Hej!
Jag har skaffat det här kontot just för att jag behöver åsikter ifrån utomstående.
Jag ska försöka att återge så många detaljer som möjligt så att det blir lättare för er att bilda er en uppfattning.
Ber om ursäkt i förväg om det blir lite rörigt och långt. Men ska göra mitt bästa!
Då börjar vi!
I december 2013 träffade jag min nuvarande pojkvän (jag 23år, han 22år). Vi umgicks mycket och var inofficiellt ett par i februari. Vi höll det för oss själva ett bra tag då det var bådas första seriösa relation.
I alla fall så bodde jag och han på olika orter vid det tillfället (30 mil emellan oss) och vi försökte ses varenda/varannan helg
En helg jag är där, så börjar vi prata om att berätta för våra familjer och vänner hur det ligger till, varpå min pojkvän säger "ja min mamma har börjat ana att det är något men hon vet ju ingenting om dig än".
Dagen går och vi sitter i bilen för att åka och handla när jag ser att jag fått en vänförfrågan på FB av en person jag inte känner igen. Visar för mig pojkvän, namnet och bilden, varpå han säger skamset "det där är min mamma, Hur kan hon veta vem du är?" (Eftersom vi hållt det hemlig så har vi aldrig taggats i gemensamma inlägg på FB)
Han ser lika förvånad ut som jag. Känner att jag struntar i att acceptera förfrågningen direkt och låter den vara en stund men känner att det är lika bra att acceptera den.
Tiden går och det börjar närma sig midsommar, då vi planerar att jag ska få träffa hans familj för första gången.
Det blir midsommarafton och vi anländer till deras hus, det är bara vi, hans föräldrar och storebror.
Det var sååå stelt, jag försöker att starta konversationer men ingen brydde sig, de pratade bara med varandra och ignorerade mina initiativ till konversationer med "mm". (Kanske har att göra med att de är från norrland och är fåordiga utav sig
)
Efter 2-3h åker vi äntligen där ifrån! Jag antar att att första gången är lite stelt, plus att det var första gången jag mött en partners föräldrar och första gången för min pojkvän att ta med sin flickvän. Det går ca 30 min efter att vi lämnat huset och jag ser på min FB att min svärmor har gjort ett inlägg på min logg som alla kan se, där det står " Vad kul att träffa dig, fina, vackra underbaraste tjejen. längtar tills vi ses nästa gång igen" Öhm kände jag, och undrade om det var ett skämt då hon knappt sagt ett ord till mig under hela min vistelse hos dem. Och så får hon det att låta som att vi känner varandra så väl!
Efter detta så hinner jag kanske träffa dem 5 ggr till (fortfarande väldigt stelt) under min sommarsemester. Därefter åker jag hem mina 30 mil, och fortsätter att pendla fram och tillbaka till min pojkvän tills vi blir sambos hos mig i mars 2015.
Då vi ursprungligen är från somna ort så brukar vi åka hem för att hälsa på våra föräldrar och syskon när tillfälle ges. Det sker inte ofta eftersom jag jobbar väldigt ofta på helger.
I alla fall så åkte jag upp dit under 2 helger utspritt och sen berättade min pojkvän för mig att hans mamma ringt och sagt att "Det känns som att "Isotopes" inte tycker om mig för hon kommer aldrig hit när hon är här"
Jag blir lite lätt irriterad och förklarar för min pojkvän att han gärna kan förklara att jag ser mina föräldrar 4-6ggr om året under 1 vecka sammanlagt och känner att jag inte alls behöver vara med henne då jag faktiskt är där för att hälsa på min familj! jag kan träffa henne när min pojkvän också är där! varför ska jag umgås med henne själv? Bad honom även tillägga att han inte ens haft tillfälle att träffa min pappa efter mer än1 år tillsammans!
Tiden går och det blir midsommar igen, Vi är ute och fester och bestämmer oss för att sova hos hans föräldrar i hans pojkrum den natten, I rummet finns en 90 säng men vi sover skavfötters utan problem.
