Inte haft så "låg" puls på flera månader.

Har en oerhörd ångest dagligen, toppar det med panikattacker ganska ofta. Är ständigt orolig och har världens hypokondri.

Har alltid haft en puls på 70-90 när jag känt mig lugn, det stegrar ju sjävklart vid panikattacker.
Konstigt nog så tog jag en halv lergigan 12,5mg och efter en stund blev jag ovanligt lugn. SAMTIDIGT som jag hade panik och min puls låg på 59.

Nu har jag kollat pulsen 50 gånger på 2 timmar, blir seriöst tokig på mig själv.
Har aldrig haft så låg puls sålänge jag kommer ihåg.

Är helt hundra i hjärnan att det här är någonting farligt, det är fel på hjärtat eller något.

Egentligen vill jag bara åka till akuten men dom skulle skratta åt mig, och jag behöver sömn. Inte sovit många timmar denna vecka.

Någon som är vaken o kan lugna ner mig?

Samla dig lite nu, en puls på 50-100 är helt normalt.

Håller med.

Jag vet, jag är bara otroligt orolig av mig och kan inte slappna av. Eftersom jag aldrig haft såhär låg puls trots att jag är stressad.

Ta det lugnt det är ingen fara med en puls på 60 slag i minuten.

Jag hade en period i min ungdom då jag var rätt vältränad konditionsmässigt
och hade en vilopuls på 28 slag i minuten. Cyklade då ca 60 mil i veckan plus
löptränade parallellt.

Gjorde då en läkarundersökning för en utredning om ett hjärtfel som går i arv i min
släkt på pappas sida. Hjärtat var normalt men läkaren hade aldrig sett en lägre vilopuls.

Jag berättade då om mitt träningsprogram och han sa att det var helt normalt med tanke
på min träningsdos.

Är själv hypokondriker, kanske inte världens men jag vet hur du känner. Jag hade själv en period för några år sedan när jag vaknade med hjärtrusningar nästan varje natt. Jag mätte pulsen varje halvtimme och kollade runt på nätet om det var farligt, var livrädd att det var något fel på mitt hjärta. Efter flera EKG och några andra tester fick jag det bekräftat av flera läkare att mitt hjärta var friskt och att det berodde på stress.

TS du har inbillningssjukan, som kan vara jobbigt att leva med om den är allvarligt.

Några tips är:

Kolla aldrig på nätet om puls eller om hjärtat och försök aldrig att ställa en diagnos på dig själv

Ta inte din puls

Fokusera på något annat än ditt hjärta

Det finns folk med allvarliga hjärtsjukdomar, men du är DEFINITIVT inte en av dem.

Så bra skrivet. Nu är jag visserligen en av alla de som har det exakt så som TS. Jag är dock medveten om att det sitter i huvudet på mig, typ. Varför är det då så svårt att sluta känna efter? Helt jävla otroligt. Tur att mina medmänniskor är väl medvetna om mitt problem. Mediciner tyckte jag bara ställde till det mer. Jag stog på 300mg Lergigan om dagen vid behov, samt lyrica och nån benzo. Nä. Snacka om zombiemode.

Edit: jag vet vad du menar när du berättar att nojjar för pulsen är normal under pågående PÅ-attack. Får själv sällan hjärtklappning längre under PÅ, men jagar upp mig mer PGA detta. PÅ har jag som tur är sällan dessa dagar.

Visst kolla upp det om du är orolig. Men jag ska ge dig några tips i framtiden. Jag känner en tjej som höll på att kolla pulsen hela tiden och så fort den låg lite högre än vanligt nojjade hon upp sig som fan och skulle in till sjukan och ta EKG osv. Många gånger lyckades jag snacka henne till lugn men inte alltid.

Har även erfarenhet av det själv, lidit av paranoia/hypokondri/ångest/panikångest i över 10 år och gått igenom flera benzo-avtändningar bla. Ibland har det känts som att jag inte kan andas, som att huvudet ska sprängas av trycket eller att öronen håller på att brinner upp. Mitt hjärta är perfekt.

Det jag gör är att intala mig själv att alla symptom beror på ångesten, det är alltså själva ångesten som skapar symptomen. När ångesten går över försvinner symptomen. Man kan också när man har ångest typ skriva ner hur man mår, vilka symptom man har och sedan stryka över dem när det gått över. Då vet man till nästa gång att de symptom man känner beror på ångest och nojjar inte upp sig över det.

Jag lider av samma sak, går och lyssnar av kroppen hela tiden, panikångesten ligger alltid runt hörnet. Det viktiga är att inte lyssna på hjärnspökena. Om hjärnan säger åt dig att göra någon tvångstanke, att kolla pulsen eller dylikt gör det inte. Man blir fan galen till slut. Det gör ont i början att gå emot hjärnspökena men det är det bästa sättet jag har funnit mot mina problem. Jag har blivit av med många av mina tvångstankar på det sättet. Om man mår för dåligt så hjälper det alltid att snacka med någon nära som kan tänka i andra banor än man själv kan i det läget.

Förövrigt triggade Lergigan igång panikattacker på mig. Skitmedicin imo.

Tror att anledningen till att just lergigan triggar är att den är lugnande rent fysiskt men sinnet är fortfarande upp i varv, så ångesten är kvar och pulsen sjunker :/