Var kommer ordet "kannibal" ifrån, egentligen? Olika bud på webben.

Wictionary vet att berätta att ordet kannibal härstammar från citat "Caniba, the Taino form recorded by Christopher Columbus for the Caribs, who were greatly feared. From an Arawakan language, probably Taino.
https://en.wiktionary.org/wiki/cannibal

Det låter ju solklart. Men samtidigt finns det andra som bestämt hävdar att ordet kannibal härstammar från "Kaanan" (land) samt "Baal" (en fertilitetsgud):

"It is important that you know that Nimrod incorporated into his worship system the grisly practice of human sacrifice and cannibalism. Our authority Hislop says, “the priests of Nimrod or Baal were necessarily required to eat of the human sacrifices; and thus it has come to pass that ‘Cahna-Bal’ (cahna meaning priest & Bal referring to Baal) is the established word (cannibal) in our own tongue for a devourer of human flesh.”
http://www.ancientdestructions.com/baalbek-temple-human-sacrifice-worship-baal/

"In Canaan, they (Baaldyrkare som offrade och åt människokött, mitt tillägg) became known as Cahna-Baals, where the word cannibal comes from" (2:32): https://www.youtube.com/watch?v=rRCGs3MESt0

Har vi någon språkhistoriker här som vill hjälpa till att reda ut begreppen? Vill tillägga att jag är medveten om att de två senare källorna kan uppfattas som "mindre tunga".

Svenska Akademiens Ordbok, som till skillnad från ordlistan SAOL innehåller etymologiska förklaringar till alla ord är inne på ditt första spår. Söker du på kannibal här http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ så ser du:

Jag är ingen språkhistoriker (och tvivlar på att man behöver vara det i det här fallet), men om förklaring #2 var den riktiga så borde väl ordet vara belagt långt, långt innan Amerika upptäcktes? Typ i Bibeln eller romerska och grekiska källor. Och det är det väl inte? Case closed.

Vad jag vet vill inte ens bibliska/antika källor tillvita kanaanéer eller andra semitiska folk bruket att äta sina människooffer; snarare brändes de.

Hos Pelle Molin har jag stött på karibel som skällsord (dock inte med närmare specificerad innebörd). Om det är en parallellform till kannibal tyder det ju snarast på en anknytning till Karibien (men den kan givetvis vara en efterhandskonstruktion).

I Svensk etymologisk ordbok står det:

Nej, precis, utan det dyker upp på 1500-talet och förefaller ha spridits av populära författare som Rabelais (Pantagruel):

http://www.gutenberg.org/files/1200/1200-h/1200-h.htm

The "isles of Pearls" är i Små Antillerna i Karibien (som kanske borde heta Kannibalien!).

Förklaring nr 2, med kaanaiter, är naturligtvis heltokig.

Samtidigt vill jag varna för en övertro på att alla begrepp ska ha ett – alltså ett enda bestämt – ursprung.

Tex svenska friggebod härstammar ju från bostadsminister Friggebo. Men att friggebod etableras bygger ju också lika mycket på att det redan existerar ett bod-begrepp i svenska språket (arbetsbod, Emils snickarboa, osv.

En intressant parallell kan vara ramaskri – som ju faktiskt anses härstamma från invånarna i bibelns stad Rama (Jeremia 31:15). Ett problem är dock att det också existerar ett gammalt svenskt förstärkningsord ram ”stark, slående, mm” i tex rena rama vansinnet.

Jag upptäckte även ett helt annat (möjligt) problem när jag för många år sen studerade fornegyptiska; här såg jag ordet ram-ah ”skrik”. Vet inget om ursprunget, men en vanlig företeelse är att egyptiska och allehanda semitiska språk lånar varandras ord kors och tvärs. Alltså: Att invånarna i Rama skrek kan ha varit lätt att minnas tack vare att man kände till ett snarlikt ord som faktiskt betydde ”skrik”.

En får tacka för hjälpen. Inte klokt vad språkmyter sprider sig snabbt på nätet nuförtiden, kan inte vara lätt för ungdomen när de ska göra sina hemläxor.

När det gäller »rama« så har det många olika förklaringar i olika sammanhang. Begreppet »rena rama« är en synonym till »blott och bart«.



Att »ramaskri« är direkt hämtat ur Bibeln är ju inget som det behöver problematiseras om. Det är ett inlån från danskans ramaskrig. I den svenska bibelöversättningen debuterade beteckningen Rama i slutet på 1800-talet.

Det finns många tusentals saker som nämns i bibeln som INTE hämtats in i svenska språket. (Ingen säger tex det hördes ett stort jerikofall.) Jag menar att:

1. Att skapa en berättelse om hur folk i Rama vrålar ut sin sorg underlättas av att Rama (gissningsvis) liknar ett ord som betyder ”skrik”.
2. Att etablera ordet ramaskri i svenskan underlättas av att det finns ett (nu bortglömt) förstärkningsord; ram.

Om man diskuterar med hebreisk-experter – viket jag har gjort – så får man höra att bibeln är alldeles proppfull med ordvitsar. Poängen är, hur som helst, att det finns FLERA ANDLEDNINGAR till existensen av ett begrepp.

Inget hindrar att kannibal – om det blev superkänt att kaanaiter glufsar i sig människokött – i efterhand omdefinieras till att beskriva ett kaanait-kalas.

Ett liknande ord – karneval – har för övrigt fått en sån omdefinition; det har i efterhand omtolkats som ”Carne vale!”, alltså ”Adjö kött!” (eftersom ju fastan inleddes direkt efter karnevalen på fettisdagen).

Det [ramaskri] kommer, som jag skrev, från danskan.

Ram(m) betyder väl kraftfull eller någonting i den stilen. Vad gäller danska ramaskrig, står jag också ganska skeptisk till den bibliska förklaringen.