Svärmor är jobbig och konstig!

Han vet såklart alltihop om hela situationen, Dock vet han inte att jag gjort den här tråden....

den "saknade dottern" har jag också tänkt på, de har bara 2 söner och hon har en syster men de sa upp kontakten med varandra i tonåren, varför vet inte ens min pojkvän

Svärmors syster..
Jag har frågat honom om han ens frågat henne varför det blev så och han säger att bara de kommer på tal om hennes syster så vill hon bara byta samtalsämne

Jag är själv förälder... Det är inte lätt att släppa ungarna. Dom är ens barn även om dom är 23, eller 53. Att ha dom på 30 mils håll och träffas några gånger om året skrämmer vettet ur mig. Jag blir iskall inombords bara av tanken. Jag skulle bli tokig.
Hon vill ha mer av er, både sin son och dig, än vad ni kan erbjuda. Det ligger inte något förnuftigt tänkande bakom det, det är känsla. Ur hennes synvinkel har hon förlorat det liv hon hade med son när han bodde hemma. Hon saknar det, behöver ha så mycket som möjligt av er istället. Man kan kalla det att hon försöker ställa sig in hos dig, och få mycket umgänge som möjligt. Men det inte av illvilja mot dina behov och din föräldrar.
Hur gör man när man vet med förnuftet att man ska göra på ett sätt, men känslan drar en åt rakt motsatt håll? Det är inte lätt och kanske inte ska tycka illa om henne för att hon inte lyckas pricka in rätt nivå. Jag tycker synd om henne.
Men om det blir FÖR mycket så måste ni förstås ta ett snack med henne. Här har du ett allvarligt "pojkvänstest". Snacka med honom först och med tanten tillsammans. Håll det vänligt och hänsynsfullt. Alla har olika behov och målet är förstås att såra alla inblandade så lite som möjligt. Men man måste ju vara ärlig också. Utgångspunkten är att var och förklarar hur den själv känner, inte vad man tycker att andra gör fel.
Klarar din pojkvän det bra, så har ni tagit ett stort steg framåt tillsammans i er relation.