Utsättning av Aplrazolam med Diazepam - Min resa

Jo jag räknar med att jag kommer att må lite dåligt, men hoppas att Ashtons metod fungerar bättre. Men Diazepam-nedtrappningen verkar alldeles för lång, 26 veckor!!! Trappa ner från 40mg/dygn, det hoppas jag att det går att korta ner, tiden alltså. Men det är ett senare "problem", orkar inte tänka på det nu.

Jag har redan gått igenom en nedtrappning efter 5 års bruk av Xanor Depot 6mg/dag, med början år 2015. Min psykiater föreslog att jag skulle trappa ner dosen med 0,25 mg varannan vecka, visst mådde jag dåligt vid varje dosjustering. Men ju lägre dosen blev, började jag dricka alkohol, som inte alls är min grej. När jag var nere på 1mg/dag, (stod på den dosen i flera månader), då blev det mer alkohol och zolpidem, sedan tog jag ett återfall för ett par månader sedan och var snabbt uppe i alprazolam 6mg/dag, plus andra läkemedel. Så den metoden fungerade inte alls, inte för mig.

Jag har även ett misslyckande 2008, lyckades hålla mig bensofri i ett år, men började igen 2009.

Nu skiter jag i beroendevården i mitt område, jag har erfarenhet av de som finns, deras metoder fungerar inte på mig. Så nu gör det på mitt sätt, med hjälp av Ashtons Manual.

Hej, jag jobbar själv som läkare på en Beroendemottagning och vi brukar alltid ersätta olika bensodiazepiner med just diazepam, dels för att diazepam har lång halveringstid med flera metaboliter och dels för att komma bort från ritualerna kring det ursprungliga preparatet.
Jag har alltid använt mig av 1 mg alprazolam = 10 mg diazepam, och detta har alltid fungerat på mina patienter.
Jag brukar reducera ursprungsdosen till cirka 80 % och sedan trappa ner med 5 mg diazepam i veckan. Detta är dock inte hugget i sten utan mina patienter kan frysa dosen en vecka om de mår extra dåligt.
Om det tidigare har funnits abstinens-ep eller om patienten har tagit väldigt höga doser brukar jag komplettera med krampskyddande medicin.
Lycka till!

Äntligen ett inlägg från en läkare med erfarenhet, tack.

Jag har ju varit högdosberonde under en längre tid, plus att i slutet på mars, tappade jag kontrollen totalt. Jag började ta tramadol, zolpidem och klonazepam, tillsammans med alprazolam och diazepam, som jag kraftigt överdoserade med t.o.m 19/5.
Därefter satte jag ut tramadolen på 5 dagar, efter ytterliggare 5 dagar började jag trappa ner på alprozalam. Efter 8 dagar var jag nere på 3mg (från 6mg/dag), ersatte med diazepam 30mg/dag. Kanske var utsättningen för snabb, jag upplevde abstinens, inga ep-anfall eller kramper, men sömnlöshet, högt blodtryck, hjärtklappning och yrsel. Detta varade till varade från den 20/5 till den 7/6.

Dagen efter, den 8/6 fick jag för mig att följa Ashtons Manual, tog bort ytterligare 1mg alprazolam, så nu var jag nere i 2mg/dag och 40mg diazepam per dag. Började med 'stage 7', men det "sket" sig efter en dag. Eftersom jag inte har tillgång till laglig diazepam, måste jag köpa svart. Levarantören började uppföra sig opålitligt, visste inte om jag skulle få fortsatt tillgång till diazepam, jag upplevede extrem stress under 3 dagar pga detta, dessutom led jag ju fortfarande av abstinens. Jag fick mitt paket till slut, igår.

Så för 2 dagar sedan, blev det för mycket, jag fick ett "psykbryt", jag kände mig totalt övergiven, mina psykologiska grundproblem bara forsade upp till ytan. Så jag beställde 25 st 0,5 mg RC-benso och i torsdags testade jag dem för allra första gången, visst hjälpte de till en viss del, men inte fullt ut. Dessutom känns RC-droger väldigt osäkert, man vet ingenting om eventuella biverkningar, tolerans, osv.

