60 mg Diazepam. Jag klippte 3 mg på 2 veckor och ligger nu kvar på Ksalol 3mg/dag (30 mg Diazepam), det går inte att dela de tabletterna, plus att jag tar 50 mg Diazepam per dag, det blir 80 mg Diazepam om dagen. En alldeles för hög dos. Jag har inte tillgång till Diazepam längre, så om några veckor kommer jag att hamna i värsta abstinensen, när jag måste sluta "cold-turkey".

Senaste gången jag gjorde det, blev jag inlagd akut, pga av ett alldeles för högt blodtryck. Det var för 8 år sedan, min kropp har åldrats sedan dess, så frågan är hur högt blodtryck kan man ha utan att drabbas av stroke eller hjärtattck, osv. Ja vi får väl se om några veckor.

Kan du inte bara krossa dem ifall de inte går att dela och sen uppskatta tillräckligt bra hur mycket som ska bort?

Tyvärr så har jag inte tillräckligt med Ksalol, väntar på ett paket som skickades för en vecka sedan. Denna väntan gör ju inte nedtrappningen lättare precis, jag menar här sitter jag mitt i natten och skriver inlägg på Flashback. Kollar klockan hela tiden, väntar otåligt på när det är tid för min morgondos, 3 jävla timmar kvar.

SUCK!

Det bidde en tidig morgon för mig

Jag har iaf inte överdoserat enligt det schema jag står på för tillfället.

Dessutom är jag inne på 4:e dagen av tramadolabstinens. Tramadolen är min "akilles häl", men jag kan inte köpa något mer för mitt konto är maxat. Och kommer att vara det de närmaste månaderna.

Envist försöker jag att trappa ner på egen hand, erfarenheterna från 2008, det traumat är så starkt att jag hellre slutar "cold turkey" och utsätter mig för potentionellt farliga hälsorisker.

Ok, men att pillren ev är för små för att dela som du skrev tidigare bör inte vara ett jätteproblem. Bara fram med morteln .

Jo den har jag ju använt förr för att krossa Xanor Depot, men då hällde jag i mig allt. Blir lite svårare att försöka dela upp pulvret i exakt halva doser, men det är värt ett försök.

Jädrar, jag känner redan av abstinensen och det är en timme kvar till min kvällsdos.

Jag hittade en svensk översättning av Ashtons manual, enligt hans schema så bör man dela upp doserna 4 gånger per dag, istället för 3. Det kanske är bättre, jag vet inte, jag är fortfarande tramadolabstinent, det var ett jävla tryck i de pillren. Svårt att veta vad för slags abstinens jag känner av just nu, antagligen en kombination av de två.

Tramadolknaprandet varade bara över midsommar, i 3 dagar, men jag satte i mig 15 mg under de 3 dagarna och visst mådde jag hyfsat bra. Men så jävla typiskt, när man sitter där abstinent och tänker, det var inte värt det, jag kommer aldrig att göra om det. Jag är supertorsk på opiater och opioider, när ska jag lära mig!!!

På det sättet är det tur att jag inte har råd att köpa mer tramadol på ett bra tag och aldrig mer (säger jag nu) men jag ska göra mitt bästa att hålla mig borta från opioider.

Herrgud vad klockan går sakta, den här bensodosen måste jag vänta på.

Jaja, ikväll är planen att ta 25 mg Lergigan (ej narkotikaklassat), den har faktiskt hjälp mig att sova, antagligen för att den inte slår på mina söndertrasade GABA receptorer. Jag behöver sova, var vaken hela natten igår så jag är extremt trött, det går inte att sova när man står på en så hög dos benso som jag gör.

Tack Flashback, nu är har jag glömt min kvällsdos, det har gått 10 minuter över tiden.

Jag gjorde som jag skrev igår att jag skulle göra, jag tog en Lergigan och jag somande, men den sömnen var inte bra. Jag hade så mycket drömmar, jag vet inte om jag hallucinerade under sömnen eller om det var verklighet.

I alla fall, vad jag upplevede var att jag vaknade pga att någon granne började borra i väggen, ett sånt där riktigt gnisslande borrljud, och så lite hamrande och bankande, jag kollade klockan, det var 01:30. Detta upplevede jag ett flertal gånger under sömnen och det kändes så verkligt, jag vet fortfarande inte om det hände på riktigt.

Det är kanske bättre att vara sömnlös än att drabbas av sådana drömmar, nu är jag rädd för att ta Lergigan, vill inte uppleva en sådan natt igen.

Jag har kollat igenom Ashtons manualer igen och upptäckt att de räknat fel på den "dagliga dosens motsvarigheten av Alprazolam omräknat till Diazepam".
1 mg Alprazolam motsvarar 10 mg Diazepam, så om man räknar på 3 mg Alprazolam blir det då 30 mg Diazepam.
50 mg Diazepam = 50 mg.
Räknar man ihop det, 30 + 50, blir summan 80 mg Diazepam, men i Ashtons manual står det 110 mg. Hur i helvete har de kunnat räkna så fel, jag menar denna kvinna och hennes meriter:
Ofattbart hur en professor kunnat göra ett sådant räknefel, räknefelen fortsätter hela vägen, jag har räknat på Stage 6 till 8, alla är helt fel. Jag menar en professor borde väl kunna behärska enkel matematik.

