MGTOW: Vad bidrar genomsnittskvinnan med i ett hushåll?

Nähää? Du menar som vuxna människor gjort sen jordbrukarsamhällsrevolutionen inträffade?

Står du för 90% av hushållets utgifter är du ett riktigt hårdbränn ändå...
Kvinnor står i snitt för 80% av all konsumtion, på alla kontinenter.

Men tydligen är det viktigt att räkna allt i slutet av en relation... Då är det kanske på tiden att kvinnor börjar bidra med något, både till hushåll, samhälle(makrot) och globalt. Något kvinnor aldrig gjort.

Denna tråd tänkte jag skall behandla kvinnors verkliga bidrag i ett hushåll... På så vis kan man istället bygga ett ekonomiskt system som med enkla medel bidrar med mer. utan att man som man behöver ta den nästan 100%:iga risken av att ha en kvinna associerad med sin ekonomi.

För övrigt misstänker jag även att majoriteten av kvinnors bidrag, är en negativ budgetpost i hushållsekonomin. Där lönar det sig tidigt att bara bita i kulan och sparka ut det snyltande aset, som med 100% sannolikhet bara kommer att degenereras dessutom.

Jag misstänker att en kvinna måste vara väldigt sparsam, för att vara kvinna. Samt ha högre lön för att bidra jämlikt till hushållet.

Bara utgiftsposterna för alla specialprodukter kopplade till denna tids stereotypa psykosomatiska besvär hos majoriteten kvinnor är enorm.
Inte nog med det köper korkade kvinnor extremt mycket andra livsstilsmarkerande produkter. För att det ser finare ut i kundkorgen

Jag har växt upp... tar allt ansvar själv och det går väldigt mycket bättre. På alla plan.
Vad sägs om att du själv växer upp och blir en produktiv deltagare i diskussionen.

Kommer ett kvinnligt bidragande upp i ca. 60 000 sek / år. Eller är det för generöst uppskattat?
En halv hyra kanske. exklusive övriga utgifter.

Nej, kvinnor bidrar med minst sin del av hyran, sin del av maten, sina egna kläder, hälften av utgifterna för barnen och mer än halva hushållsarbetet. Hur får du det till en negativ utgiftspost? Hur räknar du egentligen? 60 000? Drar du siffror ur hatten?

Mannen gör av med mer pengar än mig för han har dyrare intressen, och det är inte heller något som besvärar mig det minsta. Att jag lever med den här mannen och har gemensam ekonomi med honom är ett fullt medvetet val, och alltså inget jag skulle gnälla över vid en separation heller.

Varför skulle det vara viktigt att räkna allt i slutet av en relation, om det inte är det under relationen? Vem ska bygga ett ekonomiskt system, och varför? Det är väl inte svårare än att den som känner att den inte vill dela med sig av sina pengar, låter bli att göra det?

Varför låter man överhuvudtaget någon bli "ett snyltande as"? Om man inte vill ha gemensam ekonomi med en person så låter man väl bli? Att i efterhand anklaga någon annan för beslut man själv tagit, låter inte vidare logiskt.

Menar du utgiften för Audi quattron som mannen köpt, men bara frugan använder till vardags... som han oftast bara kör vid tillfällen då hela hushållet skall ut på tur???

Hahaha har du missat bodelningar mm.
Inte nog med det brukar det vara väldigt viktigt för en kvinna som helt horat bort sig att behöva trycka till mannen. För att det är så "synd" om henne, i sitt horeri.
Därav den nästan garanterade risken, vid manligt samröre med kvinnor. Som MGTOW och utan "hard feelings" möts man ändå av sådant beteende. Bara där får man sitt kvitto på det bättre förhållningsvalet

Rent ekonomiskt står jag extremt mycket starkare efter att ha vägrat ingå ens små ekonomiska "sammarbeten" med kvinnor.

Frågan kvarstår. Hur mycket bidrar egentligen den svenska snittkvinnan med ekonomiskt???
Som sagt konsumerar kvinnor mycket mer än män. Många bäckar små, blir mycket mer än t.ex. en juste bil, där man vid en "mindre dålig" affär inte gör en så stor förlust.

