Den nordiska jämställdhetsparadoxen - Bok av Nima Sanandaji

Tyckte denna bok kan förtjäna en egen tråd. Så mycket intressant fakta här som kan borde kännas lite jobbiga att höra för en inbiten vänsterfeminist som är för mer statlig inblandning och höga skatter, då det visar sig att det är just vänsterpolitiken som är orsaken till det ojämställda näringslivet i det jämställda Sverige. Östeuropa har fler andel kvinnor i höga chefspositioner i näringslivet (snitt 30%) än i Sverige (10%).

Välfärdsstaten ser till att hålla kvinnor borta ifrån näringslivet genom att dels genom bidrag och ledigheter uppmana kvinnor att vara hemma mer, att många kvinnoyrken sker i offentlig sektor istället för privat. Genom höga skatter hindra avlastning av hemarbetet och försvårar karriärstegen.

Mycket snabbfakta och grafer finns att tillgå på sajten.

http://nordicparadox.se/svenska/

Vad tror vi informationen och om boken utan att ha läst den?

Jag såg detta och tyckte det var intressant. Vad som kan tilläggas är att det inte finns något egenvärde överhuvudtaget att ha kvinnor representerade inom diverse positioner. Kompetens ska styra fullt ut. Men visst märker man på kvinnors val att de är mycket styrda av sin biologi. Män också, naturligtvis.

Och hur löser man barnproblematiken i östeuropa, japan mm?
Är fäderna hemma med sina barn istället för kvinnorna i dessa länder?, eller löses dessa problem av en kader mor- och farmödrar som steppar in och offrar sin ålderdom på att passa barnbarn?
eller ligger möjligen dessa länders nativitet i botten i all statistik?

Barnproblematiken?

Ser man barn som ett "problem" som kvinna så står det ju en fullständigt fritt att välja bort föräldrarskapet. Då är man inte lämplig som förälder. Det är inte mitt ansvar att Birgitta i Bagarmossen skaffar fyra ungar som hon inte mäktar med vare sig socialt eller ekonomiskt.

Det är inte alla människors rättighet att sitta på en hög befattning, oavsett kön, härkomst eller sexuell läggning. Vill man komma dit så får man jobba i sitt anletes svett, och även försaka väldigt mycket. Som vanligt vill feministerna ha kakan och äta den.

Återigen: människor har ansvar för sina val.

Jag vet att mor och farmödrar ofta tar över barnuppfostran vilket jag sätter mig emot väldigt mycket.

Det bästa är såklart om barns föräldrar växer upp med närvarande föräldrar. Jag tycker att kvinnor kan vara hemma med barnen länge, så som vi verkar ha det i Sverige.

Alltså. Det ses som ett enormt problem att kvinnor inte är chefer istället för att vara hemma med barnen. Men vad är egenvärdet i det? Är det viktigare att det blir jämställt bland chefer och att alla får en jämställd pension i slutet av livet? Det absolut viktigaste, och det som ger faktisk lycka i livet är ju att få spendera tid med sina barn. Alice tar upp detta här https://youtu.be/w0T5GjQcyeE?t=795

och då ska väl fäder ha samma möjlighet och incitament till detta i samhället som mödrar eller hur?

I Ryssland har fertiliteten bland kvinnor gått upp rejält sedan man gav skattelätnader och annat för familjer som får 3 barn, det är uppe på 1.8 senast.

Jag tycker att det är bara ifall man är grovt individualistiskt som man kan tänka sig att en farförälder "offrar" sin ålderdom för att ta hand om barnen. Det är bland det mest naturliga som finns, och fyller deras liv med mening och kontinuitet inför döden.

I vilket fall så tror jag att du blandar ihop saker, kvinnor är starka i Östeuropa för att de inte har klagokultur och kämpar som in i helvete för att kämpa om saker som de vill ha.

Ja, det första vi noterar är ju att det är en debattbok skriven av Tinos bror, så jag förhåller mig en aning skeptisk till om statistik och citat verkligen återges på ett rättvisande sätt.

Formuleringar som "höga chefer inom näringslivet" är till exempel väldigt vaga, och lämnar uppenbarligen ett stort utrymme för att selektera statistik för att bevisa en poäng. Tittar man på andelen kvinnor i börsbolagsstyrelser, vilket är ett exempel på ett mer tydligt definierat mått, så ligger de nordiska länderna i framkant, vilket de också gjort under en längre tid.

Ytterligare problem är att han aldrig belägger några riktiga orsakssamband. Han visar att fler kvinnor i Östeuropeiska länder når dessa "höga chefspositioner", och en möjlig förklaring blir då att många av dessa länder oftast har ett lågt skattetryck. En annan möjlig förklaring är att många av dessa länder är postkommunistiska och därför inte hade några etablerade marknadsstrukturer innan 90-talet, och att det därför var lättare för driftiga och frigjorda kvinnor att skopa åt sig en bit av kakan när tillfället först uppkom. Väldigt få saker leds i bevis.

Att han därtill delar upp länder i "den nordiska modellen" och "den anglosaxiska modellen" och verkar tycka att Kanada och Nya Zeeland är länder utan allmän välfärd jämförbara med USA drar ner helhetsintrycket ganska rejält.

Detta till trots så gör boken sina poänger, det är sant att privatisering oftast leder till högre löner inom kvinnodominerande yrken (eller yrken i allmänhet för den delen), och det är sant att den generösa delade föräldraförsäkringen inverkar negativt på kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

Frågan är om inte författarens behov av att driva en ideologisk tes gör att dessa poänger går förlorade.

Tino Sanandaji är en internationellt erkänd forskare med doktorsexamen från University of Chicago. Han har även ett mycket stort kontaktnät i forskarvärlden. Han är alltså 100 % legitim.

En stark argumentum ergo decedo som öppning.

Vad pratar du om? Män har samma möjlighet som kvinnor å va hemma, det är snarare ni feminister som vill bestämma hur folk tar ut sin föräldraledighet genom att inte ge föräldrapenning om man inte delar upp på "rätt" sätt.
Jag å min fru planerar våra liv så som vi vill men ni ska gå in å peta i detta för det ser inte bra ut på pappret. Snacka om att omyndigförklara svenska folket.

Fast nu förstår du inte hur ett argumentationsfel fungerar. Det hade varit ett argumentationsfel om jag hade stannat vid att säga att Nima är den ökänt ohederlige debattören Tino Sanandajis bror, och att vi därför inte ska lyssna på honom.

Nu är det inte vad jag säger, utan jag säger att han är Tinos bror och att han gett ut en bok med en uppenbar målsättning, och att vi därför bör vara skeptiska till hur han återger fakta. Det är inte ett argumentationsfel, det är grundläggande källkritik.

Därtill skriver jag ett långt inlägg där jag går in på den information som vi har om boken och diskuterar denna, alltså bygger mitt argument verkligen inte enbart på vem han är som person. Fast det är visst lite mycket för er kvastskaft att ta in mer än den första meningen av ett inlägg och svara med mer än en mening själva.