Vi hade en i fotbollslaget som var "fågelskådare", han var inte riktigt med i matchen, så att säga. Menar inte att "lagets filosof" skulle vara något dåligt dock, men det kan ju vara synonymt med dagdrömmare också.
Tänker också väldigt mycket, kan inte rå för det. Ibland går det så långt att jag har svårt att sova och nästan blir manisk. Det slår över, kan man säga. ibland distraherar och handikappar mitt dagdrömmande mig, som när befinner mig i en diskussion och ska vara fokuserad och hörsam, det är som att jag försvinner ett tag.
Jag vet inte varför jag är sådan. Jag har väldigt livlig fantasi, är nyfiken, om jag får säga det själv. Leker gärna med tanken, det finner jag njutning i, fast ibland lidande också beroende på vad jag tänker på, så klart, men ser inte det som något dåligt – tvärtom, man ska ifråga sätta allt, oavsett om det är obehagligt, hur löser man det annars? Det är oftast de viktiga frågorna som är läskiga, tror jag, då har man kommit rätt.
Är också besatt av det mystiska, som inte går att beskriva med ord, som inte riktigt går att förstå, att greppa, som något som lurar bakom en förförisk dimma. Som det undermedvetna. Som poesi, man försöker beskriva det obeskrivbara.
Konst och filosofi går hand i hand, tror jag. Filosofi är en tolkning av världen, en synvinkel, som konst. Man skapar något magiskt, som när man får en aha-upplevelse. Så musik är en väldigt bra inspirationskälla. Har blivit inspirerad av låttexter och så många gånger. Utövar även själv musik, och även andra saker inom skapandesfären, så att säga. Det är själva skapandet som är viktigt, tror jag, för att man har nytta av kreativiteten när man tänker också.
Men tycker inte om att kalla mig för filosof. För det första så anser jag inte att jag är tillräckligt bildad för det, och för det andra så tycker jag att det är lite pretentiöst. Jag är snarare en ordbajsare, en mystiker.
Med vänliga hälsningar,
Windom 'Dimman' Earle31
__________________
Senast redigerad av WindomEarle31 2016-04-25 kl. 22:09.