Visst är 60 000 Sek taget ur luften... sannolikt högt/generöst uppskattat när man funderar över utgifterna kvinnor genererar till hushållet.

Ta bara produkterna vars förpackningar ser snusförnuftiga ut och därmed köps av kvinnor som tycker att det känns bättre, för det dubbla priset.
Lägg sedan till gluten och lactos-produkterna, för nästan varenda kvinna.
Dessa mentala vekhetsposter varje dag, blir en massiv utgiftspost som belastar mäns ekonomi.

Redan vid 30 års ålder börjar nästan alla kvinnor att drabbas av den stereotypa "utmattningsdeppressionen"... sjukskrivna och konsumerar sig fetare och äckligare än någonsin.
Eftersom de sedan är missnöjda över allt kring sin egen person, skall de kompensera det via helt värdelösa men extremt dyra inredningsdetaljer mm.

Skall vi diskutera kostsamma semestrar oxå och hur det påverkar balansräkningen???

Vi vet alla att kvinnor kostar mycket mer för stat, landsting och kommuner, än vad de drar in. Detsamma gäller hushållen.

Det skulle vara intressant om du svarade på frågorna jag ställde.

Vi har två bilar, båda köpta med våra gemensamma pengar. Men i ditt exempel. Om mannen väljer att köpa en Quattro och sen väljer att låta sin fru köra den till vardags, vad är problemet? Om mannen gör annorlunda val så blir resultatet annorlunda, men det är hans val. Anser du att mannen saknar förmåga att tänka framåt och fatta kloka beslut, så någon annan bör fatta beslut åt honom?

Vad är problemet vid bodelning, det är väl ganska tydliga regler? Om man inte gjort upp annat innan så delas tillgångarna lika. Vill man inte dela lika under förhållandet eller efter förhållandet så avtalar man om det INNAN man går in i förhållandet. Vad är problemet?

Väljer en person att ha gemensam ekonomi med någon som tjänar mindre och inte skriva några avtal så är det ju ett val den personen gör. Personligen tycker jag det är självklart att ta konsekvenserna av de val jag gör, men du tänker annorlunda?

Det är väl enkelt att svara på.

En kvinna med en genomsnittlig lön drar in ca 16% mindre än en man med genomsnittlig lön. Det betyder att den genomsnittliga kvinnan bör dra in 16% mindre till hushållets ekonomi än vad mannen gör. Men den genomsnittliga kvinnolönen är ändå hela 34,000 kr (mars 2016), vilket är mer än nog för att betala sitt uppehälle i form av hyra, mat och transport, och dessutom lägga undan lite pengar för familjebehov och sparande.

Håll dig till tråden!
Vi talar om genomsnittskvinnan. Inte en flasbackfeminist som alltid tjänar mer än sin man etc.
Eftersom mitt fria MGTOW-perspektiv inte innehåller något sunkigt traditionellt relationsmönster har jag behövt mota massor av stereotypa kvinnobehov vid grind, detta för att hålla mig fri.

Tjänar du bra, tjänar du säkerligen mycket mer än jag som enbart lever på en "vanlig arbetarlön", ej intjänad STHLM heller.
Inte helt osannolikt är jag ändå god för mycket mer än hela erat hushåll... Detta p.g.a. min financiella riskanalys. Är du VD på ett "midcap-bolag", ja då faller säkerligen även den teorin. Men då frångår du medelkvinnan reelt.

Hur du än gör, sitter det feta feministarslet där bak.. tittar man i många grupperingar ser man tydligt att vi män ofta har intressen som genererar avkastning/tillväxt.
Jag känner singelkvinnor som i åratal har tjänat 20% mer än jag, på mindre arbete. Ändå lever de som skit, mår som skit och har inte ett skit över, mer än ett skämt till buffert.

Denna tråd behandlar fortfarande medelkvinnans bidrag till medelhushållet, balanserat med alla jävla utlägg för stereotyp kvinnokonsumtion.

Jajävlarja. Då tjänar hon bra.
Men ändå är det så synd om henne att hon blir utbränd och efter året som sjukskriven måste hon gå ned i tid. Tatuera "carpe diem" på underarmen, utan att någonsin fångat en dag mer än med "bag in box" vinet.