Citat:
Ursprungligen postat av
starke_adolf
Det finns väl ingen grund för att påstå det? Dessutom finns det ingenting som säger att känslor inte både skulle kunna vara abstrakta och biologiska reaktioner/funktioner samtidigt?
Skulle man kanske kunna säga att du vill försöka intellektualisera, och individualisera, det du kallar "känslor" kanske?
Det verkar som att du tror att "det du känner" egentligen är något väldigt unikt för just dig (och att alla är lika unika si sina egna "känslor") som handlar mindre om det du känner, än att du känner det.
Men hur du - eller vem som helst - väljer att "förklara" dina känslor har inget att göra med känslorna som sådana.
Känslor är inga "tankebanor" eller "teorier" om något - utan känslor är något fullt mätbart.
Dina körtlar producerar hormoner oc signalsubstanser, och de förs runt i din kropp..
Precis på samma sätt som du känner att det gör ont, om du skär dig med en kniv på benet, så upplever du den fysiologiska reaktionen av detta. Även smärta är alltså en biologisk reaktion. Också den kan "tas bort" (och läggas till) med olika manipulationer.
Det "abstrakta" i sammanhanget är det sätt på vilket du tex hade velat beskriva din upplevelse.
Men själva händelsen, fenomenet, är inte abstrakt.
Visst kan jag förstå att man gärna vill tro att det hela är något som bara är ett resultat av vår "inbillning", våra tankar (eftersom vi inte kan "se" det).
Iaf tror vi gärna att vi inte kan "se det."
Men det kan vi.
Det Går att medelst lämplig manipulation "skapa" dessa olika känslor.
En enkel elektrisk stimulering på rätt ställe, och plötsligt känner du ... tex ilska ... eller kärlek ... plötsligt blir du ... tex kåt ... eller rädd.
Citat:
Ursprungligen postat av
starke_adolf
Med synen på känslor som filter för medvetandet (så som jag uppfattar din text). Skulle du påstå att vi skulle se mer eller mindre om vi inte hade några känslor?
Jag har lite svårt att se på vilket sätt vi skulle dela känslor med varandra, uppstår känslor bara i ett samspel med omgivningen?
Känslor uppstår i din hjärna.
De Kan uppstå som reaktion på miljön, men de kan också uppstå av en viljeansträngning.
Det är riktigt att känslor kan fungera som ett slags filter för medvetandet.
Men ett väldigt fint filter, som beroende av känslans styrka, mer eller mindre kan fånga och influera ditt medvetande/din tankeverksamhet.
Om du tex pumpas full med tex testosteron, så kommer du inte bara att börja Känna dig väldigt maskulin, väldigt framåt, väldigt viril, aggressiv etc - utan du kommer ju också att börja Tänka tankar som är relaterade till det.
Dvs ditt självförtroende kommer att vara i topp. Du kommer att vara mentalt övertygad om att du kan få vilken tjej du än vill ha (och du kommer att börja tänka tankar som stödjer denna övertygelse)
Eller tex om du får en stark dos av hormonet oxytocin, då kommer du att bli förälskad. Tex i den tjej du (tex i ett experiment, i ett labb) delar rum med. Förälskad på "Riktigt" alltså. Du kommer att Uppleva det, lika intensivt och normalt som du är van vid från andra förälskelser. Och du kommer att börja Tänka tankar som är relaterade till de känslorna, till den förälskelse.
Kvinnor producerar ju detta hormon när de föder sina barn, och det skapar en ögonblicklig anknytning till spädbarnet när det fötts fram - och förstärks sedan gradvis mer och mer under tiden barnet äter från mammans bröst (ett tips om du vill försäkra dig om att de tjejer du träffar ska bli förälskade i dig alltså ... - fokusera mkt på brösten).
Och för både män och kvinnor så är produktionen av detta hormon som starkast under den "post-koitala fasen. Dvs efter samlag då båda ligger och smeker, myser med varandra.
Du skriver om vad miljön har för betydelse.
Och det är ju beroende på vad som sker.
En vi tex träffar en björn i skogen, så kommer vi sannolikt att uppleva känslan rädsla, eller hur.
Rädslan kommer att fokusera tankeverksamheten till de kognitiva områden som är bäst relaterade till den givna situationen.
Så, vi Äger inte känslorna.
Men de individuella Tolkningarna, Beskrivningarna av dem, de är ju unika, individuella. Det är bara det vi äger. Bara det som är vårt eget.
I övrigt är det vår kropps, vår arts, vårt släktes, biologiska familj (däggdjur, ryggradsdjur etc).