Citat:
Ja, det har du rätt i.Jag vill tillägga en sak gällande theravada i Thailand. Det brukar spridas information att de menar att kvinnor inte kan uppnå nibbāna . Det är delvis felaktigt. Det handlar om klosterväsendet. Nunneorden dog ut. Och utanför heltidsengagemang anses det ytterst svårt att uppnå nibbāna.
Det finns ett annat land med theravada-tradition, Sri Lanka. Där finns nunneorden kvar än. Så, det är inte så att kvinnor inte kan uppnå nibbāna (nirvana), eller bli arahanter. Men att göra det som lekman är sällsynt. Och de flesta troende i dessa länder strävar heller inte efter detta. De lever mer efter kamma (karma), gör gott nu så ökar möjligheterna till ett gott liv, som i sin tur leder till positionen att du kan befria dig från samsara.
Det finns ett annat land med theravada-tradition, Sri Lanka. Där finns nunneorden kvar än. Så, det är inte så att kvinnor inte kan uppnå nibbāna (nirvana), eller bli arahanter. Men att göra det som lekman är sällsynt. Och de flesta troende i dessa länder strävar heller inte efter detta. De lever mer efter kamma (karma), gör gott nu så ökar möjligheterna till ett gott liv, som i sin tur leder till positionen att du kan befria dig från samsara.
Det var bra att du här tog upp betydelsen av karma för buddhister.
Det visar nämligen hur de flesta "infödda buddhister" förhåller sig till buddhismen.
Karma och reinkarnationstanken är fö de flesta den enda tillgängliga vägen mot upplysningen helt enkelt. Och även för dessa är det lite av "elitism" att både meditera och i synnerhet meditera som heltidssyssla.
Även bland "klosterpersonal" är ju denna karma-positionen den övervägande.
På det sättet så kunde ju buddhismen bli en massrörelse som det blev.
Dvs om buddhism hade varit helt allena inriktat på meditation osv så hade det ju aldrig kunnat vare sig attrahera eller fånga in så många som för en hel världsreligion.
Många i väst Tror ju att buddhism är en religion för just mystiker. Så det brukar bli lite chockartat när de först besöker ett buddhistiskt land och upptäcker att "de är ju som vi."
Men, som sagt, i själva verket är det inte fullt så vanligt förekommande som man vill tro.
Inte ens Dalai Lama lever ju som en "asket".
Han själv håller de mediterande buddhisterna väldigt högt och beundrar dem och deras ansträngningar mycket. Men själv har han inte tid.
Det är också något många har svårt för att tro - och ta till sig.
Men, det är som du säger, en skillnad mellan "karma-vägen" och meditationsvägen. Karma-principen öppnar upp för allmänheten, låter dem/oss få en öppning mot ett bättre liv både här och i det religiösa efterkommande, och å den vägen vandrar även Dalai Lama.
Han beundrar som sagt den tibetanska buddhismens främsta asketer väldigt högt. Dem och deras uppnådda medvetandenivåer.
Även bland dessa tibetanska/nepalesiska/bhutanesiska kloster är det relativt sällsynt med heltidsmeditation. Och många av dem lever ju ändå i isolering uppe i bergen, även om det finns många som lever i klostren också.
Men de flesta munkar är "karma-praktiker" och har inriktat sig på de mer intellektuella delarna av undervisningen - teologi, logik, astrologi, språk, historia eller ceremoniell praktik etc.
