Är buddhister uppmuntrande vad gäller människors strävan att bli munk?

Problemen som händer när en utlänning går in i templen här nere i Syd Ost Asien är att de blir utskrattade av lokalbefolkningen o de andra munkarna. Sedan att sitta o titta på porr, spela kort o dricka whisky med de andra munkarna var nog inte vad västerlänningen förväntade sig.
Att sedan de äldre munkarna ofta redan är gifta, har älskarinnor, äger lyxbilar o äger hus gör inte saken bättre.

Det är relativt vanlig här nere också att killar blir munkar i några veckor eller månader i sitt liv. Det var förr populärt att bli munk i några år eftersom man får bra utbildning då, speciellt i engelska.
Så om en västerlänning blir munk i någon månad är inte det något speciellt då de flesta redan spenderat längre tider än så.

Det är det dekadenta Thailand. Motsvarande gäller inte i ett japanskt Zen-buddhistiskt kloster. Med buddhism kan man avse så många olika grenar så diskussionen blir meningslös så länge TS inte specificerar sin fråga.

Men risken att TS ska råka hamna på en klosterskola är nog inte särskilt stor.
Även om han bara hade typ tagit flyget till Bhutan och sen åkt på måfå med bussen rakt ut till vischan och knackat på första bästa klosterliknande hus, så hade ju de munkar som bodde på klostret fort upplyst honom om att de bara var vanlig skola där, och inte hade klosterverksamhet.
SÅ de hade kunnat skicka vidare honom till annat, för TS mer lämpligt kloster.
Samma med Thailand såklart.

Även i Thailand är klosterverksamheten väl känd och bara för att det bor "munkar" i ett hur innebär inte att de har religiös undervisning/traditionell klosterverksamhet där. Utan det är, som du säger, ofta tal om lokal byskola istället. Som bedrivs av munkar förvisso, men som inte har klosterliv på schemat.

Även där vet de vilka kloster som är inriktade på religiös praktik och vilka som är inriktade på utbildning.

I Japan finns ju även de "springande munkarna".
Dvs buddhist-munkar som joggar mot upplysning. Som alltså joggar hela dagarna i ända, istället för att sitta och stirra på en vägg.

Det är en särskild inriktning, som är unik för bara dem.

https://en.wikipedia.org/wiki/Kaih%C5%8Dgy%C5%8D

Nej, det gäller hela regionen intill Thailand: Laos, Kambodja o även vissa delar av Burma o Vietnam.

Intressant är att Steve Jobs funderade allvarligt på att bli munk i ett Japanskt kloster. Ja, jag antar att japanerna har mer disciplin.

Varför propagera för någonting överhuvudtaget? I det här fallet gör man det antagligen av medkänsla för alla levande varelser.


Theravadabuddhism.


Gör det? Finns det någon i Stockholm?


Jag är skeptisk till det eftersom buddha inte använde sig av dessa regler. Han använde sig av ett annat sätt för att få bort oseriösa personer. Varför inte bara följa buddhas rekommendationer? Var han bristfällig på något sätt?

Jag tycker också det finns en bristande logik i detta då det är lättare att vara munk än lekman eftersom munkarna inte behöver arbeta, vilket lekmännen måste göra.

Ju mer ett kloster följer den ursprungliga läran (dvs följer det som buddha förespråkade, det som står i skrifterna och inget som hittats på senare som några slags "förbättringar"), desto mindre risk torde det vara att man som tröttnar. I övrigt finns det ingen garanti för att man tröttnar oavsett. Vad det nu kan innebära för hemska konsekvenser om man skulle göra det.


Tycker det är ett felslut. Poängen med buddhismen är att vägen till upplysning ska vara så ansträngningslös som möjligt. Det var ju inte som att buddha höll inne med läran och undervisade först när folk efter en lång prövotid hade bevisat att de verkligen var dedikerade. Hans uppgift var att servera sanningen på ett silverfat. Vad folk sedan gör med den, om de är kapabla att förstå den etc är upp till dem själva.


Och hur hittar jag dessa förkunskaper om ingen vill berätta dem för mig med samma argument som du använder ovan?


Egentligen spelar titeln ingen roll. Men med munk så menar jag att jag kan bli försörjd utan att behöva jobba och således kan fokusera 100% på upplysning. Lekmännen på klostret jag besökte fick jobba väldigt mycket med en stor trädgård exempelvis och det är väl både en vacker gest gentemot munkarna (dvs ger bra karma) samt positivt för de som inte vill meditera hela dagarna utan gärna sysslar med annat. Det är dock inte vad jag är ute efter.