Efter 1 vecka så får jag ett meddelande av hans mamma på en bild på en skit stor bäddsoffa, där hon också skrivit, "nu får ni plats bättre!" Svarar med ett "härligt, men det gick bra att sova trångt med" Tänkte först att hon köpt den av många anledningar som att använda den till andra som sover där.Men sen berättar min poijvän igen " Min mamma är besviken för att vi inte sover här oftare nu när hon köpt en bäddsoffa" Helt allvarligt, så har hon tydligen köpt den pga att hon vill att jag/vi ska vara där oftare, men jag förklarar igen att jag förstår inte att hon inte förstår att jag hellre sover hon MIN mamma när jag väl är hemma som bor 8km ifrån henne!
Vid det här tillfället så börjar jag störa mig jätte mycket på henne, men jag försöker hålla god ton och min.
Hon skriver sms hela tiden och frågar hela tiden om hon ska köpa något till mig, hon låtsas om som att hon känner mig. köper grejer jag sagt att jag inte vill ha i alla fall. Hon åkte utomlands och frågade om jag ville ha något från taxfree 3 ggr men tackade vänglien men bestämt nej. Visar sig att hon kommer hem med ett par örhängen i alla fall, jag ler, tackar och tar emot, varpå hon droppar kommentaren "det är äkta guld bara så du vet"
Följer med på en släktträff också och jag åker hem runt 23. nästa dag har jag fått ett sms kl 05 "jag älskar dig" vet knappt vad jag ska svara, och får under dagen "hoppas jag inte chockade dig" Hur kan hon skriva så när hon inte känner mig?!
Bägaren började rinna över när hon helt plötsligt frågar efter min mammas nummer för att hon vill bjuda henne på en lunch en dag, berättar för min mamma att hon vill göra det. Och min mamma säger "vad trevligt, men vad konstigt att luncha med henne själv utan dig eller din pojkvän. Jag träffar henne gärna men i så fall med er"
Det får 10 minuter och jag får ett "?" utav min svärmor för jag inte skickat numret" Efter ytterligare 10 min får jag svaret "Det är lugnt, jag får fram det på annat vis, via Eniro"
1 vecka innan min födelsedag får jag också ett sms " vet inte vad jag ska ge dig i present men ge mig ditt kontonummer så för jag över pengar åt dig" Hennes beteende är så konstigt! Vad ska man svara?
Bägaren rann dock tillslut över när (Vi har samma födelsedatum
) När jag får ett sms " kan inte "födelsedagen" vara våran dag?"
Spelar dum och frågar vad hon menar.
"Ja, att "födelsedagen" är bara din och min dag?" Då blev jag så himla less på allt att jag skrev ett långt meddelande om hur jag kände med allt, att jag tycker att hon är för på, att jag känner mig pressad och att en relation tar tid att bygga upp, sluta låtsas som att du känner mig när du inte gör det, och heller inte verkar vara intresserad utav att lära känna mig när vi väl ses eftersom du "mmm":ar bara till det jag har att säga. Jag tog nog i lite hårt, men kände att det samtidigt var bra för min del och för hennes att höra hur hon egentligen beter sig.
Svaret jag då får är "bra så"
Så nu sitter jag här med en ännu stelare relation till min partners mamma, men jag tycker inte att jag har gjort något fel, jag vill ju såklart att vi bara ska kunna umgås utan att hon ska ha sådana jävla stalking fasoner, Dessutom har jag förklarat hur jag känner med allt och jag får ett "bra så" tillbaka?!
Jag undrar hur jag ska göra för att relationen i alla fall ska kunna fungera hyfsat okej, om det är jag som ska ta i takt pinnen eller låta hon ta det, eller bara låta det vara? Eller bara åsikter om situationen!
Tack om ni tog er tid att läsa!
Jag har missat massa incidenter men skulle jag ta med allt skulle jag aldrig bli färdig med inlägget!
Jag har skaffat det här kontot just för att jag behöver åsikter ifrån utomstående.
