Så trött på min dåliga självkänsla

Är 24 år och hela tonårsperioden till dags dato har jag haft sjukt dålig självkänsla. Även om jag är en bra kille som är hyfsat vältränad och ser bra ut i ansiktet så har jag alltid jämfört mig med andra. Alla är bättre än mig, snyggare, roligare, coolare osv. Försvinner alltid i mängden och hamnar alltid i skuggan. Har två nära vänner jag umgås med, båda är extremt sociala och till och med när bara vi tre umgås ihop så hamnar jag lätt i bakgrunden. Känns alltid som att dom andra har något att prata om som jag inte förstår.

Hamnade utanför i skolan och på mitt nuvarande jobb pratar jag knappt med någon även fast jag varit där i ett par år.

Så fort jag träffar en bra tjej så blir jag orolig över att hon ska tycka jag är tråkig och träffa någon annan. Eftersom mina kompisar ser mycket bra ut och har lätt att charma tjejer så oroar jag mig att tjejerna jag träffar ska börja tycka om dom i stället.


Har gått till en psykolog men det hjälpte inget men jag funderar på att försöka igen.


Någon här som varit i samma sits? Orkar inte må dåligt över saker som egentligen ska få en att må bra och vara lycklig.

Känner samma sak, kan dock ibland vara väldigt utåtriktad och skita i vad folk tycker om mig. Men jag tror det är ett skådespel jag spelar för mig själv i dom stunderna, känner fortfarande osäkerheten inom mig. Vet inte hur man gör något åt det Funderar också på att söka upp psykolog igen. Hur var du när du var liten? Jag var ett väldigt tyst och blygt barn, så har haft dålig självkänsla så länge jag kan minnas.

Rätta mig om jag har fel men det låter som att det där ditt självförtroende som sviktar inte din självkänsla. Jag har riktigt dålig självkänsla och det yttrar sig i att jag inte är den människan jag tror att jag är, på ett negativt sätt då, alltså jag ser mig själv som en tråkig kille som är osocial och typ ointressant. Men nr jag tänker på det så är det inte alls så, det är bara det att känslor och förnuft sällan går hand i hand. Sen är du 24, du har gott om tid att ordna till det här.
Det är bra att du funderar på det och vill göra något det,det är liksom första och största steget till att bli den man vill vara.
Ang att du varit hos en psykolog så kanske det kan vara så att du helt enkelt har träffat fel psykolog?
Jag har gått på massvis med samtalsstöd och dom som jag faktiskt har fått mest hjälp av har inte varit psykologer, i ett fall var hon en socionom och som det är just nu pratar jag med en diakon.
Vad jag menar är att om du vill ha hjälp så haka inte upp dig så mycket på själva titeln personen i fråga innehar, utan det är att ni ska komma överens som är det viktiga.
Hoppas du får ut något av detta lite luddiga svar. Men jag har varit i din sits och jag vet hur det är.
Fortsätt bara jobba med dig själv, det kommer inte bli lätt. Men du kommer tacka dig själv för att du gör det.

Jag sitter i samma sits som dig.. har bokat tid hos KBT, terapi funkar bäst enligt min mening. Detta eftersom att du har någon som kan lyssna på dig och ge dig konstruktiv kritik.

Helt ärligt så tycker jag att man ska alltid ha positiva tankar om sig själv, inte låta någon alls trycka ner dig. Du kontrollerar ditt öde, vill du leva i bakgrunden hela livet eller vill du vara den som tar kontrollen?

Lycka till.

Handlar nog mycket om talets makt tror jag. Pratiga människor får alltid övertaget, de tysta förlorar. Finns två sätt att lösa det på. Antingen att skita i att prata och fokusera hårt på att leverera på andra sätt, därigenom få makt på andra sätt men det är ju mer långsiktiga saker (som utbildning och tjäna pengar bygga upp skills på ett instrument eller så) annars helt enkelt att lära sig tala och ta mer plats, något jag jobbar på.

Det här går att träna på. Dessutom så är du ung. Så börja träna med att bli en starkare (mentalt) person. Titta på rsd tyler på youtube.