Kineser lär derivata i fjärde klass.

Okej, kan vi inte? Det finns många ämneslärare som har behörigheten år 4 till gymn.

Nej, nu har du helt fel. Det fanns inga entreprenörer i Singapore, så staten startade bolag och delprivatiserade dom, de delprivatiserade företagen ingår i aktiefonden " tamesek holdings ". Sydkorea gjorde likadant, men de privatiserade företagen helt. Jag har försökt säga till dig att statligt ägande går emot nyliberalismen principer, oavsett omständigheter men det vägrar du ta till dig.



Du hittar på dina egna subjektiva bedömningar. I en socialistisk ekonomi är inte varor, tjänster och arbetskraft prissatta efter utbud och efterfrågan. Ett klasslöst samhälle helt enkelt. Socialt skydd har ingenting att göra med socialism. Alla länder som är utvecklade är blandekonomier.

* Det handlar om att lära sig och förstå funktioner.
* Att förstå och skaffa sig färdigheten att beskriva ett (del)problem som en funktion.
* Och för just din fråga: att det för det problemet finns ett intresse av att känna till funktionens förändringshastighet.

Klarar du inte detta är det troligt att du inte förmår ta fram en kvantitativ lösning på problemet utan förfaller till blinda gissningar och trial and error.


Generellt handlar matematik (och fysik) skolningen om att träna upp den generella förmågan till problem förståelse och lösningsförmåga. Det är den som leder till framgång i arbetslivet. (Inte nödvändigtvis just exakt det man läst i en given kurs).

Eller kort sagt: Genom att traggla sig i genom mycket matematik (och fysik) blir man generellt mindre enfaldig. Och då blir man effektivare och gör mindre fel i arbetslivet.

Oj, du förstår verkligen inte. Inte helt omöjligt att du jobbar som lärare?

Vilka belägg har du för det? Mina personliga erfarenheter talar nämligen precis emot det.


Varför tar du upp ytterligheter? Är det någon som har sagt att man kan träna upp människor till att bli Einsteins? Är du en sådan där Stora Individer-runkare som älskar att onanera till vad extremt duktiga, och extremt ovanliga, individer lyckats med och samtidigt glömmer bort alla osynliga, normala personer som kollektivt driver utvecklingen framåt? Den svartvita bild du målar upp är ju lite märklig.

Ja, höga hästar har du iaf. Håll dig du till din psykometriska tro så kan vi mer bildade hålla oss till verkligheten.

Aha okej, men om vi tittar på listan över alla länder, vare sig testen var digitalt eller på papper, verkar den stora bilden vara det att länder med god admininstrationskultur presterar bättre. Finland, Schweiz, Kanada, Holland och Tyskland, de 5 bästa västerländerna, har alla en bra administration. Grekland, Slovakien, Italien, Portugal och Spanien har alla en dålig administration. Notera att p.g.a. den dåliga administrationskulturen har de 5 sämsta länderna en dålig välfärdsstat.

Forskning.


"Normala personer" driver inte utvecklingen framåt i avseende på innovationer och vetenskapliga framsteg. Gemene man, en arbetstagare och konsument, bidrar med få intellektuellt värdefulla insikter; inte ens majoriteten av intelligensmässiga "genier" lyckas med sådana bedrifter. Vill du inte medge detta så kan jag inget annat antaga än att vi talar om vitt skilda saker.

Du kan trycka in hundra ekonomer, sjukskötare och ingenjörer i ett rum och presentera ett problem för dem att lösa, utan produktiva resultat. Samtidigt kan du finna en (1) person som löser samma tankenöt i ett ögonblick. Genialitet kan inte ersättas med större mängder huvuden.

Vilken forskning? Det vore intressant om du kunde visa forskning som säger att man inte kan lära mig människor att bli mer kreativa. Eller att intelligens inte påverkas av yttre faktorer, exempelvis utbildning och socialisation.



Du använder begreppet kreativitet i en betydligt märklig mening om kreativitet = genialitet, helt o hållet nya sätt att se på saker som bryter alla konventioner och invanda mönster som leder till enoooooorma framsteg. Enligt mig så är kreativitet och intelligens betydligt mer breda begrepp än genialitet, dvs begrepp som täcker in betydligt mer än att vara en person som skapar helt nya förutsättningar för, exempelvis, vetenskaperna.

Ditt exempel här ovan är också helt absurt. Under fel omständigheter kommer en Einstein aldrig att bli en Einstein oavsett hur intelligent eller kreativ hen är. Således är det helt o hållet relativt huruvida en person kommer att bli "kreativ" (i din mening av ordet); det finns ingenting hos en människa som gör denne kreativ, det är ju helt situationsbundet.

Min mormor var en extremt kreativ person som kunde hitta på lösningar på enkla problem i vardagen utan att för den skull leda mänsklighetens utveckling framåt.

Och sen vet jag inte hur mycket erfarenhet du har av att arbeta med människor, exempelvis på ett företag där man måste lösa ett visst problem, men ofta så sker detta kollektivt då många problem är av en sådan typ att det krävs olika kunskaps- och kompetensområden vilket en person inte besitter helt ensam. Vad arbetar du med och vad har du egentligen för erfarenhet av att arbeta och faktiskt vara kreativ (ofta tillsammans med andra)?

Men återigen: varför talar du om ytterligheter? Du svarade aldrig på det. Har du någon form av autistisk störning som gör att du måste se allting i absoluta extremer? Allt måste ses som svartvitt för att du ska kunna förstå verkligheten, är det det som är din grej?

Här har vi en till som inte vill att kommande generation ska vara smartare än sig själv, det luktar lite jante om dig. Vad spelar det för roll om dom har det eller inte, dom är smartare än oss och vi kan lära oss från dom. Har du ens läst igenom tråden? Om inte gör om gör rätt och läs den, folk har sagt att Kina har bättre och nyttigare matematik än vår.

Är du bränd eller? Jag läste ett inlägg här på Flashback om det här ämnet och skapade en tråd om det, håller du inte koll på vad du skriver eller?

Whatever!