Hur tänker dövblinda människor?

På vilket språk eller "hur" tänker en människa som är född döv och blind? En människa som varken har hört folk prata eller har läst skrift?


En sån där fråga som har gnagt i mitt huvud länge och flashback borde väl vara det enda stället man kan ställa frågan

Admin får flytta tråden om den hamnat fel men för mig är detta en filosofisk tanke

Hur vill du ha svar?
Förmodligen har de en annan världssyn och helt annan Perception.

Ja jo det är ju ganska självklart men asså rent fysiskt, hur sker deras tankar? Tankar är ju ändå baserade på språk

Språk är mer baserade på tankar. jag vet inte riktigt hur du menar, de skulle vara konstigt och försöka förklara ett språk som inte går att översätta?

Det mest kända exemplet på en dövblind som lärt sig kommunicera med andra människor torde vara Helen Keller, men jag vet inte om hon lämnat någon beskrivning av sina inre tankeupplevelser som medger en utförlig analys.

Precis. Tankar översätts (ibland) till språk, men tanken kommer alltid först, och måste absolut inte översättas till språk.

Som exempel, om jag kastar en sten mot dig. Tänker du då språkligt i huvudet "Ojdå, nu är det visst någon som kastar en sten mot mig, bäst jag duckar så jag inte blir träffad". Nej, för det skulle ju ta flera sekunder. Däremot tänker du fortfarande den tanken, men språklöst och på millisekunder.

Sen är det ofta så att man gärna översätter tankar till ord. Det gör även jag - jag pratar med mig själv hela tiden inombords. Det ska dock inte förväxlas med att vara ens faktiska tankar.

Som svar på frågan så tänker de likadant. De kan bara inte översätta tankarna till ord.
Sen är de ju dövblinda och lär sig antagligen inte så mycket, och tänker förmodligen halvt efterblivet på grund av det förstås.

Ingen vet. Finns ingen dövblind som svarat på den frågan

Jag tror du tänker på instinkter. Instinkter är inget man tänker, det är typ av beteendemönster som man gör omedvetet.

Hur vet du att de tänker som oss som inte är döva, men att de inte kan översätta tankarna till ord?

Hur tänker en människa annars? Hur kan den ens vara medveten om vad den tänker om det inte på något sätt defineras i ord?

Nej det gäller allt. Det var bara ett exempel. När jag räknar matte tänker jag inte språkligt "hundratolv plus nitton, aa vi tar hundra plus tjugo, hundratjugo, plus tio. eller vänta ta plus elva med en gång. hundratrettioett". Däremot sker just den tanken ihjärnan ändå. Utan språk. Utan bilder också om du undrar. Jag bara tänker det. Onödigt att översätta till språk känner jag.

Edit: Jag skulle kunna glömma bort hela mitt ordförråd, och fortfarande tänka helt förnuftigt.
När jag lär mig ett nytt ord tänker jag oftast (utan ord då) "Aha, jomen det vet jag vad det är. Det har jag tänkt många gånger. Najs, då kan jag smidigt kommunicera det nu också". Den tanken sker också på en millisekund.

Det finns emellertid exempel på människor som fötts blinda, och sen lyckats få synen tillbaka.
Men det var för dem aldrig någon angenäm upplevelse.
Snarare tvärtom väldigt chockartat och flera av dem valde faktiskt att fortsätta sina lliv med stängda ögon.

Det kan kanske lite liknas vid att plötsligt bli blind.
Även det blir ju en dramatisk, total förändring av hela världen och alla ens upplevelser, hur man processar sinnesintryck etc.

För den blinde baseras sinnesintrycken ju på känsel och smak, doft - även hörsel om de kan höra.
Men hjärnan skapar ju en form av gestaltning av dessa sinnesintryck, och hjärnan kan lägga till och dra ifrån väldigt mycket. Även för oss seende.
Saker vi ser är i vissa fall programmerade av hjärnan att se ut på det sätt vi ser det, som färger tex ibland osv.


Den blinde som plötsligt får synen tillbaka kommer kanske att se allt som monstruöst, fult och skrämmande - långt ifrån vad hon hade föreställt sig i sin blindhet alltså.

Dvs den blinde känner ju värme.
Och den värmeutstrålningen från olika saker, människor och djur, bekanta och älskade etc, kanske får en särskild inre gestaltning för den blinde.
Men när den sen kan se istället - så finns ju inte värmeutstrålningen med.
Ett igenkännande, identifierbart drag försvinner alltså plötsligt från hennes man tex, från hennes barn.
Hur ska man kunna hantera det?

Det hade ju varit som om ens hustru plötsligt hade fått sin näsa avhuggen ... eller blivit flintskallig.



Det tycks bara vara för de som förlorat synen/hörseln i vuxen/utvecklad ålder som faktiskt uppskattar att få det tillbaka.

Jag är varken döv eller blind, men skulle ändå påstå att jag i det generella fallet inte tänker i ord.

Spelar jag schack så har jag en symbolisk förnimmelse av pjäserna som inte är kopplad till vanligt språk. När jag tänker några drag framåt så gör det på samma sätt om jag är i en svensk eller engelskspråkig miljö.

Det är annorlunda om jag tänker på att jag skall förklara något för en annan person, då den språkliga formuleringen blir central för mina tankar. Likadant om jag minns något jag läst eller hört och reflekterar vidare över detta.

För att en dövblind människa skall fungera mentalt bör den på något sätt kunna kommunicera med omvärlden. Det kan vara genom handtryckningar, kramar eller något annat. Förmodligen använder personen liknande abstraktioner för att sätta ord på sina tankar.