Lära sig äta mat som man ogillar

Dom flesta människor har olika typer av mat som dom ogillar eller tycker inte är gott.

Det finns mat man får kväljningar av och det finns mat som man kan äta men helt enkelt inte gillar.

Nu snackar jag helt vanlig mat och ingen udda mat.

Min fråga är att gå det att börja gilla mat som man egentligen ogillar ? Om man gör det ex under en lång tid? Någon som har testat eller finns det någon forskning på det?

Mat jag mår illa av ex lever, bruna böner
Mat jag ogillar ärtsoppa, rotmos


Diskutera

Lever är definitivt något jag aldrig kommer tycka om. Därimot gillar jag oliver nu som jag avskydde förrut. Bruna bönor, tror det är såsen du ogillar och kanske inte bönorna?

jag är 184 cm och väger 57 kilo, (man)
jag har aldrig ätit mjölkprodukterna

ost,smör,keso, aldrig druckit ren mjölk bara med oboy ja gillar inte lukten av de ja nämnde,
jag gillar inte heller leassange (stavning) och såna grejer potatisgrateng.

Har för mig att det tar 14 gånger innan man lär sig tycka om något. Minns inte vart jag läst det, kan vara mer eller mindre också. Om du dricker kaffe så kanske du minns tiden det tog innan man tyckte det smakade någorlunda och tills man tyckte om det.

Varför vill du lära dig att äta sånt som du ogillar?

Till viss grad tror jag att man kan det.
Det ligger inte bara i själva råvaran utan kan vara hur rätten tillagas också.
Man kan även prova sig fram med att byta ut ingredienser för att vänja sig också.

Psyket har stor betydelse för hur man känner sig av viss mat. Bruna bönor, ärtsoppa, lever och liknande är ju gamla husmansrätter som man, i alla fall förr, fick i sig som spädbarn. I dagens kök är det nog inte lika vanligt och därmed också en del motvilja för man har inte lärt sig äta dem.

Rätt inställt psyke och brist på mat så tror jag man kan äta nästan allt. Är Du hungrig och gått utan mat flera dar så slinker nog både ärtsoppa och lever ner utan problem och Du lär ej heller må illa av det.

Att man mår illa av viss mat är nog mer psyket än att maten skulle vara dålig. Den mat Du nämner är delikatesser som jag gärna sätter i mig. Och personligen så äter jag med god aptit det mesta, men paltbröd har jag ännu inte lärt mig älska!

Jag undrar det har försökt lära mig att äta fisk, men det går bara inte.

Mycket sitter i bakhuvudet sen lite och smaklökar ändras med tiden.

Isterband med dillstuvad potatis gillade jag ej förut men nu älskar jag det.

Men rotmos med fläsk har jag ej vågat mig på än men skulle säkert gilla de mer nu än som liten 😀

En metod som fungerat för mig är att fasa in det. Jag hade jättesvårt för svamp, det kändes som att det svällde i halsen när jag skulle svälja. Dock har ju många svampar en fantastisk smak, så jag började smått genom att finhacka olika sorter och röra ner dem i diverse grytor och annat.
Nu kan jag käka det mesta, även om stora kokta svampar fortfarande tar emot med sin konsistens.


När det kommer till isteband exempelvis, tror jag många har fått fel uppfattning av rätten från den där degiga massan som kom ångandes ur skolkökets ugnar.

Isterbanden ska vara av hög kvalitet, de ska vara syrade och lätt rökta, de ska klyvas på mitten och vändstekas, så att även innehållet i korven får stekyta.
Jag försöker vara försiktig med att säga att saker är rätt eller fel, världen är inte svartvit, men när det kommer till isterband finns det ett rätt sätt och ett fel sätt att steka, och de ska aldrig ens komma i närheten av en ugn. Aldrig.

Jag tror det var i Landet brunsås som Erik Haag testade detta genom att mata sin unge med lever. Ungen hatade levern i början men efter 14 gånger tyckte han att det var gott.

Men, varför ska man äta det man inte gillar? Sedan jag kunnat försvara mej har jag ätit det jag gillar skulle aldrig försöka tvinga i mej något som inte smakar gott. Men, det kanske bara är jag.

Kan mycket väl stämma.