Lögner som upprepas blir "sanning"

Har ljugit en del genom åren, framför allt för familjen, om olika händelser.
Dessa lögner har sedan upprepats så många gånger att jag inte längre tänker på att de är lögner. Måste anstränga mig för att komma ihåg hur sanningen ser ut. När dessa ämnen kommer på tal så är det automatiskt lögnen som dyker upp först i tankarna.

Vissa av lögnerna är modifieringar av det som egentligen hände medans andra lögner är helt och hållet uppdiktade. Just för att de blivit upprepade så många gånger så känns lögnerna många gånger mer verkliga är de sanna händelserna, "minnesbilderna" jag fantiserat ihop av lögnerna är tydligare än de riktiga minnesbilderna.
Någon som känner igen det här?

Akta dig så du inte bli psykisk sjuk. Att ljuga så mycket att man inte kan skilja sanning från lögn är ett bra steg på vägen mot en psykos. Om du dessutom mixtrar detta med halucigener eller hash ökar riskerna ytterliggare. Kom ihåg att en psykisk sjukdom går heller inte att upptäcka själv, utan kan enbart upptäckas av utomstående.

Det är normalt. Våra minnen är till stor del konstruerade berättelser och om du ofta upprepar en viss berättelse för andra så kommer den verka sannare för dig också. Allt sånt är ändå rätt diffust för vad är egentligen det verkliga minnet? Det lär också vara färgat av tolkningar som gör till bara en av många sanningar även om det faktamässigt är mer korrekt.

Värre skitsnack har jag aldrig hört.

Vad gäller topic så är det som sagt något som händer alla oss människor, inte att förglömma när du ljuger för någon, det är inte allt för svårt att övertala någon att det han/hon såg eller hörde inte stämmer eller vice versa.
Bara man anstränger sig lite så...

Men snälla du...vad går du på?

En människa med insikt kan upptäcka att h*n drabbats av psykisk sjukdom. Däremot behöver h*n hjälp utifrån för att må bättre.

Angående lögner är det en himla skillnad på att ljuga under 20 år vem som är far till ditt barn, och ljuga om mer bagatellartade saker. Det sistnämnda har nog de allra flesta människor gjort, iallafall om man räknar in att inte berätta saker man borde som lögn.

Det stämmer nog. De flesta har väl också minnen från barndomen som består mer av vad syskon och föräldrar berättat i efterhand än ens egna diffusa minne av händelsen?
En del minne förstärks och t.o.m förändras, andra bleknar.
Det där med att framställa sig själv i bästa möjliga dager angående vissa händelser och att minnena påverkas så man minns den modifierade versionen bättre känner jag igen.

Sanning är väl något man tror på och tror man så mycket på det, så blir väl det verkligenhet tillslut