Oklarheter och identiteter (Paradoxer)

För att veta vad något är, hjälper det att veta vad det inte är. Men vad gör man om det är svårt att skilja de två åt, som när en företeelse eller ett ting sakta förändras, eller när gränserna är otydliga. Beror oklarheterna på språket? Det finns mängder av klassiska paradoxer inom detta ämne, men jag kommer endast att ta upp två av dessa för att förhoppningsvis få igång en diskussion. Självklart hoppas jag på att flera som är intresserade inom detta ämna kommer att nämna flera paradoxer i framtiden.

Paradox 1: Högen

"Två miljoner sandkorn utgör en hög. Om ett enda sandkorn avlägsnas från högen är det fortfarande en hög. Förlusten av ett enda sandkorn kan aldrig förvandla en hög till en icke-hög. Men om man tar bort ett sandkorn i taget kommer det tillslut att bara finnas ett kvar. Så ett enda sandkorn utgör alltså en hög." Eubulides

Paradox 2: Elektra

"Elektra hade som barn ingen kontakt med sin bror Orestes, men visste att Orestes var hennes bror. När han presenterades för henne som en främling, kände hon då sin bror Orestes?
Vi kan inte svara nej, eftersom Elektra vet att Orestes är hennes bror. Vi kan inte svara ja, eftersom Elektra inte vet att mannen som står framför henne är Orestes." Eubulides

Förhoppningsvis väcker dessa två paradoxer filosoferna som finns inom er!

Tråkiga paradoxer, tycker jag. Det är bara språkliga paradoxer känner jag.

1. Vad man definierar som "hög"
2. Vad man definierar som "känner"

Schrödingers katt och liknande är ju coolare

Lägg gärna in någon paradox som intresserar dig.

Sorry, gjorde det i efterhand. Men Schrödingers katt, EPR-paradoxen (kvantmekaniken överlag är lagom sjuk) och logiska paradoxer som vad som händer om du åker tillbaka i tiden och dödar dig själv m.m. är ju mer intressanta tycker jag.

Andra tankar som rent spontant kanske inte nödvändigtvis är luriga, men som kan tolkas något lurigt:
Evigheten. Allt eller inget? En sak?
0.99999999... = 1
-1 (något) + 1 (något) = 0 (inget)

Bra frågeställning!

Gällande det första exemplet:

Vi alla är överens om att två miljoner sandkorn är en sandhög. Ett sandkorn är däremot inte en hög, utan sandhögens "atom". Så "högen" är ett tillstånd som finns genom att ett antal delar är i kontakt med varandra. Eller i alla fall befinner sig nära varandra inom ett visst område.

När beståndsdelarna övergår till ett "hög-stadium" är förstås en överenskommelse - eller kompromiss förmedlad genom språkets begränsade kanaler - medvetanden emellan. Sandkornen kunde inte bry sig mindre, eller alls, vad vi anser.

Så problemet finns, eller mer korrekt: skapas, av oss.
Men vari ligger problemet?

Språket kom ju uppenbarligen före matematiken. Kanske räknade vi på fingrarna. En, två tre.. tio. Större antal blev nog helt enkelt "många", eller "hög", "ansamling" etc. Det är en språklig konvention, ett enkelt sätt att klumpa ihop något oräkneligt till en enhet.

Den exakta tidpunkten när ett tillstånd övergår i ett annat kan vi aldrig definiera, eftersom det inte är förankrat i den objektiva verkligheten, utan i vår (ofrånkomliga) subjektiva verklighet.

Låt oss snacka lite om Schrödingers katt då!

Om inte jag minns fel handlade paradoxen om en katt inuti en stängd låda där även en bit radioaktivt ämne placeras. Sönderfallet frisätter en dödligt giftig gas. Enligt Köpenhamnstolkningen av kvantfysiken existerar en partikel inte bara i ett tillstånd utan en kombination av alla möjliga tillstånd - och ett tillstånd kan bara existera när det observeras. Schrödinger fann att detta ledde till den absurda situationen att katten, tills lådan öppnas, är både död och levande. Detta är mer om konstigheter som äger rum på kvantnivå.