Jag ska försöka att återge så många detaljer som möjligt så att det blir lättare för er att bilda er en uppfattning.
Ber om ursäkt i förväg om det blir lite rörigt och långt. Men ska göra mitt bästa!
Då börjar vi!
I december 2013 träffade jag min nuvarande pojkvän (jag 23år, han 22år). Vi umgicks mycket och var inofficiellt ett par i februari. Vi höll det för oss själva ett bra tag då det var bådas första seriösa relation.
I alla fall så bodde jag och han på olika orter vid det tillfället (30 mil emellan oss) och vi försökte ses varenda/varannan helg
En helg jag är där, så börjar vi prata om att berätta för våra familjer och vänner hur det ligger till, varpå min pojkvän säger "ja min mamma har börjat ana att det är något men hon vet ju ingenting om dig än".
Dagen går och vi sitter i bilen för att åka och handla när jag ser att jag fått en vänförfrågan på FB av en person jag inte känner igen. Visar för mig pojkvän, namnet och bilden, varpå han säger skamset "det där är min mamma, Hur kan hon veta vem du är?" (Eftersom vi hållt det hemlig så har vi aldrig taggats i gemensamma inlägg på FB)
Han ser lika förvånad ut som jag. Känner att jag struntar i att acceptera förfrågningen direkt och låter den vara en stund men känner att det är lika bra att acceptera den.
Tiden går och det börjar närma sig midsommar, då vi planerar att jag ska få träffa hans familj för första gången.
Det blir midsommarafton och vi anländer till deras hus, det är bara vi, hans föräldrar och storebror.
Det var sååå stelt, jag försöker att starta konversationer men ingen brydde sig, de pratade bara med varandra och ignorerade mina initiativ till konversationer med "mm". (Kanske har att göra med att de är från norrland och är fåordiga utav sig
) Efter 2-3h åker vi äntligen där ifrån! Jag antar att att första gången är lite stelt, plus att det var första gången jag mött en partners föräldrar och första gången för min pojkvän att ta med sin flickvän. Det går ca 30 min efter att vi lämnat huset och jag ser på min FB att min svärmor har gjort ett inlägg på min logg som alla kan se, där det står " Vad kul att träffa dig, fina, vackra underbaraste tjejen. längtar tills vi ses nästa gång igen" Öhm kände jag, och undrade om det var ett skämt då hon knappt sagt ett ord till mig under hela min vistelse hos dem. Och så får hon det att låta som att vi känner varandra så väl!
Efter detta så hinner jag kanske träffa dem 5 ggr till (fortfarande väldigt stelt) under min sommarsemester. Därefter åker jag hem mina 30 mil, och fortsätter att pendla fram och tillbaka till min pojkvän tills vi blir sambos hos mig i mars 2015.
Då vi ursprungligen är från somna ort så brukar vi åka hem för att hälsa på våra föräldrar och syskon när tillfälle ges. Det sker inte ofta eftersom jag jobbar väldigt ofta på helger.
I alla fall så åkte jag upp dit under 2 helger utspritt och sen berättade min pojkvän för mig att hans mamma ringt och sagt att "Det känns som att "Isotopes" inte tycker om mig för hon kommer aldrig hit när hon är här"
Jag blir lite lätt irriterad och förklarar för min pojkvän att han gärna kan förklara att jag ser mina föräldrar 4-6ggr om året under 1 vecka sammanlagt och känner att jag inte alls behöver vara med henne då jag faktiskt är där för att hälsa på min familj! jag kan träffa henne när min pojkvän också är där! varför ska jag umgås med henne själv? Bad honom även tillägga att han inte ens haft tillfälle att träffa min pappa efter mer än1 år tillsammans!
Tiden går och det blir midsommar igen, Vi är ute och fester och bestämmer oss för att sova hos hans föräldrar i hans pojkrum den natten, I rummet finns en 90 säng men vi sover skavfötters utan problem.
