Är det bara jag som känner mig oerhört filosofisk?

I så fall skulle jag rekommendera det. Det finns en del bra introduktioner på*youtube och så. Att tänka mycket är inte värt mycket om man missar en hel idéhistoria som redan finns.

Trams (obs! ironi). Början på genuin visdom uppstår, när man inser att man inte vet någonting alls. Man vet vad man inte vet, och inte kan veta, så att säga. Men däremot kan man ta omvägar om man vill, gå in i återvändsgränd efter återvändsgränd. Det är nödvändigt, och nyttigt för dem flesta, har själv varit där och är där till och från fortfarande. Inget fel med det.

Riktig insikt kommer ur tystnaden, när ditt sinne är lugnt och stilla, i nuet, det verkliga, inte långt bort i någon teoretisk, abstrakt, fantasidröm, skapad av tanken. Tanken komplicerar gärna allt, och trasslar in sig i sig själv, det går bara runt, den jagar sin egen svans. Tanken kan få en att bli övertygad, och att tro på vad som helst, allt och lite till.

Det är när sinnet är tomt som du är kreativ, det är då tankarna kommer av sig själv, det är då de inte är nedsmutsade av någon lång, pretentiös, komplicerad och död tankegång ur det förgångna. Det är då du är din sanna natur, det är då du skapar något nytt, revolutionerande.

Till det behöver du ingen kunskap, som bara lär vara en distraktion och ge abstrakta föreställningar som inte har det minsta att göra med verkligheten. Det du behöver är ett hjärta, som skriker efter kärlek, öppna ögon, som söker efter visdom, och livserfarenhet, och det kan man inte lära sig teoretiskt, av böcker.

Det kan man bara lära sig av sig själv, som är det enda verkliga, där ens unika perspektiv, i världen, utgår ifrån. En annans perspektiv, kan vara intressant, men det blir farligt om man börjar blanda ihop sitt egna med andras. Och det är risken med böcker, och kunskap, de vilseleder oss lätt.

Inget illa menat. Bara min syn på det hela.

Med vänliga hälsningar,
Windom 'Skojar'n' Earle31

Du säger att tanken riskerar att bli övertygat av vad som helst, blir inte ens egna unika perspektiv också gärna övertygat av alla möjliga saker? På vilket sätt är insikter sprungna ur lugn mindre benägna att vara vilseledda än andra tankegångar?

Med lite bakgrundsläsning slipper man ramla i några av de vanliga groparna. Visst finns det de som stirrar sig blinda på Wittgenstein när man kan få ut mer av livserfarenhet, men därmed inte sagt att det inte finns mycket att hämta från gångna tider.

Man ska inte ta sina tankar på så stort allvar, man skall ej dyrka dem, de blir vår mästare, när de ska vara vår betjänt egentligen, det gäller i ens egna unika perspektiv också, som du blickar ut i världen ifrån. Du kan bara hitta din egen, inre sanning. Tanken är lat, den härmar gärna andra.

Det är för att dina insikter kommer ur din intuition eller din spontanitet, du överraskar dig själv, en så kallad aha-upplevelse, det är då som du är som mest kreativ, för att då är du fri, då har du inte några förutbestämda uppfattningar, övertygelser om världen, som håller dig fastkedjad, som blir en tyngd. Som färgar fönstret man tittar ut igenom.

Om sinnet aldrig får vila, så blir det slött, trött och övertränat. Det behöver vila som alla andra muskler. Du vet ju själv hur man kan börja hallucinera om man inte har sovit på länge. Tanken grundar sig på det förgångna, minnen, det finns ingen så kallad fri tankeverksamhet, inte om man håller fast i dem i alla fall. Man måste våga låta dem dö, så att det kan födas som nya, friska, vitala tankar istället, hitta nya tankegångar som inte är styrda av det förgångna, för att då är de inte nya längre. Inte klänga fast i dem gamla tankarna, suga på dem, som man suger på ens tumme, för att de ger en trygghet. Du skall skapa ditt egna paradigmskifte inom dig, en psykologisk revolution. Då gör du dig själv och världen en tjänst.

