Citat:
Ursprungligen postat av
FNLS
Bergman tog tåget till tävlingen.
Citat:
Ursprungligen postat av
Mickey-D
Dock utan Gustav Bergman som missade kvalet. ”Det kändes jättedåligt i kroppen." säger Bergman efter att ha suttit på tåg hela vägen till Italien för att rädda klimatet.
Är man så dum så får man skylla sig själv. Nu kommer han att rasa i den totala World Cup ställningen.
Bäst i kvalet bland damerna var Alva Sonesson som inte ens var uttagen men fick komma in som reserv efter att Karo hade åkt hem.
Ja utöver den lättlurade tågluffaren som tror sig veta bättre än nobelpristagare och dom 90%+ klimatforskare som inte står bakom MSM-hjärntvätten och myten om en
klimatkris så saknas tyvärr även borstbindare Ohlsson, hon skrev en längre text om det här:
www.instagram.com/p/Cx5erOsskLY/
Eftersom Instagram är en jävligt jobbig sajt att ha göra med om man inte är inloggad, så kopierar jag in hennes ord här(jag antar att Instagram inte har stöd för styckesindelning? Jag la till två blankrader.):
Citat:
Ursprungligen postat av Karolin Ohlsson
Jag har alltid tänkt att min främsta egenskap är att jag ALDRIG ger upp! Jag kan kämpa tills benen viker sig, hjärtat stannar och det bara finns smulor kvar av den så kallad kropp jag en gång hade! Har insett att den egenskapen kanske är just min främsta fiende! Det är bara ren rutin för mig att stoppa huvudet i sanden och kötta på… Jag kan springa med smärta, jag kan trycka bort symtom av sjukdommar, jag kan skita fullständigt i att saker och ting inte är kul! Det gör ont att nå toppen, de fattar väl alla?… Men hur ont då? Och när har man blandat ihop toppen med botten?
När Nils frågade mig förra veckan: Hörru lär du dig någonsin av dina misstag?… För du säger att du sitter hemma i träningskläder och hoppas att du ska vara frisk i eftermiddag fast det i själva verket låter som du har cancer🤔
Det fick mig att börja fundera… första svaret va, JA..klart jag gör… eller jag tror det iaf? Eller jag vette fan faktiskt? Hur ska jag veta det?…. På plats i Italien i helgen för att kubba EM veckan därpå, tänkte jag att det skulle gå att kräma fram den där maxfarten för att väcka den här kroppen. Det var först nu jag insåg att svaret är enkelt.. NEEEJ…jag har uppenbarligen inte lärt mig lyssna på kroppen, jag går bara på rutin. Jag VILL ju så gärna att de ska funka. Jag vill att jag ska vara där jag var i våras. Jag vill glömma att jag krashat på höjd, varit övertränad och i stort sett sjuk i snart fyra månader. Jag vill tro att jag kan KÄMPA mig tillbaka och ge mig själv en käftsmäll… spring bara fortare för helvete! Vad fan är problemet?… Jo problemet är JAG! Därför sitter jag nu här påväg att kliva på nästa flyg hem till Stockholm. Jag kan inte med gott samvete mot varken mig själv eller reserv, ta den här EM platsen! Det är inte schysst! Det känns åt helvete fel i magen! Så hur mycket det än suger att inse att den här säsongen passerade och blev allt annat än jag önskat, att jag behöver lämna ett jävligt härligt gäng, 27grader värme och svinrolig sprintorientering… så har jag iaf kanske för första gången lyssnat på min kropp och dragit upp min skalle ur sanden och faktiskt gett upp…. Och det kanske är den bästa present jag kan ge mig själv
Man saknar henne redan.
Startlistor och liveresultat för veckans EM:
https://orienteering.sport/event/european-orienteering-championships/welcome/