Efter 1 vecka så får jag ett meddelande av hans mamma på en bild på en skit stor bäddsoffa, där hon också skrivit, "nu får ni plats bättre!" Svarar med ett "härligt, men det gick bra att sova trångt med" Tänkte först att hon köpt den av många anledningar som att använda den till andra som sover där.Men sen berättar min poijvän igen " Min mamma är besviken för att vi inte sover här oftare nu när hon köpt en bäddsoffa" Helt allvarligt, så har hon tydligen köpt den pga att hon vill att jag/vi ska vara där oftare, men jag förklarar igen att jag förstår inte att hon inte förstår att jag hellre sover hon MIN mamma när jag väl är hemma som bor 8km ifrån henne!
Vid det här tillfället så börjar jag störa mig jätte mycket på henne, men jag försöker hålla god ton och min.
Hon skriver sms hela tiden och frågar hela tiden om hon ska köpa något till mig, hon låtsas om som att hon känner mig. köper grejer jag sagt att jag inte vill ha i alla fall. Hon åkte utomlands och frågade om jag ville ha något från taxfree 3 ggr men tackade vänglien men bestämt nej. Visar sig att hon kommer hem med ett par örhängen i alla fall, jag ler, tackar och tar emot, varpå hon droppar kommentaren "det är äkta guld bara så du vet"
Följer med på en släktträff också och jag åker hem runt 23. nästa dag har jag fått ett sms kl 05 "jag älskar dig" vet knappt vad jag ska svara, och får under dagen "hoppas jag inte chockade dig" Hur kan hon skriva så när hon inte känner mig?!
Bägaren började rinna över när hon helt plötsligt frågar efter min mammas nummer för att hon vill bjuda henne på en lunch en dag, berättar för min mamma att hon vill göra det. Och min mamma säger "vad trevligt, men vad konstigt att luncha med henne själv utan dig eller din pojkvän. Jag träffar henne gärna men i så fall med er"
Det får 10 minuter och jag får ett "?" utav min svärmor för jag inte skickat numret" Efter ytterligare 10 min får jag svaret "Det är lugnt, jag får fram det på annat vis, via Eniro"
1 vecka innan min födelsedag får jag också ett sms " vet inte vad jag ska ge dig i present men ge mig ditt kontonummer så för jag över pengar åt dig" Hennes beteende är så konstigt! Vad ska man svara?
Bägaren rann dock tillslut över när (Vi har samma födelsedatum
) När jag får ett sms " kan inte "födelsedagen" vara våran dag?"Spelar dum och frågar vad hon menar.
"Ja, att "födelsedagen" är bara din och min dag?" Då blev jag så himla less på allt att jag skrev ett långt meddelande om hur jag kände med allt, att jag tycker att hon är för på, att jag känner mig pressad och att en relation tar tid att bygga upp, sluta låtsas som att du känner mig när du inte gör det, och heller inte verkar vara intresserad utav att lära känna mig när vi väl ses eftersom du "mmm":ar bara till det jag har att säga. Jag tog nog i lite hårt, men kände att det samtidigt var bra för min del och för hennes att höra hur hon egentligen beter sig.
Svaret jag då får är "bra så"
Så nu sitter jag här med en ännu stelare relation till min partners mamma, men jag tycker inte att jag har gjort något fel, jag vill ju såklart att vi bara ska kunna umgås utan att hon ska ha sådana jävla stalking fasoner, Dessutom har jag förklarat hur jag känner med allt och jag får ett "bra så" tillbaka?!
Jag undrar hur jag ska göra för att relationen i alla fall ska kunna fungera hyfsat okej, om det är jag som ska ta i takt pinnen eller låta hon ta det, eller bara låta det vara? Eller bara åsikter om situationen!
Tack om ni tog er tid att läsa!
Jag har missat massa incidenter men skulle jag ta med allt skulle jag aldrig bli färdig med inlägget!
__________________
Senast redigerad av Isotopes 2016-04-19 kl. 20:14.
Senast redigerad av Isotopes 2016-04-19 kl. 20:14.
