Jag och andra människor.

Funderar ofta (Dagligen) på andra människors kännslor. Vet inte varför, det bara dyker upp.

Känner andra människor samma smärta som mig när man skadar sig, eller gör det ondare ?
Är jag deppigare/gladare än andra människor ? Och hur upplever dom det ?
Om jag är deppig, känner jag det på ett visst sätt, men andra människor kanske är deppigare. Ska man klaga ? Det kanske är så här livet är ?
Förstår att människor har olika uppfattning, men hur mycket skiljer folks uppfattningar.

Andra människor lycka ? Är dom lyckligare än mig ?

Hopplöshet är värst, varför är det så hopplöst ?

Funderar också ofta på varför människan är så självdestruktiv.
Har jag klenare psyke än någon annan, därför jag "förstör" mig själv ?

många frågor! ville bara skriva lite.

Det kanske är ditt sätt att släppa fokusen på dina egna bekymmer genom att fokusera på hur andra skulle känna om de var i din situation?
Att tänka på vad andra känner för saken kan alltså vara ett sätt för dig att kliva ur problemet för att komma ifrån det jobbiga och istället fokusera på vad någon annan skulle ha kännt eller gjort, ja så att du slipper komma för nära helt enkelt.

För visst är det så att alla är olika och har olika förutsättningar och fungerar på olika sätt, det behöver man bara läsa här på FB för att se. Något som berör dig kanske inte berör någon annan och vice versa allt beroende på vilket bagage du har och vilken person man är, men oavsett det så har du självklart rätt att känna och tycka om saken oavsett vad någon annan tycker om ditt problem. Det är dina känslor och dem har du alltid rätt att känna.

Nu behöver det såklart inte alls vara så som jag beskriver utan det kan självklart finnas andra anledningar med, men vad du kan fundera över när något känns svårt och jobbigt är att försöka behålla fokusen på hur DU känner och hur DU vill lösa det, istället för att lägga fokusen på hur andra skulle ha gjort eller kännt.

Är nog väldigt mycket sanning i det du säger. Man ska väl bara försöka lära sig att inse det.
Kan vara rätt egoistiskt emellanåt, men när det gäller sådant tänker jag inte alls på mig själv. Det är detta som bekymmrar mig på nätterna också plus allt jag har i mitt "bagage".

Sen alla frågor man har i huvudet, plus många många fler kommer aldrig att besvaras. För jag kan omöjligt känna andras kännslor om du förstår vad jag menar. Men har läst en del här i detta forumet och känner igen mig i vissa människor. Mer eller mindre, men det släpper ändå inte min stackars skalle.

Ibland vill man bara slippa alla dessa tankar, så dricker man massa öl eller trycker i sig något annat skit. Så slår det dubbelt så hårt dagen efter istället.

Tack för ditt svar i alla fall Bra med lite bekräftelse iblan

Det låter ju annars ganska friskt att du känner för andra människor. Det betyder ju att du har empati vilket alla gånger är bättre än att vara utan.

Det brukar kunna hjälpa att tänka att andra människor faktiskt har det värre eller haft sämre förutsättningar men ändå tagit sig ur sina problem. Saker som kan kännas som oöverstigliga för tillfället kan sett på sikt kanske inte vara så farligt.

Jag antar att du passerat 20-strecket, tänk på sånt som du oroade dig på när du var i tonåren, dessa problem kanske ser i dag ut att ha varit små och obetydliga, "hur kunde jag oroa mig för det?". Västerlandets psykiska problem handlar ju oftast om existensiella problem eller ensamhet sällan om brist på materiella ting.

For en gangs skull ar jag riktigt trott pa andra manniskor. Nu ar det bara jag jag jag..

Undrar också samma saker som du gör ibland bloink. Hur tänker jag om en människas mående eller hur tänker denne om mitt mående. Känner en annan människa sig lika hopplös som mig eller det är alltid samma känsla men alla reagerar olika.

Jag antar att det finns olika grader av depression, vissa är lite smått nere hela tiden och vissa kan falla ner riktigt djupt. Tur man har bra vänner iaf

När jag skriver detta kan det uppfattas konstigt, hade intagit benzodiazepiner och alkohol så, sorry isåfall.

Ha det fint allihopa!