Igår bestämde jag mig för att gå ner till 'stage 5', enligt Ashtons manual, så nu står jag på; alprazolam 3mg/dag och diazepam 50mg/dag, tänker stå på den dosen till slutet på nästa vecka, innan jag börjar med stage 6. Jag har sovit 6 timmar inatt, istället för de 2-3 timmarna den senaste månaden. Jag vet inte om den här metoden kommer att fungera, men jag ska göra mitt bästa. Vi får se hur det går.

Glöm allt jag skrivit i den här tråden, jag har tappat greppet, kan inte hålla mig till "schemat". Jag har överdoserat olika sorters bensodiazepiner sedan i tisdags, förra veckan. Ännu ett misslyckande att lägga till listan.

Trist men inte ett oväntat resultat.
Ska en nertrappning på egen hand lyckas, måste man ju ha järnkoll. Vilket är en ganska sällsynt egenskap bland oss missbrukare.

Vad drar du för slutsatser över detta ditt senaste i raden av misslyckanden?

Jag är väldigt kluven gällande den frågan.
Just nu med en "hög" dos av benso i kroppen, så känns hjärnan klarare, jag tänker bättre, förstår bättre, känner mig mer kreativ, piggare, osv. Jag skulle nog beskriva mitt tillstånd som en mild form av hypomani, eller så är det ett "normaltillstånd" efter 9 år av "Egentlig depression, grad svår + Melankoli och dystymi". Innan hade jag episoder av depression, nu är den kronisk och verkar förvärras ju äldre jag blir.

Men, jag är medveten om att toleransen kommer att bli högre, då måste dosen höjas. Jag måste köpa svart, vilket är dyrt, som jag inte kommer att ha råd med. Plus ju mer jag ökar dosen, desto svårare blir utsättningen, jag är medveten om alla nackdelar.

Anledningen till att jag fått benso utskrivet på recept beror på att jag har en psykisk störning, jag har flera diagnoser. Jag tror att det beror på en kombination av arv och miljö. Jag hade min första depressionepisod när jag var 14 år, jag började i psykoterapi när jag var 18 år, den varade i 6 år. För 20 år sedan började jag med SSRI preparaten, har nog testat det mesta, fastnade för fluoxetin, tog det i många år. När det inte var tillräckligt, satte min psykiatiker in bensodiazepiner, som jag har medicinerat med i sammanlagt 9 år. Jag fungerade någorlunda bra på de medicinerna.

Under mer än1 års utsättning av benson, återkom min psykiska ohälsa, ju lägre dos jag kom ner på desto värre mådde jag. Jag började använda alkohol som substitut, vilket är en substans som min kropp egentligen inte tål. Min kropp började reagera kraftigt mot det giftet, kunde vara sjuk i flera dagar. Så jag slutade med alkoholen.

Hur det gick sen står ju redan skrivet i tråden.

För den som vill läsa om 'Psykisk störning': https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykisk_st%C3%B6rning
Scrolla ner till 'Ohälsa som motsats till välbefinnande', läst listan av Corey L. M. Keyes. Jag uppfyller alla 13 punkter. Fortsätt gärna att läsa resten av "artikeln", speciellt: 'DSM-V och psykobiologisk dysfunktion' och 'Orsaker och bot', men även den efterföljande texten. OBS! Kom ihåg att min psykiska ohälsa debuterade vid 14 års ålder.

Tack Doleo för att du delar med dig av dina erfarenheter, du skriver innerligt och bra.. inga one liners eller två... så det blir enklare att relatera till dina besvär och det du skriver.

All lycka till!

Tack så mycket

Jag har inte sabbat nedtrappningen totalt, jag fortsätter med att fasa ut alprazolamen, är fortfarande nere på 3mg/dag och planerar att fortsätta veckan ut. Det viktiga just nu är att sluta med alprazolam, jag följer fortfarande Ashtons manual när det gäller doserna av Alprazolam och Diazepam. Jag för även en "journal" över nedtrappningen, jag skriver upp varje dag, tidpunkt för dosintag, hur många mg, osv, väldigt detaljerat faktiskt. Även "överdoserna" är nedskrivna.

