Att längta till döden, är det okej?

Haha skulle vara något Ja nog risk att det skulle leda till massdöd omkring oss pga folks förfäran.

Å andra sidan: who gives a fuck?

Ja jorden är ju överbefolkad, massdöd åt folket

Hur gammal är du?

Det är svårt att veta vem du frågar, när du inte citerar. Frågar du mig?

Hahaha! Du är så jävla rolig ibland!

Och citatmakaren har upplevt döden och återvänt?
Jag tycker det låter sjukt! hur kan man längta till nåt man inte har en aning om?

Mvh.

Oscar Wilde - rätt känd..

har en tee som jag inte vill förmedla budskapet ordagrant till någon men det står:


nej men skämt och sido.
förväxlar du inte det skriver med att inte vara rädd för döden?
längta till döden låter ganska tragiskt. iaf i nuet.

Jag längtar också efter döden, jag har haft självmordstankar/planer/försök tidigare, men inte nu längre. Men det känns som att det är bättre att längta efter döden än att vara rädd eller inte acceptera att det en dag kommer ta slut...skadat är det väl inte, alla är olika helt enkelt.

Jag har inte tänkt på det så direkt, mer bara som frihet från oro och ångest som är mina ständiga följeslagare. Då har jag ibland blivit lite lyrisk över att en dag få slippa det.
Tänker på raderna du citerade och särskilt ...To have no yesterday, and no tomorrow. To forget time, to forgive life, to be at peace.” Det kanske är så i döden det vet ju ingen men vad vi vet - om vi inte är väldigt olycksamma och olyckliga - att ungefär så kan det kännas i livet också.
I de stunder vi blir frikopplade från vårt normala jag. Som när man är förälskad, då försvinner tid och rum och vi blir fria från jaget/egot och tiden, från gårdagens sorger och morgondagens bekymmer. Eller som när vi är engagerade med alla våra sinnen i något vi älskar att göra. Eller om vi festar till lite med någon drog så kan vi tillfälligt känna det. Eller meditation, fysisk träning och massor av andra saker.
Vi kan uppnå det i vårt jordeliv, men inte ständigt och det är väl i så fall skillnaden att man tänker sig att i döden skulle det tillståndet vara permanent.

Alla har ju sin egenhet. Själv vill jag inte dö. Jag vill leva så länge
som möjligt. Men ändå inte evigt liv. Ok om man blir av med alla
krämpor mm då skulle jag kunna tänka mig att leva längre.

Grät mycket som barn när jag tänkte på döden. Tänkte när jag skulle
lägga mig att jag vill inte dö jag vill inte. Men det gör jag inte längre
men kanske ska börja med det igen bara för att jag kan.