Jag ringde upp min psykiatiker tidigare i veckan, han befann sig på semester i Italien, men vänlig som han är så svarade han på mina frågor. Jag var helt hysterisk, trodde att jag låg på 120 mg Diazepam per dag, när jag berättade vilka doser Alprazolam och Diazepam jag tog, räknade han lugnt efter och sa, att det blir ju 80 mg Diazepam per dag.

Fan att han ska sluta, för mig är det en katastrof, han känner mig så väl efter 20 år, han vet hur han kan lugna ner mig. Jag lider av extrem separationsångest och enligt tidigare erfarenheter har jag en tendens att bli väldigt självdestruktiv när det händer. Och det kan man ju lugnt säga att jag varit de senaste månaderna.

Goda nyheter idag, jag fick äntligen mitt paket med Ksalol. Dessutom går de att dela, en medlem på ett annat forum brättade hur man ska gå tillväga. Jag testade idag och de fungerade utmärkt, så nu kan jag fortsätta med nedtrappningen.

Höll på att editera mitt tidage inlägg, men tiden gick ut när jag "tried to make some sense" av Ashtons manual, inte lätt när man har en bensodimmig hjärna, t.o.m språket går at skogen.
Är det jag som är helt bäng i skallen eller är det något fel på hur Ashton räknar?!

Dessutom har jag räknat piller idag, mina Diazepam tar slut samma dag som jag får in pengar på kontot, om jag nu ska följa Ashtons metod, den känns ju inte helt tillförlitlig direkt, plus att utsättningen är alldeles för lång. Visserligen rekommenderar Socialstyrelsen en långsammare utsättning av bensodiazepiner än vad som tillämpas på beroendeklinikerna idag, men jag tror inte de har Ashtons manual i åtanke.

Jag har delat upp dosintagen till 4 ggr/dag med 5 timmars intervaller. Sedan får jag väl ta det som det kommer, det finns ju inget tillförlitligt schema att gå efter.

Tramadolabstinensen har lättat i alla fall.

Fan det går ju inte att sova, de stunder jag lyckats somna, blir jag överfallen av mitt undermedvetna, i form av mardrömmar och vaknar upp med en jävla ångest, hjärtklappning, osv. Jag tog ingen Lergigan igår kväll, så frågan är då, vad är värst en hel natt med med mardrömhallucinationer, eller som inatt. Vakna gång på gång efter nån timmes mardrömssömn.

En sak som var bra på S:t Görans beroendeavdelning, man fick Nitrazepam att sova på plus några andra icke-narkotikaklassade piller. Under de dagar jag låg inne där, sov jag mest hela tiden. Den avdelningen jag hamnade på var för tunga narkomaner, som befann sig där pga socialens hjälp. Jag blev inlagd där för att mitt blodtryck var för högt, de var rädda att skicka hem mig då jag bor ensam.

Denna natt är en tung natt, hade jag haft något att "överdosera" med, så hade jag antagligen tagit det.

Självmordstankarna har dykt upp igen, så många misslyckade försök att sluta med Aplrazolam och vid min ålder, med en framtid som fattigpensionär, boendes i ett område där ett privat bolag har köpt upp alla fastigheter, som de renoverar och sedan höjer hyran med 60%. De har inte börjat med min fastighet ännu, men det är på G, antagligen nästa år. Ja jag ser då ingen dräglig framtid för mig, lika bra att göra slut på det innan det blir ännu värre. Min psykiska ohälsa kommer ju inte att försvinna om jag lyckas bli bensofri, den kommer antagligen att bli ännu värre eftersom jag förstört mina GABA receptorer i frontalloberna.

Min mamma led också av psykisk ohälsa, men värre, hon led av schizofreni också, depressioner och ångest. Hon låg inlagd på psyk i långa perioder när jag växte upp efter alla hennes självmordsförsök. Hela min barndom var ett sjuhelvetes trauma, jag menar hur tror ni att ett barn känner sig, när hon hör mamman säga till pappan, familjeförsörjaren; "att om du går till ditt nattskift på jobbet, så kommer jag att ta livet av mig själv och barnen". Eller alla röster hon hörde, hennes paranoia, hennes värld såg helt annorlunda ut än min, hur ska man förhålla sig till det när man är ett barn, helt beroende av sina föräldrar, speciellt av sin egen mamma.

Mamma dog av en hjärtattack i sömnen när hon var 56 år gammal, tur för henne, altt hennes lidande var över.

Faktum är att hon hade en mindre hjärtattck året innan, då drog läkarne ner på hennes "psykmediciner" och det sista året hon levde, försämrades hennes psykiska hälsa till det sämre, hon led något fruktansvärt det sista året innan hon dog. Så jag frågar mig var det verkligen rätt att sänka hennes psykmediciner, utan någon som helst nedtrappning, hon blev ju så himla sjuk av det så hjärtat pallade inte längre.

Jag bär på hennes DNA, vad händer med mitt hjärta när jag slutar med benson, ska jag också behöva lida av helvetets alla kval, innan jag också dör av hjärtattack. Pappa har också hjärtproblem, så dubbelt DNA arv från båda föräldrar. Är det värt att sitta och vänta på kroppens förfall, med allt det lidande det innebär, eller är det bättre att ta kontroll över sitt eget liv och göra slut på det när man känner att det är dags. Jag lutar åt det senare alternativet.