Problemet är att jag har tagit andra sorters bensodiazepiner den senaste veckan, Klonazepam och ett experiment med Flunitrazolam.

Nu har nedtrappningen gått åt skogen.

Idag var det meningen att jag skulle gå över till Stage 6 (Ashtons manual), vilket betyder att jag skulle minska dosen Alprazolam med 0,5 mg. Men de tabletter jag har är för små, de går inte att dela, inte ens med apotekets tablettdelare. Så jag står kvar på 3 mg Alprazolam/dag och 50 mg Diazepam/dag i 2 veckor till. (Stage 5)

Sedan så är det problem med det diazepam jag har köpt, det har visat sig att 10 mg är någonstans mellan 1-5 mg. Så jag kommer inte ha tillräckligt med diazepam för att följa schemat fullt ut. Mina bensedine räcker nästan till den 3/7, det fattas 3 st. Sen är det finito. Precis lagom tid, när semestrarna börjar.

Så jävla mycket problem, jag vet inte hur länge till jag orkar...

Nåsta gången jag skriver blir det förmodligen i Självmordtråden.

Nu ska jag se om det går att flöddra på detta skräp-diazepam.

Så jag sov 2 timmar inatt, mådde riktigt dåligt, hade hjärtklappning och svår ångest. Spenderade flera timmar, mitt i natten och försökte räkna ut hur mycket alprazolam och diazepam jag behöver för att fullfölja Ashtons manual. Ännu mer ångest, det visade sig att jag inte har tillräckligt med någon av medicinerna.

Jag har inte tillräckligt med alprazolam 1mg, så jag kan inte gå över till stage 6, jag har inte råd att köpa mer efter att ha spenderat ganska mycket pengar på "diazepam". Mina bensedine-diazepam räcker heller inte, de tar slut samma vecka som stage 6 börjar.

Jag är helt förtvivlad, om 2 veckor har jag slut på mina nedtrappning-mediciner, vad händer då? Kommer jag att bli tvungen att söka akutvård på en beroendemottagning? Jag vill inte det, har redan varit på ett av dem i mitt område, blev remitterad från medicinakuten, Huddinge sjukhus, hade inte en aning om vad den akuta beroendemottagneing var för något. Jag fick värsta chocken när jag kom fram, det var rena kaoset där, svängdörrar för polisen som kommer in med alla sorters missbrukare.

Dyngfulla personer som vrålar och skriker, rena rama "Dantes Inferno". När man då hamnar där med svår bensoabstinens, så är man ju extra ljudkänslig, plus att man får vänta tillsammans med alla andra i evigheter innan man får träffa en läkare. När det blev bestämt att de skulle lägga in mig, blev jag behandlad som en brottsling, av med alla kläderna, stod där naken och blev "inspekterad", de sökte igenom mina tillhörigheter. Därefter fick jag äntligen ett rum, en säng att lägga mig i, att sova var omöjligt, då de väckte mig varje timme för att kolla mitt blodtryck. Det var första dygnet, sedan hände fler saker som jag inte orkar berätta om just nu.

Detta hände mig 2008, det var ett helvete som nu har blivit ett trauma, jag är livrädd för att hamna där igen. Då slänger jag mig hellre framför ett tåg.

Tycker du ska söka hjälp antingen via beroendecentrum eller via en läkare. Din nertrappning funkade ju inte och kom väl ärligt talat inte ens igång på allvar. Självmedicinering slutar alt som oftast på det viset, för vi har ju ingen egen vilja när det gäller droger egentligen.

Själv löpte jag linan ut och hamnade till slut på psykakuten och det blev ju iof räddningen för mig till slut.
Fast en onödig och smärtsam väg att gå.

Ge dig själv en chans innan du rasar ihop och sök hjälp, det är mitt råd. Vad har du annars att välja på?