Ett ensamt sandkorn representerar alla strukturer där den inte bryter mot strukturens regler. Ett ensamt sandkorn är inte bara en hög utan även alla andra strukturer som kan representeras av ett ensamt sandkorn. Tillför man ett andra sandkorn så är det en annan mängd av strukturer som dessa tillsamman kan representera. Antag att sandkornen hamnar en bit från varandra så ingår inte högen i mängden strukturer. Tillför ytterligare sandkorn som binder samma de två tidigare och de representerar återigen en hög, precis som de representerar en rad och ett oräkneligt antal andra strukturer.

Därför finns ingen paradox.

Barberaren i Sevilla rakar alla män i staden som inte rakar sig själva. (Men vem rakar då barberaren?)

Poängen var väl att påvisa absurditeten; ett reductio ad absurdum. Det är precis detta Eubulides applicerade på "högen", eller Zenon på sköldpaddan och haren: Man vill påvisa problemet med en synvinkel genom att dra vissa påståenden till sin spets, och därigenom visa att deras slutsatser blir absurda (och därmed måste vara felaktiga (?)).

Precis Och det är där paradoxen uppstår. Katten är både död och levande. Visst var orsaken kvantmekanisk, men Schrödinger ville väl visa på det absurda i det hela genom att "förstora" experimentet till en katt som dödades av en kvantmekanisk händelse (som både händer och inte händer).

Det tycker jag är en paradox! Alla paradoxer jag skrev verkar det dock finnas förslag på lösningar på.

Men det här med 0.999999 = 1 liknar din hög-paradox vid närmare eftertanke. Så du har absolut en bra poäng! Problemet är att du använder lika stora enheter hela tiden. Tänk om du hade halverat hela tiden..? Då hade du aldrig kommit fram. Fast det uppenbarligen finns en tydlig gräns. Så du hade kommit fram, men ändå inte. Typ i stil med den här: https://www.youtube.com/watch?v=TINfzxSnnIE
(notera att hon även gjort en video om motsatsen. För övrigt en jävligt grym tjej)

Notera också datumet hon laddade upp motsatta videon på Exakt 4 år sedan. 1 april, 2012. HON ÄR (typ) BÄST!!1113#!"€€1: *extatisk*
https://www.youtube.com/watch?v=wsOXvQn3JuE

Men det här med 0.999999 = 1 liknar din hög-paradox vid närmare eftertanke. Så du har absolut en bra poäng! Problemet är att du använder lika stora enheter hela tiden. Tänk om du hade halverat hela tiden..? Då hade du aldrig kommit fram. Fast det uppenbarligen finns en tydlig gräns. Så du hade kommit fram, men ändå inte. Typ i stil med den här: https://www.youtube.com/watch?v=TINfzxSnnIE
(notera att hon även gjort en video om motsatsen. För övrigt en jävligt grym tjej)

Notera också datumet hon laddade upp motsatta videon på Exakt 4 år sedan. 1 april, 2012. HON ÄR (typ) BÄST!!1113#!"€€1: *extatisk*
https://www.youtube.com/watch?v=wsOXvQn3JuE[/quote]

Ska kolla på länkarna du skickade!

Det beror på hur vi definierar en hög. Är ett korn ovanpå ett annat en hög? Eller krävs det tre stycken i basen och ett ovanpå för att det ska utgöra en hög? Eller går gränsen vid totalt 100 st?
Det är helt upp till betraktaren. Vissa ser fyra korn som en hög, andra kräver mer. Ingen av dem kan väl anklagas för att ha fel?


Antar att det ligger en djupare tanke bakom det här än vad min hjärna är kapabel att hantera, men handlar det återigen inte om hur vi definierar det? Vad innebär det att känna någon? Ur vissa synvinklar så känner jag min granne i huset intill, ur andra synvinklar känner jag inte min egen mamma. Det finns mängder med saker jag vet om min granne, och det finns mängder med saker jag inte vet om min mamma.
Och med tanke på att det finns egenskaper hos mig själv som andra är medvetna om men som jag själv inte är medveten om - känner jag ens mig själv?

Om man anser att man känner en människa enbart pga faktumet att man vet vem dennes släktingar är så kan väl ingen neka till det men kräver andra mer av en relation för att känna att den verkligen känner en människa så kan heller ingen neka till det heller. Det är som sagt upp till betraktaren.
Jimmdo, på sätt och vis kan man säga att du och jag känner varandra en liten aning nu men samtidigt vet inte jag, och troligen inte du heller, vem våra mödrars första kärlekar var. Vad kan vi dra för slutsats av det?

Det stämmer, det är Reductio ad Absurdum med andra ord "ett indirekt bevis".