Låter trevligt. Lite arbete är förstås inte heller hela världen om man jämför med skillnaden att leva "i den världsliga världen" med alla frestelser som finns här och så.

Hur menar du där?
Dvs oavsett vad Buddha än må ha sagt eller gjort, så är det ju ändå helt andra som tillämpar det ...
Olika människor, i olika länder, med olika syfte och olika syften och olika intelligens etc.
Och det som är viktigt för en, är inte lika viktigt för den andre.
Därför blir det tyvärr omöjligt att svara på din fråga - "Varför inte bara följa buddhas rekommendationer?" som du lyfter upp, för jag tror nog att alla dessa olika buddhistiska ämbetsmän etc anser att de följer Buddhas rekommendationer.
Du kanske tycker annat.
Men tänk på att den buddhistiska "praktiken" är ett resultat av generationer av samlade erfarenheter, kunskaper och teorier.
"Klosterkunskap" är en sådan kunskap tex. Dvs "hur ett kloster bäst ska drivas". Det är itne något "Buddha" hittade på.
Utan det är en levande kunskap. Kloster inom buddhism behöver ju inte enbart handla om att "meditera" etc, utan det är skolor, universitet. Många olika ämnen studeras och lärs ut, och lärare utbildas.
Jämför med tex Medeltidens europeiska kloster. Även där bedrevs undervisning och vetenskapligt arbete. Det var den tidens skolor. Inte bara "bönerum" för asketiska munkar - oavsett vad än "Jesus" än hade för lära etc.
Det har varit på ungefär samma sätt i buddhistiska länder.
Nej, som lekman behöver du inte göra några uppoffringar som munkarna måste. Som lekman är du fri att komma och gå som du behagar.
Ofta är ett kloster självförsörjande. Det innebär att alla dess "medlemmar" måste arbeta för klostrets och medlemmarnas överlevnad. De odlar tex sin egen mat, har sin egen boskap, brygger sitt eget öl etc.
Att vara munk innebär alltså att arbeta. Det är inte så att munkar blir uppassade av lekmän som du tycks tro alltså.
Utan munkarna har arbete att sköta dem med.
Endast ett fåtal munkar vill ägna sig åt "100% meditation/bön". De flesta nöjer sig med livet i klostret, att följa de dagliga rutinerna av studier, arbete, bön och meditation och ceremonier. Undervisning osv. Endast ett fåtal brukar vilja bli asketer.
Men för dem som vill specialisera sig på ngt särskilt (studier eller meditation) så brukar kollektivet försörja dem. Antingen klostret eller lokalbefolkningen. Tex asketiska munkar som flyttar in i en grotta i bergen. De får då mat av folket i närmaste byn som tror att det är en välsignad gärning att hjälpa en helig asket.
Men du missar att Buddha inte gav några detaljerade instruktioner. Utan det är mer i stilen "allmänna råd" han gav. Han pekade ut en riktning.
Och det munkarna har gjort under alla dessa tusentals år är att de har studerat "vägen". De har kartlagt de metoder och processer som leder till det önskvärda målet.
Munkarna har identifiera "rätt meditation" som Buddha skrev om. Och de har skaffat sig erfarenheter genom alla de generationer av andra munkar som genomgått samma process. det har gjort att de har identifiera vad som är gemensamt, vad som är rätt och vad som är fel - de har synliggjort meditationen alltså.
Den är n u beskriven in i minsta detalj. Både vad man ska göra, och när man ska göra vad - och vad man kommer att uppleva, och exakt när man kommer att uppleva det.
Allt detta är beskrivet i detalj, för att förenkla processen och garantera framgång.
Buddha själv var ju tvungen att experimentera. Han prövade många olika metoder och vägar.
Det slipper man nu eftersom alla vägar är utforskade och kartlagda.
Dvs det du kanske har läst i ytliga populärvetenskapliga beskrivningar av buddhistisk meditation är inte det samma som de buddhistiska meditatörerna lär ut.
Det Buddha menade med "rätt meditation" är alltså just det - Rätt" meditation. Den meditation som är den rätta. Den som alltså fungerar - Buddha sa inte "Min meditation", utan han sa "Rätt" meditation.
Och det är en empirisk process, en fungerande metod. Inte något man ska "tro på" bara.
Du har missuppfattat vad som menas med "ansträngningslös".
Buddhism och meditation är långt ifrån "ansträngningslöst".
Den som söker finner.
Det talesättet har du väl hört talas om?
Det är ett väldigt sant talesätt faktiskt.
Och om man verkligen är intresserad av något, då är det inte svårt att skaffa kunskap - för intresset driver ju en framåt hela tiden.
Du kanske itne har ett särskilt stort intresse egentligen?
Men alltså, du lever ju i Googles gyllene tidsålder. Dessutom finns det bibliotek i varje stadsdel, varje kommun i stort sett.
Det finns undervisning från ABF-nivå ända upp till universitetsnivå för alla att söka sig till.
Har du "joggat" någon gång?
Om du aldrig har joggat, hade du då ställt upp i ett maraton?

