Varför anses man vara hatisk ifall man älskar sin ras som vit?

Det är helt ok och politiskt korrekt att påstå att man äääälskar svarta män, italienare eller chilienare men att vurma för vita är nog svårt idag om man själv är vit.

En svart man kan obehindrat skrika ut -"Jag älskar vita tjejjer!"

Och det finns Historiska skäl till varför högljudd kärlek till den vita rasen är "känsligt" och skapar oro när det hörs. Dock så betyder inte det att det är något fel i det.
Problemen uppstår när ens kärlek för sin ras skapar hat mot andra SPECIELLT när Judehatet dyker upp som i ex TS tidigare poster i andra trådar. Eller när man tar sin Kärlek politiskt ex: "Jag älskar den vita rasen och jag vill bevara Sverige vitt så därför ska alla som inte är vita utvisas eller utrotas."

Nej man säger att vit är alla färger medans svart inte är någon färg.

Svart = avsaknaden av ljus

Vitt = maximalt mängd ljus

Svarta människor saknar färger. Allt är bara svart... Vita människor har så mkt olika färger. Är väl självklar människor föredrar vita framför svarta? Även svarta föredrar vita människor. Ge små barn en vit bäbis och en svart. Vilken väljder dom?

https://www.youtube.com/watch?v=tkpUyB2xgTM svart som vit alla väljer vit.

Det är en komplicerad diskussion som är svår att ge svar på. Svarta människor som älskar "sin ras" kritiseras även dom ofta för detta. Gå in på valfri Youtube-kanal ifrån denna typ av människor så kommer du se massor av kommentarer om folk som anklagar den svarta individen för rasism mot vita för att de älskar sina egna och menar att dom är bättre än exempelvis vita.

Personligen så förstår jag varför vita människor känner en stolthet över sin kultur och vad den vita befolkningen på jorden uppnåt. Den vita befolkningen av världen skapade demokrati, tryckfrihet, religionsfrihet, miljömedvetenhet, utrotade slaveriet, gav kvinnor rösträtt, uppfann elektricitet, internet, datorer osv osv osv. Listan går att göras lång på vad "det vita folket" åstakommit genom historien och det finns givetvis många saker som man kan vara stolt över som exempelvis Amerikan, Svensk, Europé eller västerlänning överlag.

Däremot tycker jag att rastänk är osmakligt överlag. Läser man Mein Kampf ifrån Hitler så finns det många åsikter som Hitler stod för som är vettiga och som man kan hålla med om, men sedan kommer han in på Rastänk och Renrasighet och det blir ganska snabbt motbjudande.

Jag själv med en asiatisk fru känner givetvis en dålig smak i munnen när Hitler jämfört mitt äktenskap med att en gris och en häst skulle ha ett barn tillsammans.

Slutsatsen handlar alltså om att det är en balansgång som gör det "rätt" eller "fel". Att känna stolthet över sitt folk och sin historia är det inget som helst fel med. Som nationalist uppmuntrar jag givetvis detta. Jag kan till och med ha förståelse över att folk vill hålla sitt land homogent. Däremot när man pratar om att rasblandning är olämpligt då det "nedgraderar den högre rasen" så har det definitivt gått över en osmaklig gräns.

Nej, det är inte poängen med att leva. Jag skulle säga att det är bättre att ACCEPTERA sig själv än att vara stolt. Vara neutral.

Du lider ju för att du identifierar ditt ego med var du kommer ifrån och när någon utgör ett "hot" mot ditt ego så lider du. Du skapar ditt eget lidande! Hade du varit neutral så skulle du inte lida för att du vet att du är mycket mer än var du kommer ifrån.