Tanken delar upp allting i delar, det är dess uppgift, den ser allting svart och vitt. Det är som en radar som är till för att snappa upp farligheter som kan finnas i dess närhet. farligt, icke farligt. Framtiden och det förgångna. Jag och du. Den ser bara problemen. Därför blir den själv ett problem, om man låter det härja fritt, den förstärks bara, och tror att det är farligt, om man inte låter den ta ens beslut hela tiden, om man släpper garden.

Desto mer vi söker efter trygghet, desto mer otrygga, paranoida, isolerade, rädda, oflexibla blir vi. Tanken, som vi känner till den nu, kommer aldrig att förstå verkligheten, då verkligheten är odelbar – det lilla finns i det stora, men det stora finns inte i det lilla. Delarna kommer aldrig att ta slut. Även fast du lägger ihop pusselbitarna, så är det bara en bild, det fattas dimensioner. Ett fragment kan bara förstå ett annat fragment.

Det är därför man skiljer på sinnet och kroppen, så kallad "jag och kroppen"-mentalitet, det gör så mot sig själv, tror jag. Det har fått hybris och känner sig som en person i kroppen, istället för kroppen i sin helhet, och det bygger på ignorans. Det har satt sig i förarsätet. Man hittar illusoriskt, det man vill hitta, det är önsketänkande och girighet som ligger i grunden för det.

Det är sant det du säger, att man kan ta lite genvägar. Det bör man göra, annars är man inte riktigt klok. Man måste ju komma till insikten om att kunskap inte är allt på något sätt också, om det nu stämmer. Den vise lär sig av andras texter, berättelser, erfarenheter, insikter som de har fått kämpa för, den smarte löser problemen, den vise undviker dem. Det är lidandet som är fröet till visdom, tror jag. Det är då sökandet börjar på riktigt. Det är det som driver mänskligheten framåt, utvecklar oss, till vår sanna potential.

Det är bara mina spekulationer och min synvinkel, är inte övertygad om någonting längre. Det är ju inte så svart och vitt, som jag kanske verkar få det till. Det är mycket önsketänkande från min sida också. Nästan allt det här har jag lärt mig av böcker, ironiskt nog. Är en äcklig hycklare. Men man måste ju implementera det man lär sig av böckerna också. Annars vet man ju inte om det stämmer. Att veta är att göra.

Man gör sina misstag, man faller i backen. Men det är bara att resa sig upp, putsa bort smutset, och gå med huvudet högt. Håll fanan högt. Lär er av era misstag, gör inte motstånd mot motståndet. Erfarenheten, livet, det konkreta, har lärt mig mer, än alla böcker tillsammans och hundratals timmar på YouTube. Det har gett mig ödmjukhet inför livet. Det har tagit ner mig på jorden.

Ville bara röra om lite i grytan med mitt förra inlägg.

Med vänliga hälsningar,
Windom 'Provocerar'n' Earle31

Det känns lite som att du angriper en idé som jag inte står för. Att läsa lite Platon är inte ekvivalent med att aldrig låta hjärnan vila, att utforska andras idéer är inte detsamma som att ge upp sin egen tankevärld. Kommentaren var ju på*att TS inte läst något alls, inte en uppmaning att fästa sig till den grad att man inte får några andra erfarenheter.

Känner lite ilska i luften. Ber om ursäkt i så fall. Ta mig inte för seriöst, jävlas lite bara. Ville visa det från en annan synvinkel. Det är lite spel för galleriet, finner nöje i det. Ville bara röra om i grytan, som sagt, min vän.

Ber om ursäkt om jag slösade din tid.

Med vänliga hälsningar,
Windom 'Pellejönsen' Earle31