Är du praktiserande hjärnkirurg?
Om inte, hade du då sökt jobb som kirurg/hjärnkirurg?

Men ändå så tror du att du kan börja med meditation på dess högsta nivå?
Dvs du skriver att du vill "meditera hela dagarna".

Men meditation är beroende av samma sorts "utbildning" och "utveckling" som alla andra kunskaper som finns.
Det betyder att du inte kan börja på "elit-nivå" första dagen.
Du kan inte "meditera hela dagarna" från början.
Precis som du inte kan springa ett maraton utan att ha skaffat dig förkunskaper, muskler och uthållighet och vilja, så kan du inte "meditera hela dagarna" utan att ha skaffat dig den förkunskap som krävs, den uthållighet som krävs, den kunskap som krävs, den vilja som krävs.

Meditation är en Strukturerad metod och kunskap.
Man måste kunna "steg 1" innan man ens kan börja med "steg 2" ... och har man inte alla föregående steg kan man inte ens förstå "steg 10".

Meditation är alltså Inte att bara sitta och titta på väggen.
Det är en kunskap som Kräver mkt av dig.


Sök tex på ämnet "steps in buddhistic meditations", "levels of counsciousness in buddhistic meditation" etc.

Det spelar alltså ingen roll hur mycket du än vill "meditera hela dagarna" just nu.
För du har inte den kunskap som krävs för att kunna göra det.
Inte ens om du hade velat det i hela ditt hjärta hade du kunnat det.
Lika lite som du kan bli hjärnkirurg imorgon "bara för att du vill det av hela ditt hjärta".

Meditation är alltså inte det du tror att det är.

Som jag ser det så väljer man att inte göra som buddha gjorde att göra för att man inte har tillgång till hans läror i första hand och för att man inte kan ta till sig läran i andra hand (kanske på grund av intelligensnivå som du nämner).


Jag vet. Det var det jag menade med att lekmän inte heller behöver "meditera hela dagarna". De behöver inte heller oroa sig över vad som ska hända om de ger upp det världsliga livet. Att ge upp allt kaos det världsliga livet innebär för att leva ett stilla munkliv ser jag dock inte som en uppoffring, men förstår såklart att okunniga ögon gör det.


På det kloster jag besökt så arbetade inte munkarna. Det jag missat att säga är att det där fanns två typer av lekmän. En sort som å ena sidan gett upp alla sina tillgångar för att på sikt bli munkar, men som ännu inte var det. De kallades egentligen inte för lekmän utan hade ett egennamn som jag glömt sedan länge. De arbetade hela dagarna och det var mycket prat som buddha säkerligen inte hade kallat för "rätt tal" om jag säger så. Det är den typen av lekman jag inte vill vara utan vill hoppa över så att jag kan bli munk direkt. Även om det innebär en del enklare meningsfullt arbete. Utöver dessa fanns det såklart vanliga lekmän, med egna boenden och arbeten.


Och detta visste inte buddha?


Det är precis så jag vill att det ska vara. Bara att det finns en struktur på det hela. Jag menar, om jag sätter mig i en stuga för att sträva mot nirvana så vill jag ju att folk som vill hjälpa sådana som mig ska veta om att jag sitter där och att det ska vara lätt och smidigt för dem att göra det. Förmodligen också i utbyte mot lite undervisning. Det är det jag gillar med klosterstrukturen. Den innefattar allt. Men jag menar också att dagens buddhister inklusive munkar, till skillnad från buddha, inte tycks vilja att folk ska bli munkar. Håller du inte med mig?


Jag sa att buddha försökte göra vägen till nirvana så enkel som möjligt. Håller du inte med om det? Om jag hade frågat buddha om han visste om ett bra munkkloster vad tror du då att han hade svarat:

1: Ja, jag vet många bra kloster, det första ligger på den där platsen, har sådana här regler, sådana här förutsättningar etc. Det andra klostret jag känner till... osv.

Eller: 2. "Jag ska inte ge dig några svar förrän du visat att du är hängiven. Den som söker den finner".


Nej det skriver jag inte, varför all kritik mot det citatet är kritik mot en halmgubbe.

Men många i tråden har redan förklarat för dig något du själv borde ha kunnat lära dig - att de flesta kloster är "vanliga skolor", och inte "religiösa institutioner" i egentlig mening.
I ett primitivt land utan utbyggd välfärd i stil med västerländska principer tar religionen ansvaret för utbildning.
Där lär man bygdens invånare att läsa och skriva, religiös teori och praktik, grundläggande kunskaper i några övriga ämnen, etc.
Lärarna där är munkar.

Så man kan säga att munk är ett slags yrke.
Och dessa munkar utbildas. En slags "högre utbildning". Där lär de sig det som krävs för att kunna arbeta som lärare ute på landsorten.

Men de religiösa, de mystiska/meditativa delarna är inte det primära.
Utan det är till för andra. De som verkligen vill och som har fallenhet för det.

Du kan inte jämföra det du vet om "Buddhas lära" med hur verkligheten ser ut som du gör.
Du borde släppa det.
Din förståelse är, som jag hoppas att du förstår själv, långt ifrån fulländad.
Du vet inget om vare sig teori eller praktik avseende buddhism.

Dessutom "käftar du emot" när jag ber dig att söka information, söka kunskap, på egen hand.
Jag förstår inte varför eftersom det borde vara Prio 1 för varje person med ett levande intresse, engagemang.

Du verkar ha en idé om att du ska få allt utan någon ansträngning.
Och lycka till säger jag då om du tänker stega in på ett kloster och bli munk ...

Hade du käftat emot lika mycket om du hade varit där, i ett kloster?
Om klostrets abbot hade gett dig instruktioner i meditation tex.
Hade du då protesterat och sagt att "Men så sa ju inte Buddha" ?


HAr du sökt på nätet ens?
Det är inte svårt att hitta sidor som tar upp ämnen som lämpliga kloster för meditation i Thailand - elelr annat buddhistiskt land.
Det har ju blivit lite av en turist-magnet för dessa länder.
Och alla internationella besökare skriver ju och bedömer sina upplevelser, rankar vilka de anser vara bäst osv.
Och det finns ju massvis av artiklar, och självbiografier, av västerlänningar som levt som buddhistisk munk i buddhistiskt land. I några år eller som fortfarande gör det.
Det finns säkert artiklar i din egen lokala tidning om det också - och då är det ju bara att ta kontakt med tidningen och den journalisten som skrev artikeln för att fråga om den kan förmedla ett brev från dig till denne där du kan fråga om livet som munk på det stället och ge tips etc.
Sånt kan Du göra.

Det beror på. Theravadabuddhister menar att det är nästintill att bli upplyst utanför klosterväsendet.

Även om det finns kloster, som kallar sig för buddhistiska kloster, men som (oavsett anledning) håller på med allt annat än buddhism, så är det inte dessa jag är ute efter. Jag tänker att även om det är svårt att hitta (tro mig, jag har sökt efter dessa. Och varför tror du jag skriver här förresten?), så borde det finnas kloster som fortfarande följer läran. Det är denna känsla av att de trots allt borde finnas som gör att jag inte sätter igång med ansträngningen att som oupplyst och fattig starta mitt eget kloster.


Varför inte?


Vad menar du med att jag "käftar emot"? Vad är det jag har sagt? Du får gärna citera mig och inte bara komma med tomma anklagelser.


Jasså? Och vad har jag sagt som tyder på detta?


Du har helt rätt här. Problemet är bara att när jag söker information så tenderar folk att ge undvikande svar som till exempel "sök och du ska finna", "tror du att du ska få alla svar serverade bara så där?" etc.. Blir i övrigt nyfiken på om du tycker det är rätt av dem att svara så?

Jag vill tillägga en sak gällande theravada i Thailand. Det brukar spridas information att de menar att kvinnor inte kan uppnå nibbāna . Det är delvis felaktigt. Det handlar om klosterväsendet. Nunneorden dog ut. Och utanför heltidsengagemang anses det ytterst svårt att uppnå nibbāna.

Det finns ett annat land med theravada-tradition, Sri Lanka. Där finns nunneorden kvar än. Så, det är inte så att kvinnor inte kan uppnå nibbāna (nirvana), eller bli arahanter. Men att göra det som lekman är sällsynt. Och de flesta troende i dessa länder strävar heller inte efter detta. De lever mer efter kamma (karma), gör gott nu så ökar möjligheterna till ett gott liv, som i sin tur leder till positionen att du kan befria dig från samsara.